Är ni oroliga för barnen när de är på dagis?

Nej inte sen inskolningen när jag var orolig för att de skulle vara ledsna.

Ja det är fördjävligt.
På första dagiset så var personalen inte jämnställd.
Men på det nya vi bytte till så är 50% män.

Ja, vad skall man göra

Nej, jag har inte haft sådana tankar direkt och alla olyckor dottern har varit med om har skett på fritiden.

Nej, om han satt i halsen tror jag de skulle hanterat det bättre än vad jag skulle gjort själv...

Nej, såna tankar har jag aldrig haft. Självklart kommer barnen att göra sig illa på förskolan. I vårt fall har det hänt en gång att ena sonen trillat och slagit i tänderna, det är det värsta som hänt på förskolan. I övrigt endast skrapsår och blåmärken.

De värsta olyckorna (bränt fingrarna och fått en spricka i armen) har skett på fritiden, antingen med mig eller deras pappa.

Jag orkar helt ärligt inte oroa mig för att varenda människa som kommer i kontakt med mina barn är en presumtiv pedofil. Inte heller oroa mig för att de ska dö hela tiden. Skulle jag oroa mig för detta skulle jag inte klara av att åka till jobbet och då skulle det skapa en massa andra problem som boendefrågan etc. Istället försöker jag uppfostra barnen till att inte utsätta sig för alltför stora risker och att inte lita på att alla de träffar vill dem väl. 

Sätta i halsen ja. Eftersom INGEN av personalen kunde HLR för barn när jag frågade på föräldrarmötet.

Ja, lite för orolig faktiskt. Handlar mest om rädsla för att någon utnyttjar eller skadar henne. Rädsla att inte kunna vara där och skydda innan det är för sent. Usch....

Sätta i halsen eller lyckas rymma- ja.

Nej. Tanken har kommit, men den passerar.

Sätta i halsen har jag varit orolig för då och då, särskilt efter nyheterna för ett par år sedan om att ett barn dött av korv i halsen på förskolan.

Ja absolut var jag det eftersom personalen var USEL!!!

Nu har mina passerat förskoletiden men jag var aldrig rädd för pedofiler eller olyckor. Däremot var jag oroad för att de skulle bli understimulerade och för att vissa pedagoger hade konstiga idéer om uppfostran (time-out).

Och, det här borde inte behöva påtalas men, de grupper barnen gått i med manlig personal har varit de som funkat bäst.

Nej, jag är inte orolig. Om man oroar sig för sådant tycker jag man bör söka hjälp (det är inte menat som en förolämpning) överdriven oro mår man inte bra av och det är ytterst sällan någon dör på förskolan och ytterst få är pedofiler på förskolan och av de som är det ger sig inte alla på barnen där. Visst ska man vara uppmärksam på saker i sin omgivning, men man ska inte oroa sig och känna sig otrygg i sin vardag.

Nej, varför ska man vara det? Det är väl inte större risk att något händer där än någon annanstans.

Nej, så kan man inte tänka. Är man otrygg p.g.a. att själva förskolan är dålig eller personalen inte är bra är det ju bättre att byta förskola då. Handlar det mest om hur man själv är som person bör man hellre söka hjälp. Om mina barn är i förskola eller skola fokuserar jag på mitt istället, tex arbetet eller som nu bebisen då jag är föräldraledig.

Jag jobbade på förskola för ett par år sen som vikarie. Under fruktstunden satt vi alla vid bordet och en liten pojke i 2-årsåldern (knappt fyllda) sätter en stor bit äpple i halsen. Personalen reagerade knappt och jag fick slänga upp barnet på knät och hjälpa honom att få ut äppelbiten. Ganska chockad över att ingen gjorde något. Sen den dagen har jag varit rädd för att ha mitt barn på förskola!

Är inte orolig.

Min dotter satte en äppelbit i halsen på förskolan en gång så de fick göra heimlich. Det gick då bra.

Nej, inte alls