...och då tänker jag så där härligt alla är nöjda och glada, skojar och pratar kring matbordet, sjunger tillsammans i bilen, har kuddkrig ihop, busar med varandra på badhuset. Ja ni fattar så där som man drömmer om att familjen ska kunna vara. Berätta gärna hur många ni är i familjen och när de här ögonblicken brukar inträffa.
Sådant som du nämner är inte något som gör mig lycklig, men lycklig och gjort saker ihop, det gjorde vi rätt ofta, i olika konstellationer.
Sådant som du drar upp gör vi inte direkt i vår familj, jo skojar och samtalar kring matbordet men annars gör vi annat som vi gillar.
Händer väl iaf varje dag någon gång....två vuxna, ett barn.
Varje dag, skulle jag säga. Alltså, förstå mig rätt, klart man är trött efter arbetsdagen och tålamodet inte alltid är på topp, men vi är ändå bra på att faktiskt ta oss lite tid till att känna tacksamhet och en stor glädje över att vi är en familj. Nu låter det säkert totalt överkäckt, men jo, så är det för oss. Två vuxna, ett barn.
Alltså jag förstår så klart att alla har olika situationer och sätt som gör att man känner en gemensam lycka. Berätta gärna när det funkar för er, vad gör ni då? Sedan är jag lite nyfiken på hur gamla era barn är...
Varje dag. Vi skilde oss efter många år ändå, men det berodde verkligen inte på avsaknad av familjelycka. Det berodde på att min dåvarande mans och min relation till sist blev mer kamratlig än något annat.
För oss är det att sitta och äta middag tillsammans, ibland även laga maten alla tre. Sitta i soffan och se Bolibompa. Vi brukar ha lite spelkvällar där vi spelar enklare spel och lägger pussel. Leker tillsammans, bygger kojor. Men det är inte aktiviteterna i sig, utan att ta sig tid till att göra saker tillsammans. Att känna sig som ett team, involvera varandra, lyssna på varandra, skratta tillsammans. Vi känner att vi har tid. Båda vuxna jobbar deltid, och vi har inte så mycket aktiviteter på fritiden. Maken brukar träna ibland, men det gör han ganska sent, när dottern sover och jag är på väg att lägga mig. Vi träffar kompisar på eget håll nån gång ibland, men prio är familjen. Vi gillar att umgås med varandra.
Vår dotter är 3 år.
Hela tiden MEN i en bonusfamilj, har aldrig haft nån kärnfamilj.
Hur har du det själv, ts?
Jag är lycklig hela tiden. Även om jag ibland blir arg eller besviken på maken eller barnen. Vi har sju barn.
Sådana där "happy moments" som du talar om kan hända lite när som, det kan vara stort och smått.