Varför har omgivningen problem med att någon väljer att vara singel?

Avundsjuka...

Enligt min erfarenhet är det alltid folk som har dåliga förhållanden som känner behov att kritisera singlar eller tjata på dem.

De vill oftast övertyga sig själva att man måste ha en partner för varje pris.

Därför att de flesta faktiskt inte trivs i ensamhet utan vill ha en partner att dela livet med. Många singlar som säger sig vara nöjda kan helt enkelt inte hitta någon trots att de vill och då är det lättare att låta påskina att man trivs bättre som singel. 

Fast nu gör du exakt samma misstag som de gör. Du utgår ifrån att ditt sätt att leva är så mycket bättre än deras och att det därför är en självklarhet att de är avundsjuka på dig för att du lever som de egentligen själva skulle vilja leva.

Jag tror inte alls det handlar om avundsjuka, jag tror det helt enkelt handlar om det vi ser många exempel av i bla denna tråd, en bristande förmåga att se saker ifrån något annat perspektiv än sitt eget, en bristande förmåga att i grunden förstå att andra människor kan tänka och känna helt andra saker än vad man själv gör.

De lever i ett förhållande och tycker och känner att det berikar deras liv så mycket att de har svårt att förstå varför någon skulle vilja vara utan.

Lite som hundägare som inte kan förstå att andra kanske inte gillar deras vovvar eller cyklister som inte kan förstå varför andra kan bli irriterade på dem i trafiken, eller föräldrar som inte kan förstå hur alla andra inte kan älska deras barn lika mycket som de gör.

Japp, där har du rätt, DE gör fel i att försöka förmå dig att leva som de gör och inte respektera dina val. Men DU gör fel i att tro att det beror på avundsjuka.

Det har vi inte, du verkar ha det däremot!

Har du liknande vänner som Bridget Jones:

Nej, orkar inte

Människor menar väl. Många, dem flesta, tycker att det är tråkigt och ledsamt att leva ensam, det blir ensamt för många därför försöker din omgivning att hjälpa till. Människor tycker synd om dem som är ensamma i största allmänhet.

Men i verkilgheten är det ju olika, det finns människor som trivs att vara ensamma och det är ju inget fel med det. Säg till din omgivning att du trivs med att leva själv.

Jag tror det finns de som genuint inte vill leva med någon även om de skulle kunna. Andra är nog extremt pedantiska, har gett upp, har orimlig krav, saknar sexdrift och inte vill fastna i en relation där det inte accepteras eller har hunnit bli för gamla innan de testat att bo ihop med andra och därför gör för stor sak av det. Oavsett anledning ska man såklart acceptera den, säger någon nej till förhållanden är det respektlöst att pressa på.

Personligen har jag svårt att förstå det eftersom vi är menade att leva tillsammans, vi lever längre och håller hjärnan friskare, har lättare att skaffa/ta hand om barnen tillsammans och samtidigt vinner en tydlig ekonomisk fördel. Dessutom får man lättare acceptans av omgivningen på köpet utan att ha "gjort något" för det. Så jag är glad för den tur och de omständigheter som gjort det naturligt för mig att vilja leva med partner.

Jag förstår inte vad som motsätter öppna förhållanden (även om jag personligen inte vill ha det) i mitt inlägg?

Vad som säger att vi är menade at leva tillsammans? Tja, ALL forskning till exempel. Att det finns undantag är inget som ändrar på faktum. Och att frångå normen betyder inte att man "är fel", bara annorlunda.

Jag förstår inte vad som motsätter öppna förhållanden (även om jag personligen inte vill ha det) i mitt inlägg?

Vad som säger att vi är menade at leva tillsammans? Tja, ALL forskning till exempel. Att det finns undantag är inget som ändrar på faktum. Och att frångå normen betyder inte att man "är fel", bara annorlunda.

Njae, alltså du får skilja på 2017 och stenålder. Våra instinkter är inte anpassade för idag, de utvecklades för ett liv långt före vårt trygga, bekväma samhälle. De utvecklades för en tid där varje dag var en kamp för överlevnad.

Och faktiskt stämmer det att vi är flockdjur inte ensamvargar. Vi är alldeles för svaga och långsamma, vi har inga vassa tänder, vi har relativt dålig syn hörsel och luktsinne, vår avkomma tar lång tid på sig att bli självgående. Vår styrka ligger i samarbete som grupp. Vi hade aldrig överlevt som art utan samarbete.

Angående forskning så finns det inget riktig facit. Det finns olika teorier som båda argumenterar starkt för sin sak. Vissa menar att vi är ämnade för parbildning pga vår svaga avkomma, en kvinna är till exempel ganska sårbar och ingen vidare jägare samlare under graviditeten, då blev det mannens roll att se till att både hon och avkomman överlevde. andra menar att föräldrarollen kan tas över av gruppen, att stammen kollektivt hjälps åt med barnen, gravida kvinnor.

Helt klar är iaf att vi människor ÄR flockdjur. Förutom fortplantning och parbildning så finns det plenty med forskning som visar att människor inte mår bra i isolering, vi har ett stort behov av att interagera med andra människor.

Om du inte förstår vad jag pratar om har du förmodligen fört en diskussion med Biolo i sömnen. Eller så är du bara jävligt duktig på att spela dum.

Biolo (som som nicken antyder) tar upp biologiska aspekter till varför vi kan tänkas leva i par och inte som singlar. Som svar på det verkade du spela dum där med och tar med gud i diskussionen. Sedan babblar du på om hur fantastiskt det är att vara singel.

Jag säger inte ett skit om det är bra eller dåligt att vara singel IDAG, jag påpekar bara att det Biolo drog upp i sina inlägg har med biologi och vår evolution att göra och INTE med dagens samhälle att göra. 

Slutsats: Antingen skriver i i sömnen, är jävligt duktig på att spela korkad eller så har du extremt dåliga kunskaper i människans historia och vad som styr vårt beteende och döljer det genom att spela korkad. Vad som däremot är alldeles klart är att ditt sätt att argumentera är väldigt bansligt

Jag menar just det, all djuplodande forskning i ämnet. Jag har varit vetenskspsintresserad redan från småbarnsåren. Det betyder inte att vi behöver leva tillsammans, bara att vi har gjort det, alltid, och därför har evolutionen gett oss fördelar när vi lever så. Det skulle säkert gå att sakta vända den trenden om alla jobbade på det i ett antal generationer men för oss som trivs i tvåsamhet (eller annan familjebildning) är det inte ett lockande alternativ.

Säkert kan en kompisgrupp eller arbetsgrupp eller mer tillfälliga relationer kompensera för några av de mekanismer man går miste om som ensamlevande, det märker man ju redan i tonåren hur otroligt viktiga vännerna är, men för de flesta räcker det inte hela vägen.

Jag har märkt att fler än jag som "mognat fram" till familjeliv uppmärksammat att det ofta är de som fastnat i ett tonårsaktigt bekräftelsebehov som fortsätter att ha svajiga förhållanden eller väljer att ge upp tanken på egna förhållanden. Alltid kombinerat med en generellt negativ syn på förhållanden (även andras) och/eller det motsatta könet.

Inget kommer hindra dig, jag tror absolut det är hälsosammare att leva själv än att leva i ett förhållande mot sin vilja. Och att inte vilja i perioder tror jag också är helt naturligt. Kanske är du ung också?

Ett längre liv och bättre hälsa (särskilt för män). Om man får barn i ett välmående förhållande ökar man också sannolikheten för stöttning i ålderdomen och man har också visat att engagerade mor/far-föräldrar lever flera år längre än de som är oengagerade/utan. Finns säkert mycket mer, melkanismerna är många. Google eller pubmed eller vetenskapliga tidskrifter är din vän.

Bättre mental hälsa. Desto ensammare liv desto sämre mental hälsa.

Härligt! Å andra sidan vet vi inte hur din ålderdom blir eller hur lång den blir.

Ett tips då. Att ha hund förlänger också livet ;) Man tror att orsaken är densamma: att människor som tar hand om andra och fyller en viktig funktion för denna/dessa håller igång hjärnan bättre. Förmodligen producerar de mer positiva hormoner också. Kanske kan man vänta till pensionen egentligen innan man skaffar hunden, det är väl ofta då som ensamhet och depressioner brukar slå ut i full blom.

Jag är lite trött på den kategori frånskilda väninnor och kollegor som dels högljutt hävdar att man minsann inte behöver en karl för att vara lycklig, att de inte är intresserade av att träffa någon osv. Det vore inte konstigt alls om de inte SAMTIDIGT klagar på att semestern är tråkig för att de inte har någon att resa med, att julen är trist när man är ensam, att det är så dyrt att bo själv, att det är tråkigt att inte komma iväg på utflykter när man är ensam osv.

Att se män som främst en ekonomisk resurs, då förstår jag ju att man inte är intresserad. Men det är svårt att förstå att inte vilja ha kärlek och en bästa vän. Det är ju deras sak men för oss som gillar närhet och kärlek är det svårt att begripa helt enkelt.

Absolut inte, jag har några lömska gener i släkten också, men statistiskt sett så ser det ändå bra ut! Det var inte jag som intygade att jag är frisk och välmående. Det är rätt oväsentligt på individnivå.

För att du berättade personlig information om dig själv efter att jag sagt att man kan förvänta sig ett längre liv om man lever tillsammans.

För att du berättade personlig information om dig själv efter att jag sagt att man kan förvänta sig ett längre liv om man lever tillsammans.

Anonym (Frivillig singel) skrev 2017-09-19 06:35:20 följande:[/quote-nick]Du får anstränga dig lite så att du förstår att alla inte vill samma som du. Kan du förstå att andra kan föredra annan mat än det du gillar? Börja där.