Ni som tagit emot "donerat"

Fy fan vad vidrigt och tragiskt!

Nu har jag bara ett barn som är biologiskt både min och min mans, men jag förstår inte alls hur du resonerar. Att vara förälder har väl väldigt lite med biologi att göra, och allt att göra med den relation man har till barnet??

Tro mig- om du kämpat i massor med år och längtat ihjäl dig efter barn så spelar gener ingen roll alls! När man bär barnet i sig, känner dess sparkar, får hålla i det för första gången- livet kan inte bli bättre än så!  Ser första leendet, hör ordet "mamma", ser det lilla livet utvecklas, bli ett charmtroll, en som smälter ens hjärta.  Vad har gener med det att göra?! Adopterade barn är inte genetiska heller, men efterlängtade och älskade. Vi har aldrig nånsin tänkt på att vår son inte är vår genetiskt sett. Han är vårt barn! Som äntligen kom till oss efter alla år! Nån annans barn är han då sannerligen inte! De donerade varsin könscell. Han har tillhört oss sen han blev till. De år han låg i frysen tänkte jag ofta på honom och hans syskon. Just han blev kvar irl. Kanske ett barn till om vi har världens flax.

Hoppsan... jag klev visst på en öm tå.

Hur det nu än är så bevisar alla DNA-test i världen det jag påstod. Hur arg du är blir.

AS...? Brukar du kalla människor som inte håller med dig för as?