När klarade era barn att ta hand om sina olyckor?

Nej ! Det är förjävligt detta med olyckor.
Till och med när han krachar bilen behöver han bärgning.
Det lär dom sig aldrig.

Det var inte den typen av olyckor jag menade och du läser trådstarten.

Ungefär samtidigt som dom slutade göra olyckorna.
Men det kan vara genetiskt.
Fråga din mor hur det var med dig.

Vid 6- års ålder ungefär, hon kissade på sig regelbundet både på dagen och natten tills hon var 7-8 år, det var likadant för mig.

Byta trosor kan de men försöker slarva med ibland. Har kunnat sen de var typ 4. Duscha gör de bara om vi säger till men kan duscha själva och har kunnat sen de var fem.

Ännu en tråd om femåringar som kissar på sig. Det finns massor av trådar kring detta ämne där erfarenheter om olyckor efterfrågas. Sök och du ska finna.

När man är fem år och misslyckats att hålla sig torr blir man nog ännu mindre och ledsen. Du kanske kan hjälpa barnet istället för att pressa honom att klara sig själv?

Jösses. Ska en femåring själv gå in och duscha och byta kläder? Barn i den åldern klarar ju ibland knappt att borsta sina egna tänder. Hjälp ungen för guds skull.

Klart din femåring blir ledsen och osjälvständig när han kissar och bajsar på sej, han känner sej misslyckad och vill ha stöd och uppmuntran.

Om det händer ofta borde ni söka hjälp istället för att kräva att han biter ihop och klarar av allt själv. Klart han kan byta kalsonger men rent mentalt behöver en femåring hjälp och uppmuntran. Jag blir illa berörd när du uttrycker det som konstigt och jobbigt att en femåring blir ledsen och osjäkvständig som om det vore ett gravt fel. Det låter mera som en berättelse om en uppväxt i ett missbrukarhem:" jag fick tvätta mina kalsonger själv som straff när jag inte kunde kontrollera min urin" "redan som femåring visade min mor att svaghet inte var önskvärt utan jag var hänvisad till mej själv. " inte förrän som 14 åring fick jag hjälp av skolläkare med min överaktiva blåsa, mamma söktw inte hjälp utan tyckte bara jag var jobbig som inte ville duscha av mej själv "

Herregud, jag kissade på mig ända upp i 10-årsåldern och mamma eller pappa fick nästan alltid hjälpa mig då jag var hysterisk av skam och av att vara tillintetgjord. Alla reagerar olika på "olyckor" och det är inte alla säkert att man tidigt känner hur man ska hantera situationen.

Håller helt med dig. Reagerade likadant på ts.

Herregud, han är 5, inte 35.

Kan folk bara ta det lite lugnt? Seriöst...
TS ställde en fråga, chilla :S 

TS, jag undrar faktiskt nästan samma själv. Har en snart 6-åring som inte skulle kunna tvätta sig själv. Jag får hjälpa till. Är jag inte där tex på förskolan har ingen tvättat henne. Hon kommer hem i extrakläderna och luktar kiss. Då brukar jag tvätta henne. Nu händer det inte ofta att hon kissar på sig men när det väl hänt.

Mitt barn är sex och det har inte slagit mig att hon borde göra det själv. Vi hjälps åt. Varför inte?

Ett sidospår, men, alla barn bör få hjälp med tandborstningen tills de är i mellanstadieåldern.

Jag tror att det är individuellt som det mesta här i livet. Eftersom han blir väldigt gnällig och osjälvständig som du beskriver kan kanske bero på att han vill ha uppmärksamhet och hjälp med detta att fixa till sig efteråt.

Tycker bara att du ska göra det snabbt och lätt och inte lägga så stor vikt vid det. Absolut ingen negativ uppmärksamhet men ingen positiv heller.

Detta med att vara förälder är ju inte alltid så kul och ibland lite jobbigt men det är ju bara att göra det.

Inte för att det hjälper dig nu, men jag började träna mina barn att duscha själva tidigt(runt 3 år). Då kan de det när de är runt 5 år. Men barn är oerhört olika och dessutom i olika dagsform. Ofta har mina klarat att duscha nedtill själva, men ibland vill de vara små och få hjälp. Och det är ok.

Vissa barn reagerar också på att de blir pushade och känner sig avvisade. Då blir de ännu mer osjälvständiga och krävande. Ni kanske ska acceptera att han behöver hjälp.

Så små barn behöver hjälp, det är jobbigt för dem.

Jag kissade på mig en gång när jag gick i ettan för jag vågade inte be fröken om lov att gå ifrån lektionen (gammal sträng bibeltant) och mamma fick komma och hämta mig. Jag ville dö av skam och var helt paralyserad.

Någon gång när jag var 11 och bara inte hann gå hem från skolan så var det inget konstigt, då bara tvättade jag av mig och bytte när jag kom hem.

kissolyckor klarar de flesta barn av att ta hand om själva om man bara ser till att byta till torra kläder från någon gång i 4-5 års åldern...men att duscha av sig behövs oftast att de är äldre ( och då oftast har olyckorna slutat) har de bajsat ner sig behöver det hjälp längre upp i åldern 5-6 minst . Att barnen kommer hem från förskolan med kläder i en påse och " luktar kiss" beror oftast på att barnen då bara torkat av sig/ fått hjälp att torka av sig- möjligheterna till att duscha av / tvätta av sig nogrannare finns sällan på en äldrebarns avd där skötbord med stor sink och handdusch inte finns..så det bästa vi kan åstakomma är att torka av med blöta pappaershanddukar- hos oss och på det flesta andra fsk jag varit på ser det ut i " toalettrummet" som i en affär/nöjespark...dvs ett antal " toalättbås" med bara en toa i och sedan några handfat/ tvättränna utanför där man tvättar händerna. När ett barn hos oss kissar på sig måste det ha hjälp av en vuxen som kan gå emellan toan och handfatet ( och papperskorgen)med blöta pappershanddukar - det blir då bara en " raggardusch" fast på underkroppen 😄...... ( sen är det för många 4-5 åringar lite pinsammt även om vi vuxna inte gör någon affär av det så tycker många det är jobbigt )

Varför är det synd om en 5-åring som får lära sig att hjälpa sig själv? Min son är 6 år och det händer att han kissar ner sig för att han inte tar sig tid med toa, trots påminnelser. Han har sedan 1-2 år kunnat gå och lägga de kissiga kläderna i tvättkorgen och sen tar han oftast våtservetter och torkar av sig. Han hämtar sen rent och sätter på sig. Oftast VILL han sköta det själv för att han tycker det är pinsamt när det har hänt en olycka och vill inte visa någon.