Anonym (Häpp) skrev 2017-09-20 11:01:54 följande:
Hon bestämmer helt själv men det är viktigt att du förklarar hur familjerelationer och umgänge skall fungera. Det är samma sak när man flyttar hemifrån, givetvis kan inte föräldrarna tvinga en att komma på söndagsmiddagar eller födelsedagar men man ställer upp ändå för att bibehålla kontakten med familjen.
Som vuxen 17-åring har man ett ansvar att vårda sina relationer och även om det är tråkigt hos pappan så kanske man förväntar sig att pappan skall komma på födelsedagar, hjälpa till att flytta, stötta en när man behöver hjälp eller till och med tala på ens bröllop. Relationer går båda vägar och både dottern och pappan har ett ansvar att vårda och utveckla relationen.
Då är det ditt ansvar som mamma att uppfostra din dotter att förstå detta och förklara vikten av att bibehålla en relation till pappan - sen är det dotterns eget beslut hur hon vill göra.
Det bästa är att det finns inget "så ska familjerelationer fungera". Vi har inga söndagsmiddagar och firar inte födelsedagar ihop och ändå har vi en fungerande relation med min barndomsfamilj, på en nivå som vi är bekväma med.
Inga måsten, utan vi träffas för att vi vill.
Som svar på TS fråga, självklart inte. Under tonåren så är föräldrar bara ett nödvändigt ont. Många tonåringar umgås inte alls med sina föräldrar, även om de bor under samma tak, andra ungdomar har tät kontakt.
Jag tycker pappan ska backa i sina krav, kanske fixa umgänget på ett annat sätt, träffa sin dotter på ett sätt som hon trivs med och är bekväm med
