• Anonym (Sandra)

    Vill inte att de kallar honom för morfar

    Skulle behöva lite råd.. Jag och min man fick en son i våras och min mamma och hennes sambo skriver och säger alltid "morfar" om mammas sambo. Jag vill inte att min son ska tro att mammas sambo är hans morfar.

    Min egna pappa, alltså min sons morfar, dog tyvärr för några år sedan. Jag vill att min son ska veta att hans morfar är i himlen och det tänker jag att vi får säga till sonen sen. Dilemmat är hur vi på ett bra sätt, så att det inte blir sura miner, säger åt min mamma och hennes sambo att vi inte vill att Jonathan (min son) ska kalla mammas sambo för morfar. Sedan Jonathan föddes har mammas sambo kallat sig för min pappa och då morfar till Jonathan. Känns jättekonstigt för han och jag har aldrig haft en speciellt bra relation, det känns alltid stelt och han är inte min pappa och inte Jonathans morfar :( Vill inte att det ska bli sura miner när vi säger det, vilket jag befarar att det blir. Det blir lätt det i familjen, tyvärr. Hur hade ni sagt det, på bästa sätt?

  • Svar på tråden Vill inte att de kallar honom för morfar
  • LFF

    Nu lever min pappa men han har inte träffat barnbarnen mer än på videosamtal då han bor väldigt långt bort. Min mamma har en sambo sen jag var liten men han omnämns endast med sitt förnamn, både för barnen och för mig. Han har aldrig varit i närheten av att vara en "bonuspappa" eller liknande för mig. 

    Hade barnen velat kalla mammas sambo för något med morfar hade det blivit "morfar X" precis som de säger om min morfar (Morfar Y). Så varför inte lägga fram det som så, att barnen får säga "morfar *förnamn*" då om din mammas sambo? Då kan ni säga att din pappa är morfar, men eftersom han inte finns längre så är mormors man "Morfar *förnamn*"?

  • Anonym (A)

    Inte exakt samma situation, men min pappa är gift med en kvinna som gärna kallar min pappa farfar inför dit barnbarn. Och det har barnbarnets föräldrar också velat. Min pappa hade gått med på det utan att reflektera över det. Det sårade mig ganska mycket, de bor alla nära varandra och umgås jämt medan min pappa träffar mitt barn, sitt riktiga barnbarn, ett fåtal gånger om året. Jag tycker mycket om min pappas fru, men hon kom in i mitt liv när jag var nästan vuxen. Har aldrig haft nån syskonrelation med hennes barn, och min pappa har aldrig varit pappa för hennes barn.

    Jag pratade med min pappa om detta, att det var såklart hans beslut men att jag kände mig sårad av detta. Han valde då att inte längre bli kallad farfar. Han hade inte tänkt på att det skulle upplevas konstigt av sitt eget barn. Det var ett jobbigt samtal att ta, och jag villkorade aldrig vår relation eller så, men är glad att han lyssnade.

    Så prata, både med din mamma och sambon! Det kommer kännas skönt när du har gjort det, även om de blir sura. Är det viktigt för dig kommer du inte att kunna släppa det annars.

  • Anonym (Konstig)
    Anonym (Sandra) skrev 2017-09-18 11:47:49 följande:

    Skulle behöva lite råd.. Jag och min man fick en son i våras och min mamma och hennes sambo skriver och säger alltid "morfar" om mammas sambo. Jag vill inte att min son ska tro att mammas sambo är hans morfar.

    Min egna pappa, alltså min sons morfar, dog tyvärr för några år sedan. Jag vill att min son ska veta att hans morfar är i himlen och det tänker jag att vi får säga till sonen sen. Dilemmat är hur vi på ett bra sätt, så att det inte blir sura miner, säger åt min mamma och hennes sambo att vi inte vill att Jonathan (min son) ska kalla mammas sambo för morfar. Sedan Jonathan föddes har mammas sambo kallat sig för min pappa och då morfar till Jonathan. Känns jättekonstigt för han och jag har aldrig haft en speciellt bra relation, det känns alltid stelt och han är inte min pappa och inte Jonathans morfar :( Vill inte att det ska bli sura miner när vi säger det, vilket jag befarar att det blir. Det blir lätt det i familjen, tyvärr. Hur hade ni sagt det, på bästa sätt?


    Jag förstår dig. Faktiskt konstigt beteende..

    Men precis som vissa spårar ur när dom blir föräldrar så blir en del tokiga när dom blir far eller morföräldrar. Det är så himla fantastiskt och de blir så himla insnöade och får nästan tunnelseende. Kan det i det här fallet röra sig om nånting sånt?

    Att mormor är så himla lycklig och upppelt i sin mormorsbubbla att hon liksom VILL att hennes barnbarn ska ha en riktig morfar så hon just kan säga mormor-och-morfar?
  • Anonym (fg)

    Du måste säga det till din mamma och till hennes sambo.
    Det går tyvärr inte att göra detta utan att det blir sura miner. Det får de ta. Du får ge det tid. Ibland får det bli så att folk blir sura. Det är inte bara andra som ska må bra man ska må bra själv också.

Svar på tråden Vill inte att de kallar honom för morfar