Fel att vilja "slippa" bonusdotter efter FL

Ja, det är egoistiskt. Tycker du tänker fel, det handlar inte om rättvisa mellan dig och 5åringens mamma utan om att dottern hör till familjen och inte ska känna sig bortskuffad när hon får ett syskon.

Om det inte funkar med att mamman har henne de första dagarna, finns det inte någon farmor o farfar som kan ställa upp?
Eftersom mamman inte är att lita på så kolla runt om det finns någon i släkten som kan ställa upp.

Bra sagt! Tycker synd om flickan,låt henne vara delaktig. Det är inte hennes fel att hennes föräldrar har separerat och hon har lika stor rätt att känna sig önskad och älskad i familjen som den nya bebisen. Kan man inte hantera sina "styvbarn" så tycker jag inte att man skall välja en partner som har barn sen innan! Det är ett litet barn vi pratar om!

Både förstår hur du menar och inte...vi väntar vårt första gemensamma nu...jag har ett barn sedan tidigare och maken 2....

För oss känns det jätteviktigt att alla barn får vara med från början, visserligen kommer de gå i skolan på dagarna men sedan få vara delaktiga. Tror det är väldigt viktigt att ingen känner sig bortskuffad, särskilt i början.

Iallafall min man har förmågan att dela med sig av sig själv till flera, så känner ingen oro att inte få tillräckligt med uppmärksamhet.

Om du och din man skulle separera och han skulle skaffa ytterligare ny familj med en kvinna som har samma tankesätt som du har när det gäller hans barn - hur skulle du må i kropp och själ när du vet att barnen åker till en kvinna som inte prioriterar dina barn lika mycket som hennes egna och som inte bryr sig helhjärtat?

Nu kanske du är en bättre styvmamma än du får det att låta förhoppningsvis.

Inget påhopp - bara en fundering från en som har vuxit upp i de förhållanden som dina styvbarn vuxit upp i.

Alltså har inga ord ens, förstår verkligen inte hur man kan utesluta ett barn sådär. Du är tillsammans med en man som redan har barn, deal with it! Hans barn kommer vara din familj så länge som du är ihop med honom, vare sig du vill det eller inte.

Har själv barn och bonusbarn. Skulle vi få gemensamma barn när hans barn (eller mitt) var hos oss, så skulle vi självklart inte skeppa iväg dem till deras andra föräldrar.

Ja, eftersom jag vet själv hur viktigt det var för mig som förstagångsföderska att få vara själv första tiden, skulle jag ha, handen på hjärtat, förståelse för att den nya kvinnan oxå ville ha det så.

Visst bryr jag mig om mina styvbarn, men dom är inte mina barn. Jag prioriterar inte dom framför mitt egna, längre. Tyvärr får jag knappt tilltala dessa barn, då deras mor går i taket om jag ens tittar för länge på dom eller frågar dom om nått.. Så nej, det är en enorm sorg att jag inte får ha dom som bonus. Det är såhär mamman vill ha det, då ska hon få det så oxå..

Är själv ett skillsmässobarn, och det är inte lätt att vara det. Speciellt inte när man har en psyksjuk mamma som gör allt för att svartmåla pappa och bonusmamma. Idag har jag ingen kontakt med min egna mamma, å min bonusmamma kallar jag för MAMMA..

Så visst känner jag igen mkt som mina styvbarn går igenom och hoppas att när dom vågar tänka själva att det går att ha fler vuxna omkring sig som faktiskt kan bry sig..

Sorry Ts för kapning av tråden!

Det hade inte rört mig alls om pappans fru varken prioriterar eller bryr sig om mitt barn. Jag tycker att det är självklart att hon ser till sina egna barns behov. Jag räknar med att barnet är hos sin pappa för att han vill ha det där, och han tar ansvaret för det under umgänget.

När min fru fick vårt första gemensamma barn så det första jag gjorde dagen efter var att hämta min bonus dotter hos sin pappa och min dotter hos hennes mamma. Sen körde vi alla 3 in till BB för att träffa bäbisen.

Jag såg till och med till att hålla barnen hemma från skolan en dag så dom fick en chans att vara med det nya syskonet.

Skulle aldrig falla mig in att hålla något av barnen borta. Det är ju inte deras fel att deras biologiska föräldrar inte lyckades hålla ihop...

Säger också nej. Båda våra barn har tagit det hårt när småsyskonet kommit, alltså första fick kris när andra kom, andra fick kris när tredje kom. Det är väldigt vanligt att barnet känner svartsjuka eller rädsla för att bli utbytt efter att ha varit minstingen. Trots vi var hemma redan dagen efter förlossningen känner vi fortfarande svartsjuka från 4-åringen gentemot snart 1-åringen. Tänker det också är extra känsligt eftersom du inte är hennes mamma. Så jag tycker absolut storasyster ska få vara med från start. Tänker det borde bli lagom med att ha henne er vecka så hon blir inkluderad från start och istället säga till på skarpen till mamman så ni får er vecka ifred sen.