• Anonym (Erik)
    Äldre 14 Sep 07:46
    16391 visningar
    46 svar
    46
    16391

    Deprimerad flickvän.

    Hej! Vet inte om jag skulle lagt det här under psykisk ohälsa kanske, men nu blir det här.

    Jag skulle nog kunna skriva hur långt som helst just nu, men jag ska försöka fatta mig hyfsat kort.

    Min tjej har blivit deprimerad sen ungefär en månad tillbaka. Hon klagar på att livet suger, ingenting är roligt och på sistone har hon även pratat om att vi umgås för mycket så att hon inte hinner sakna mig. Vi bor ihop. Jag har frågat henne ifall det är vårt förhållande som gör henne nere, ibland säger hon att hon inte vet, och ibland säger hon att det inte är det och någon gång har hon rent av sagt att hon kanske vill göra slut, men det är oftast när hon är väldigt upprörd redan innan. Nu har jag slutat att fråga, för det leder ändå inte till någonting. Jag är dock fortfarande orolig. Är det jag som gör min flickvän deprimerad?

    Hon säger att jobbet suger, men när jag träffar henne precis efter jobbet är hon oftast lite gladare. Hon har även börjat prata med en kille där, och skriver med honom på snapchat ganska mycket. Jag är ganska svartsjuk av mig, men jag försöker verkligen allt jag kan att inte reagera. Jag tycker egentligen att det är bra att hon träffar folk och får vänner. Men det är svårt att alltid se det ur den synvinkeln, speciellt när det är som det är mellan oss. Hon skriver väldigt lite med mig på dagarna nu för tiden, och jag har försökt sluta att pusha på det och skriva till henne om det inte är något särskilt.

    Allt eftersom kvällen går blir hon oftast deppigare, igår bakade vi, vilket hon har uppskattat förut. Jag har försökt muntra upp henne och liva upp vår vardag lite. Igår verkade hon tycka att det var roligt, men tog sen en dusch och kom ut helt nedstämd. Hon gick och lade sig, åt inte av det vi bakade, och åt inte av middagen jag lagade. Hon sa även att det inte ens är kul att baka längre, och att vi ju kan låtsas att vi har roligt, men att vi inte har det. Kanske inte ordagrant, men något i den stilen.

    Jag har försökt dra ut henne på korta promenader (efter en jäkla massa googlande). Fick ut henne I förrgår, då var hon jätteglad. Vi skrattade och hade roligt och hon var nästan sig själv igen. Der var en bra dag, redan innan promenaden. Igår gick det inte alls. Hon låg i sängen hela kvällen, ville inte gå, inte ta en sväng med bilen, inte äta. Bara vara/sova.

    Jag öser all kärlek jag kan över henne, och tar nog hand om åtminstone 90% av vardagssysslorna hemma. Lagar all mat, tar disken, tvättar, försöker plocka undan. Allt för att avlasta henne. Jag skulle dessutom behöva plugga lite engelska, vilket jag inte alls orkar med nu.

    För det här får jag ingen uppskattning, jag kommer inte ihåg sist hon sa att hon älskar mig om inte jag sagt det först. Samtidigt blir hon arg eller ledsen eller vad det nu är om jag inte ger henne uppmärksamhet. Imorse vände jag mig inte och kramade henne innan vi gick upp, som jag brukar. Jag kände att jag ville distansera mig lite, kanske få en kram av henne istället. Ta lite avstånd så att hon kan känna saknad till mig. Det landade inte bra och hon blev på dåligt humör direkt.

    Jag behöver inte få kärlek och uppskattning för allt jag gör, men kanske något. Jag känner mig knappt älskad längre, men älskar henne något enormt, saknar henne konstant och kan inte sluta tänka på henne. Tills vidare har jag valt att intala mig själv att det är hennes depression som ligger bakom, och jag tror/hoppas nästan det också.

    Jag försöker pusha henne att ser kanske är läge att gå och prata med någon, vilket hon är jäkligt negativ till. Jag ska försöka pusha vidare. Kanske till och med boka åt henne om jag får hennes medgivande, följa med och sitta i väntrummet om det känns lättare för henne.

    Jag tycker även att hon ska ta ut sin spiral IFALL det nu skulle vara den som ligger bakom. Men hon har haft den ett tag och det har inte varit problem förut?

    Jag vet inte hur jag ska bete mig, vet inte hur länge jag själv orkar utan att falla in i någon form av depression själv, jag kanske redan är i en? Men jag vägrar att lämna min tjej, speciellt när hon mår så här. Jag tänker inte sluta försöka eller överge henne nu, när hon kanske behöver mig som mest? Jag vet bara inte själv om jag är behövd eller inte.

    Kan tillägga att just nu har vi hamnat i en fas där vi har mycket på gång, flytt, jobbyten, lite hälsoproblem och ett ganska liten social umgängeskrets. Tänker att det här kan vara bakomliggande, men att deppa ihop är ju verkligen ingen lösning.

    Det börjar bli väldigt långt, så jag stannar här. Känner någon igen sig? Vad kan jag göra? Hit me med vad ni än tänker angående situationen eller frågor.

    Tack!

    Erik

  • Svar på tråden Deprimerad flickvän.
  • Miss Skywal­ker
    Äldre 14 Sep 14:12
    #21
    Anonym (Erik) skrev 2017-09-14 13:13:23 följande:

    Jag är på jobbet så hinner inte riktigt citera er alla, men tack för svar! Ja jag mår verkligen dåligt av det hela.

    Min flickvän har haft väldigt många killkompisar, fler än tjejer. Hon klickar bättre med killar säger hon, och tycker att det ofta är för mycket drama och så runt tjejer.

    Kanske är det som ni säger, att det är något mer än vänskap med den killen, men kan det inte även vara en flykt från hur hon mår? Bristen på socialt umgänge, vid sidan av mig, som gör att hon hugger så hårt på det här?

    Jag vet verkligen inte, jag hoppas ju innerligt att hon fortfarande har känslor för mig, jag kan ju inte bara släppa mina.

    Har frågat någon gång vad dom skriver om, men det gav inte så mycket. Tror det är allt mellan himmel och jord. Både jobbrelaterat och inte. Jag kan ju inte be att få se nåt för att stilla min oro heller, för allt är på snapchat, där det försvinner. Jag har ju bara hennes ord på det.

    Killen ifråga vet jag vem det är. Han är social, snackar mycket. Det var typ genom mig som dom började prata. Jag känner honom bara litegrann, men nu känner jag mig överkörd när dom snackar som fan. Jag är inte riktigt med i bilden där längre liksom..

    Men uppenbarligen skriver han också mer med min tjej än han gör med andra. Åtminstone på snapchat.

    Nu kan det återigen vara min svartsjuka som kickar in, det är den här typen av frågor/anklagelser som jag inte vill konfrontera min tjej med, men som jag hela tiden får trycka tillbaka.

    Till saken hör också att även hon är svartsjuk, och hon hade aldrig tolererat det där beteendet från mig.


    Så varför gör du det?!
  • Anonym (Hanna­)
    Äldre 14 Sep 14:31
    #22
    Anonym (Hm) skrev 2017-09-14 13:59:19 följande:
    Varför ska hans flickvän ha professionell hjälp? För att hon inte tänder på ts och flirtar med en kollega?

    Lyssna inte på Hanna ts, du har redan gjort det hon skriver och många före dig.

    Du ska absolut inte bli din flickväns pappa, om hon hade varit deprimerad på riktigt hade det inte hjälpt iallafall.
    Varken du eller jag har en aning om huruvida hon flirtar med sin kollega. När jag föreslår professionell hjälp så utgår jag ifrån det ts skriver: två människor mår dåligt, han har försökt allt, inget hjälper. Uppenbarligen behövs det hjälp att reda ut situationen. Vi har ingen aning om huruvida det slutar med att flickvännen erkänner att hon är otrogen/att känslorna är slut eller att hon får behandling mot depression och de hittar tillbaka till varandra. Ingen idé att spekulera i.

    Att hjälpa någon man bryr sig om med att söka hjälp när hon mår dåligt, är inte att bli någons pappa. 
  • Anonym (Åsikt­)
    Äldre 14 Sep 14:46
    #23

    Det du beskriver låter skumt. Att hon går till jobbet och är gladare direkt efter jobbet beskriver inte en deprimerad person, deprimerade orkar inte arbeta och inte heller flörta med sina kolleger per telefon. Det du beskriver tolka jag som att hon har tröttnat på ert förhållande. Det händer utan att något särskilt inträffar. Ta det lugnt och gör något annat, skaffa flera tjejkompisar är det bästa råd jag kan ge dig, på allvar.

  • Äldre 14 Sep 21:32
    #24
    -1

    Detta är tyvärr ett solklart fall av där tjejen egentligen inte har något att klaga på då du ger allt, är schysst och trevlig så hon kan egentligen inte dumpa dig utan skuld. Vad hon då gör är att förvandla sig till den tråkigaste, deppigaste och jobbiga skitstövel som finns så att DU ska tröttna på henne och lämna. Givetvis kommer den där snapchatkillen bli hennes partner, kk omgående för de flesta tjejer skaffar tyvärr ny medans dom har den andra. Sorry tjejer men det är ofta så för ni är så jävla rädda att vara ensamma. Detta är ett klassiskt tjejknep och har man levt en del år har man hunnit se detta en hel del.

    Mitt råd, dumpa henne innan du blir dumpad själv, bryr hon sig kämpar hon för dig, skiter hon i vilket mister du henne till den killen ändå oavsett vad du gör. Enda skillnaden är att du slösar mer tid och förnedrar dig mer med att vänta. Dumpa skitstöveln, hon är definitivt inte deppig hon är trött på dig och det ni har och det är så uppenbart när hon pratar med honom och du inte får veta något. Personligen hade jag bett min tjej packa sina grejor direkt om hon pratar med någon manlig kollega på Snapchat ofta, jag accepterar inte sånt och för mig är det en form av otrohet och tissel tassel bakom min rygg.

  • Äldre 14 Sep 22:18
    #25

    Jag förstår precis hur du känner. Lever i liknande situation. Jag jobbar hela tiden med mig själv för att inte trilla ner i en depression jag med. Känner att jag är på gränsen hela tiden.

  • Äldre 14 Sep 22:37
    #26

    Tyvärr verkar det inte vara en relation att behålla.

  • Äldre 14 Sep 22:48
    #27
    Hej Erik! Jag skulle råda henne att gå till läkare och ev. få antidepressiv medicin. Jag tror inte att det är ditt fel. Man kan inte göra så mycket. Eftersom humörsvängningarna går så snabbt kan det kanske (men liten risk) vara emotionellt instabil personlighets störning. EIPS. 
    Hur som helst behöver hon träffa en psykiatriker. Alt. börja med husläkare. Jag har haft några depressioner och SSRI antideppr. har alltid hjälpt. Men det kan ta 4-6 v. Hon kanske även behöver en psykolog i KBT, kognitiv beteende terapi.
  • Anonym (Hon)
    Äldre 15 Sep 05:35
    #28

    Som sagt... Du hjälper inte henne genom att älska ihjäl henne. Som någon skrev så kommer hon bli ännu mer avtänd på dig. Därför måste du BACKA:
    Du hjälper ingen med ditt toffelbeteende. 
    Om du älskar henne så ska du backa. Har inte sagt att du ska göra slut, men hon verkar ju vara mer deppig med dig och eftersom hon både säger att ni umgås för mycket och att hon inte vet om hon vill vara ensam, så måste du lämna henne ensam, för hon verkar ju mer säker på att hon vill vara ensam. 

    Hon är en vuxen människa och du kommer aldrig att kunna få henne att må bättre, vad du än gör. Hon undrar varför du orkar med henne men hon gör inget åt det själv. 

    Var inte korkad, Erik.

  • Anonym­0735
    Äldre 15 Sep 07:25
    #29

    Alltså! Det beror ju helt på det här. Är man deprimerad av någon orsak, så måste man helt enkelt få deppa ihop ett tag, bryta ihop och få en chans att komma tillbaka. Vilket du ger henne när du avlastar henne i hemmet. Men det viktigast jag tycker är, det är att ni lär prata med varandra, vet hon inte varför hon är deprimerad, nä då kanske de är bra att gå till en psykolog eller kurator och prata för att komma på vad det är som ger henne deppad. Och det kan ju kännas otryggt, så ett bra sätt att komma dit kn ju va att du som hennes sambo, oftast den som står henne närmast, följer med, du kanske inte behöver följa med in, det bestämmer ni, men kanske följer med och är ett moraliskt stöd. Och jag tycker att det är jätteviktigt att man stöttar varann, det är ju i svårigheter man prövar sin relation och man får en betydligt starkare relation när man kommit igenom en svår del. Hoppas att det löser sig för er!

  • Äldre 15 Sep 09:02
    #30

    Hej Erik!

    Jag har inte läst svaren så kanske upprepar jag vad andra skrivit. Jag har egen erfarenhet av depression så skriver utifrån mina tankar och känslor.

    Först och främst måste jag ge dig enorm eloge! Vilken partner du är som orkar, märks att du verkligen älskar din flickvän, hon är lyckligt lottad som har dig som bryr dig om henne så mkt. Jag förstår dina känslor kring ngn form av bekräftelse att det är rätt det du gör men jag tror inte din flickvän orkar ge dig det just nu. Och hon förstår inte hur du känner, hon har fullt upp med sig själv och sin depression. Du gör helt rätt i att underlätta det vardagliga, du behöver dra det lasset ett tag nu. Men viktigt att du tar hand om dig själv oxå, ser till att du får egentid, annars orkar du inte! Gå ut själv ngn kväll då o då, bio, promenad, träna eller va du nu gillar.

    Har hon fått ngn medicin? Annars tycker jag detta är läge att testa, samtal absolut! Vore bra om du följde med oxå. Kanske även du prata själv med ngn kan va bra. Jag tror absolut inte att du gör henne deprimerad även om det kan verka så, du står henne närmast och det vet hon, det är med dig hon orkar var sig själv o orkar visa sig sårbar. Jag förstår att det finns funderingar kring den här killen men försök att inte lägga så mkt vikt vid det, jag tror att hon tycker det är en Kön ventil att prata med andra som inte känner henne lika väl, hon kan vara ytlig och för en stund inte fundera över ngt djupare. MEN om det stör dig mkt så tycker jag du ska säga det till henne. Du måste vara ärlig och inte trippa på tå, även om hon är deprimerad så har du behov o känslor.

    Vid depression har man sämre aptit så fundera inte kring bakandet. Hon behöver promenader!! Ta med henne ut, "tvinga" henne, det läker!

    Spiralen skulle jag nog låta vara, en ev bebis just nu är absolut inte bra. Ni har en jätte jobbig tid framför er men med rätt behandling kommer depressionen ge med sig inom en tid, inga stora beslut ska tas nu! Jag tycker inte du ska backa, mer än att kanske dra ner på aktiviteter, hålla dig till promenader, du ska finna där för henne, krama henne, säga att du älskar henne, att det kommer blir bra, att det är depressionen som spökar. Men du ska oxå ge henne utrymme för vila och återhämtning. Se till att det basala fungerar utan problem, sova, äta, röra på sig.

    Blev kanske ett rörigt svar och jag skulle kunna skriva så mkt mer om mina egna erfarenheter. För mig har det tagit va sex månader med medicin att ta mig ur depressionen, nu har jag bara en utmattning som ska läka. Men det är tydligt att depressionen är över, har en helt annan lust på livet, vill bara delaktig i mina barns liv, samliv med min sambo, göra saker osv, nu är det bara orken som tryter.

    Jag önskar er all lycka och hoppas att det blir bättre snart! Du är fantastisk som ställer upp så för din flickvän!

Svar på tråden Deprimerad flickvän.