• Anonym (Först­år inte)
    Äldre 16 Sep 21:36
    2045 visningar
    11 svar
    11
    2045

    Svälj stoltheten och lämna!

    Jag som person kommer ALDRIG att förstå varför kvinnor och män stannar kvar hos sin partner som är elak. Man läser nästan varje dag om folk som blir misshandlade och liknande. Ja det är synd om det, ja det är JÄVLIGT svårt att lämna den som misshandlar. MEN NÄR DET ÄR BARN MED SÅ MÅSTE FOLK SVÄLJA SIN JÄVLA STOLTHET!

    En del vill inte lämna för att de är rädda för att vara ensamma och en del får hjälp och stöd med att lämna. De som får hjälp går sedan tillbaka till killen eller tjejen. När det händer så borde de få ett slag i huvudet.
    De som är rädda för att bli ensamma tänker mer på sig själva än barnet/barnen som är med i bilden. Varför finns det inte en myndighet som med våld som kan sära på familjer som lider. Nu pratar jag på att de tar med sig den som misshandlar eller liknande. Man ser och hör om fall där en person har ringt polisen flera gånger och anmält sin partner för misshandel. Polisen kommer och personen tar tillbaka sin anmälan. Det tar bara resurser från dem som jobbar på tex sjukhus och polis som blir som en jojo.

    Det är även ett hån mot dem som gör allt för att hjälpa den som är utsatt. Man lyssnar, man tröstar och ger råd. Men vad får man tillbaka? Jag vet att en del inte kan tänka klart, är rädd för att lämna eller helt blind för saker som händer. Men vore det inte bättre om en myndighet kom in och särade på alla ett tag?  Att två vuxna utan barn håller på är en sak. Men när det är barn med så blir jag vansinnig! BARNEN HAR INTE VALT sina föräldrar, de har inte valt att höra sårande saker. Att se sina föräldrar bli slagna.

    Att inte lämna för att man inte vågar vara ensam fast man har barn är ganska egoistiskt i mina ögon. Man sätter sina egna känslor före sina barns som med stor sannolikhet upprepar det sin föräldrarna gör.


     


    Varsågod ge mig skit, ge mig hat, men det ändrar inte att dessa föräldrar finns.
    Ja det är SVÅRT ATT LÄMNA EN DESTRUKTIV RELATION, men då borde någon kunna komma in och hjälpa.

  • Svar på tråden Svälj stoltheten och lämna!
  • Äldre 16 Sep 21:52
    #1

    Tror det finns många svar, men tror att absolut den vanligaste modellen är - det är inte så illa som dom vill få det att framstå. Många gånger när jag läser blir jag smått rädd över det "själdrykande" människor som föreställer vuxna har som inställning när dom är i förhållande, och många gånger ska ha barn.. Jag, jag, jag, jag... Jag behöver, jag vill ha, jag tycker, jag ska göra.... Undra på att det går som det går sen då.. Det ÄR en söndercurlad generation sällan skådad som kommer nu och ska "leka" vuxna, och man blir mörkrädd..... Det här kommer inte sluta bra, det är bara så.. Kan man aldrig se utanför sin egen fyrkant, kan man aldrig lära sig kompromissa, kan man aldrig ge och att ta - då har man problem. Och det ruskiga är att det är tydligen inga problem att gömma det i helt andra ord, där det helt plötsligt också är ANDRAS fel, inte ens egen attityd.

    Dom som verkligen är i dåliga och destruktiva förhållanden, dom är det verkligen synd om, men dom drunknar formligen i allt annat "skräp". Tyvärr.


     

  • Anonym (Först­år inte) Trådstartaren
    Äldre 16 Sep 22:13
    #2
    Jesper f skrev 2017-09-16 21:52:00 följande:

    Tror det finns många svar, men tror att absolut den vanligaste modellen är - det är inte så illa som dom vill få det att framstå. Många gånger när jag läser blir jag smått rädd över det "själdrykande" människor som föreställer vuxna har som inställning när dom är i förhållande, och många gånger ska ha barn.. Jag, jag, jag, jag... Jag behöver, jag vill ha, jag tycker, jag ska göra.... Undra på att det går som det går sen då.. Det ÄR en söndercurlad generation sällan skådad som kommer nu och ska "leka" vuxna, och man blir mörkrädd..... Det här kommer inte sluta bra, det är bara så.. Kan man aldrig se utanför sin egen fyrkant, kan man aldrig lära sig kompromissa, kan man aldrig ge och att ta - då har man problem. Och det ruskiga är att det är tydligen inga problem att gömma det i helt andra ord, där det helt plötsligt också är ANDRAS fel, inte ens egen attityd.

    Dom som verkligen är i dåliga och destruktiva förhållanden, dom är det verkligen synd om, men dom drunknar formligen i allt annat "skräp". Tyvärr.


     


    Håller med mycket av det su skriver, och det jag skrev i första inlägget är extremfall, men det är mycket av dem jag läser här på fl. Ibland behöver personer som är kvar i JAG stadiet en snyting i ansiktet för att vakna. De lever lite i förnekelse och tror att allt ska fixa sig. Det verkar som om begreppet eget ansvar försvinner mer och mer för varje år. Det är som du skriver, alla andras fel men aldrig det egna.

    Jag håller med att det är synd om dem, och då tror jag att det är bra om någon kommer in och bryter. Att få miljöombyte och komma ut från bruset kan göra underverk. Håller även med om barn biten, en del kastar sig i nya förhållanden och så ska man ha barn så fort som möjligt. Allt för att inte bli lämnad ensam, man lär inte känna en person på ett år. Man ska inte ha barn skäl för att få den andra att stanna eller att utpressa någon. Barn i dag är en accessoar som man ska klä upp, sedan ska någon annan ta hand om den.

    Måste även tacka för ett mycket bra inlägg.
  • Anonym (Norma­liseri­ng..)
    Äldre 16 Sep 22:24
    #3

    Det finns något som kallas för "normaliseringsprocessen" i en destruktiv/våldsam relation, som gör att det smyger sig på gradvis, vilket gör att de flesta får oerhört svårt att lämna. Den långsamma, gradvisa, psykiska nedbrytningen som många utsatta i såna här relationer får utstå, kan jämföras med metoder man använder i tortyr och psykologisk krigsföring. Utövarna som bryter ned sin partner, har ofta personlighetsstörningar, som inte märks på ytan. Det finns mkt mer att läsa inom området, om man är intresserad av en ökad förståelse.

    Det finns också myndigheter som hjälper till att sära på familjer där det är alldeles för illa. Jag jobbar själv på en sån myndighet, socialtjänsten.

    Är det allvarligt och vi ser det, i våra utredningar, så klargör vi det för föräldrar, att de inte kan bo tillsammans, då det blir för otryggt för barnen. Har själv varit med om några hundra sådana samtal, där det efteråt blivit tryggare för barnen. Den utsatta vuxna personen, oftast kvinnan, får också stöd av Kvinnojour/Kvinnofrid, via oss. Det blir ofta en lång process för henne att "vakna upp" ur "hjärntvätten" hon befunnit sig i.

    Sen är det så klart inte alla fall som kommer till vår kännedom, självklart. Men många gör det, som tur är.

  • Anonym (Först­år inte) Trådstartaren
    Äldre 24 Sep 00:05
    #4
    Anonym (Normalisering..) skrev 2017-09-16 22:24:48 följande:

    Det finns något som kallas för "normaliseringsprocessen" i en destruktiv/våldsam relation, som gör att det smyger sig på gradvis, vilket gör att de flesta får oerhört svårt att lämna. Den långsamma, gradvisa, psykiska nedbrytningen som många utsatta i såna här relationer får utstå, kan jämföras med metoder man använder i tortyr och psykologisk krigsföring. Utövarna som bryter ned sin partner, har ofta personlighetsstörningar, som inte märks på ytan. Det finns mkt mer att läsa inom området, om man är intresserad av en ökad förståelse.

    Det finns också myndigheter som hjälper till att sära på familjer där det är alldeles för illa. Jag jobbar själv på en sån myndighet, socialtjänsten.

    Är det allvarligt och vi ser det, i våra utredningar, så klargör vi det för föräldrar, att de inte kan bo tillsammans, då det blir för otryggt för barnen. Har själv varit med om några hundra sådana samtal, där det efteråt blivit tryggare för barnen. Den utsatta vuxna personen, oftast kvinnan, får också stöd av Kvinnojour/Kvinnofrid, via oss. Det blir ofta en lång process för henne att "vakna upp" ur "hjärntvätten" hon befunnit sig i.

    Sen är det så klart inte alla fall som kommer till vår kännedom, självklart. Men många gör det, som tur är.


    Ignorera stavfel! Sitter på mobilen och den lever ett eget liv!

    Många bra svar. Men frågan är om det behövs en till myndighet som tar de lättare fallen. På det viset tar man inte upp tid och resurser från tex soc. Det kanske blir lättare för folk att söka hjälp om det inte är soc. Tyvärr har jag som andra dåluga erfarenheter av soc och många kanske drar sig för att söka hjälp.
  • Äldre 24 Sep 00:15
    #5
    +1
    Jesper f skrev 2017-09-16 21:52:00 följande:

    Tror det finns många svar, men tror att absolut den vanligaste modellen är - det är inte så illa som dom vill få det att framstå. Många gånger när jag läser blir jag smått rädd över det "själdrykande" människor som föreställer vuxna har som inställning när dom är i förhållande, och många gånger ska ha barn.. Jag, jag, jag, jag... Jag behöver, jag vill ha, jag tycker, jag ska göra.... Undra på att det går som det går sen då.. Det ÄR en söndercurlad generation sällan skådad som kommer nu och ska "leka" vuxna, och man blir mörkrädd..... Det här kommer inte sluta bra, det är bara så.. Kan man aldrig se utanför sin egen fyrkant, kan man aldrig lära sig kompromissa, kan man aldrig ge och att ta - då har man problem. Och det ruskiga är att det är tydligen inga problem att gömma det i helt andra ord, där det helt plötsligt också är ANDRAS fel, inte ens egen attityd.

    Dom som verkligen är i dåliga och destruktiva förhållanden, dom är det verkligen synd om, men dom drunknar formligen i allt annat "skräp". Tyvärr.

     


    Det där med att det handlar om en söndercurlad generation har jag hört förut. Det var visst 1890-talisterna som tyckte det om "den förlorade generationen". Å sin sida tyckte dessa sedermera att folk födda på 20-talet var riktigt jävla lata och bortskämda. Sen tyckte naturligtvis även "den tysta generationen" att babyboomarna som föddes efter kriget minsann också var söndercurlade i all denna lata välfärd som sossepacket serverade dem...

    Face it, vi äldre kommer alltid att tycka att generationerna under oss är sämre än vi var. Men så är det inte. De är annorlunda visserligen men exakt lika mångfacetterade som vi var.
  • Anonym (Först­år inte) Trådstartaren
    Äldre 24 Sep 20:10
    #6
    Thereisthat skrev 2017-09-24 00:15:35 följande:
    Det där med att det handlar om en söndercurlad generation har jag hört förut. Det var visst 1890-talisterna som tyckte det om "den förlorade generationen". Å sin sida tyckte dessa sedermera att folk födda på 20-talet var riktigt jävla lata och bortskämda. Sen tyckte naturligtvis även "den tysta generationen" att babyboomarna som föddes efter kriget minsann också var söndercurlade i all denna lata välfärd som sossepacket serverade dem...

    Face it, vi äldre kommer alltid att tycka att generationerna under oss är sämre än vi var. Men så är det inte. De är annorlunda visserligen men exakt lika mångfacetterade som vi var.
    Håller med vad du skriver, det är inget nytt under solen. Men sedan är frågan om det allt har varit svårt att lämna.
  • Anonym (H)
    Äldre 24 Sep 20:17
    #7
    Anonym (Normalisering..) skrev 2017-09-16 22:24:48 följande:
    Det finns något som kallas för "normaliseringsprocessen" i en destruktiv/våldsam relation, som gör att det smyger sig på gradvis, vilket gör att de flesta får oerhört svårt att lämna. Den långsamma, gradvisa, psykiska nedbrytningen som många utsatta i såna här relationer får utstå, kan jämföras med metoder man använder i tortyr och psykologisk krigsföring. Utövarna som bryter ned sin partner, har ofta personlighetsstörningar, som inte märks på ytan. Det finns mkt mer att läsa inom området, om man är intresserad av en ökad förståelse.

    Det finns också myndigheter som hjälper till att sära på familjer där det är alldeles för illa. Jag jobbar själv på en sån myndighet, socialtjänsten.

    Är det allvarligt och vi ser det, i våra utredningar, så klargör vi det för föräldrar, att de inte kan bo tillsammans, då det blir för otryggt för barnen. Har själv varit med om några hundra sådana samtal, där det efteråt blivit tryggare för barnen. Den utsatta vuxna personen, oftast kvinnan, får också stöd av Kvinnojour/Kvinnofrid, via oss. Det blir ofta en lång process för henne att "vakna upp" ur "hjärntvätten" hon befunnit sig i.
    Sen är det så klart inte alla fall som kommer till vår kännedom, självklart. Men många gör det, som tur är.
    Håller med
  • Äldre 25 Sep 14:02
    #8

    Glöm inte det faktum att många stannar pga barnen. Det kan kännas hemskt att dela vårdnad med en partner som är våldsam, för det är så det kommer bli om båda pater vill vara vårdnadshavare. Det blir 50/50 oavsett om pappan (som det ju ofta är) slagit skiten ur mamman. Han kan vara en bra pappa ändå tydligen.... helt sjukt. Man pratar om det "bästa för barnen" men det är förälders vilja som styr.

  • sextio­talist
    Äldre 25 Sep 14:07
    #9
    Suz83 skrev 2017-09-25 14:02:57 följande:

    Glöm inte det faktum att många stannar pga barnen. Det kan kännas hemskt att dela vårdnad med en partner som är våldsam, för det är så det kommer bli om båda pater vill vara vårdnadshavare. Det blir 50/50 oavsett om pappan (som det ju ofta är) slagit skiten ur mamman. Han kan vara en bra pappa ändå tydligen.... helt sjukt. Man pratar om det "bästa för barnen" men det är förälders vilja som styr.


    Det var likadant även innan normen var 50/50, även då hade kvinnor svårt att lämna, även de som levde utan barn. Det är i de flesta fall är det normaliseringsprocessen som gör att kvinnan (och i de fall mannen är utsatt, mannen) inte lämnar.
    Men däremot så finns det många förklaringar av den utsatta varför de inte lämnar.
  • Anonym (Först­år inte) Trådstartaren
    Äldre 4 Oct 04:40
    #10
    Suz83 skrev 2017-09-25 14:02:57 följande:

    Glöm inte det faktum att många stannar pga barnen. Det kan kännas hemskt att dela vårdnad med en partner som är våldsam, för det är så det kommer bli om båda pater vill vara vårdnadshavare. Det blir 50/50 oavsett om pappan (som det ju ofta är) slagit skiten ur mamman. Han kan vara en bra pappa ändå tydligen.... helt sjukt. Man pratar om det "bästa för barnen" men det är förälders vilja som styr.


    Ja många stannar på grund av barnen, men det utsätter barnen för mer trauma. Det finns forskning som visar på att barn som växer upp med en förälder som slår den andra gör att barnet tar efter samma mönster. Sedan är det tyvärr många som lämnar sin partner och tar med sig barnen och sedan blir de tillsammans igen. Och så håller det på under barnens uppväxt. Det är inte rätt emot barnen som mer eller mindre tvingade att stanna i en osund relation.

    Sedan finns det dem som kommer med undanflykter så som.
    - När barnen har gått ut ____
    - Barnen är så små
    - Det är inte så farligt det blir bättre

    Finns många trådar här på Familjeliv där trådskaparen ber oss användare om lov för att lämna sin partner och när den får bekräftat att den ska lämna så händer får man inget svar senare om de har lämnat eller inte.


  • Anonym (Först­år inte) Trådstartaren
    Äldre 4 Oct 04:41
    #11
    Suz83 skrev 2017-09-25 14:02:57 följande:

    Glöm inte det faktum att många stannar pga barnen. Det kan kännas hemskt att dela vårdnad med en partner som är våldsam, för det är så det kommer bli om båda pater vill vara vårdnadshavare. Det blir 50/50 oavsett om pappan (som det ju ofta är) slagit skiten ur mamman. Han kan vara en bra pappa ändå tydligen.... helt sjukt. Man pratar om det "bästa för barnen" men det är förälders vilja som styr.


    Ja många stannar på grund av barnen, men det utsätter barnen för mer trauma. Det finns forskning som visar på att barn som växer upp med en förälder som slår den andra gör att barnet tar efter samma mönster. Sedan är det tyvärr många som lämnar sin partner och tar med sig barnen och sedan blir de tillsammans igen. Och så håller det på under barnens uppväxt. Det är inte rätt emot barnen som mer eller mindre tvingade att stanna i en osund relation.

    Sedan finns det dem som kommer med undanflykter så som.
    - När barnen har gått ut ____
    - Barnen är så små
    - Det är inte så farligt det blir bättre

    Finns många trådar här på Familjeliv där trådskaparen ber oss användare om lov för att lämna sin partner och när den får bekräftat att den ska lämna så händer får man inget svar senare om de har lämnat eller inte.


Svar på tråden Svälj stoltheten och lämna!