Skola-orosanmälan, har dom gjort rätt?

Fenomenet "hemmasittare" har blivit allt vanligare - definitionen är en elev som har väldigt mycket frånvaro som inte grundar sig i fysisk sjukdom eller annan "giltig" orsak.

Jag har läst att ca 4% av svenska skolbarn är hemmasittare, så det är ett utbrett problem. Det är ofta barn med npf som upplever det som så jobbigt i skolan att de inte orkar med.

Läste en intervju med en lärare som förklarade att det finns olika sätt att se på saken. Å ena sidan finns skolplikt, och föräldrar kan faktiskt dömas till böter om eleven inte kommer till skolan.

Å andra sidan ligger idag ett mycket stort ansvar på skolan att anpassa skolgången så att alla elever kan tillgodogöra sig undervisningen. Där kan skolan bli anmäld till skolinspektionen, och tror de kan få böter?

Denne lärare menade iaf att det oftast var kontraproduktivt av skolan att anmäla vårdnadshavare, eftersom tanken är att skola och hem ska samarbeta, och att många föräldrar tycker det är jobbigt att bli anmälda och det kan då i värsta fall göra samarbetet svårare.

På just den här skolan fanns uppfattningen att de flesta av "hemmasittarna" har väldigt engagerade föräldrar, som gör allt de kan för att lösa situationen.

Jag kommer inte beröra rätt och fel i föräldraskap och uppfostran utan vill beröra din ursprungsfråga, huruvida skolan gör rätt i att göra en orosanmälan till socialtjänsten eller inte. Skolan är en verksamhet som berör barn och unga, i och med detta är all skolpersonal skyldiga att göra en orosanmälan till Socialtjänsten vid misstanke om missförhållande. Att ett barn är frånvarande i stor utsträckning är en anledning till oro, och vid oro MÅSTE skolan göra en orosanmälan, enligt 14 kap 1 § Socialtjänstlagen. Det är inte skolans sak att undersöka/ta reda på huruvida din föräldraförmåga orsakar frånvaron eller inte, det är upp till handläggare på socialtjänsten. Så ja, skolan gör rätt i att upprätta en orosanmälan i ett fall som detta, det är deras plikt.

I vår kommun har skolan ett åtgärdsprogram vid frånvaro. När de har provat några olika saker gör de alltid en anmälan. Skolan och soc arbetar tillsammans för att ta reda på vad som behöver göras.

Ts du kan inte låta den här tjejen välja allt. Det har gått alldeles för långt redan. 1-4 dagar i veckan blir snabbt ingen dag. Byt skola nu! Innan det går längre tid och gör klart för dottern att nu är det en nystart som gäller. Skolan är ingen valmöjlighet oavsett hur man trivs.

Snälla Ts, vad menar du att "fröken" har gjort för stora och allvarliga fel att du anser att det rättfärdigar att din dotter skolkat största delen av ett helt läsår.

Hur menar du att det är skolans ansvar att få henne att trivas?

Att en lärare är bestämd och inte tillåter slams på lektioner är något som jag som förälder uppmuntrar. Hur mycket uppmärksamhet anser du att läraren ska lägga på just ditt barn per lektion?

Hur i hela friden kan ni ha låtit detta gå så långt?

Vart står det att läraren är bestämd? Hittar inte det nånstans (tänker att problemet för dottern lika gärna kan vara att läraren inte är tydlig och bestämd)

Vart skriver ts att hon rättfärdigar skolket? Jag uppfattar mer som att hon inte anser att soc är rätt instans för att åtgärda problemet.

Ts skriver ju själv att dottern anser att hon får för lite uppmärksamhet av läraren och att hon uppfattar henne som sträng. Det finns många lärare som inte tillåter att vissa barn stör resten av klassen med sina ständiga behov av uppmärksamhet. Ts låter dottern vara hemma. Det kan leda till att barnet blir tvångsplacerat så att barnet lär sig att man måste gå till skolan även om man inte tycker att läraren ger en tillräckligt mycket positiv uppmärksamhet.

Man ska anmäla oro för sådant som kan skada barnets hälsa och utveckling. Dyslexi hör inte dit. Hemmasittande hos barn son är 10 år tillhör den kategorin.

Nej du. Nu tolkar du galet. Du skriver saker och påstår att det kommer från mig. Sluta upp med det.

Tvångsplacering är ofta en metod som löser problem tro det eller ej.