Vad skulle ni säga att det beror på? Killar hävdar ju alltid att kvinnor kan få ligga precis när de vill, om de bara vill, men vad de inte tycks förstå är att kvinnor inte fungerar som dem och att de inte har suget om de inte blir sugna så att säga.
Sen verkar många välja bort kärlek pga egenval eller att de inte kan hitta någon lämplig partner att klicka med på andra plan än bara sex.
Vad är era skäl? Saknar ni sex eller kärlek?
Jag hade blivit så sårad att jag inte känner att livet är värt att leva längre om jag ska vara dig ärlig.
Alla har helt enkelt inget behov av ett förhållande i sig.
Jag var singel väldigt länge , i perioder om flera år i taget och för mig var det just så.
Jag har i vuxen ålder i princip aldrig längtat efter ett förhållande eller en man i sig, alltså en man i obestämd form utan min längtan har alltid rört sig om specifika individer. Så fungerar jag till ganska stor del när det gäller sex också.
Datingsajter och liknande har för mig alltså varit totalt ointressant och uteslutet . Inget jag någonsin känt något behov av.De relationer jag har haft har varit med folk jag lärt känna på jobbet, genom vänner eller genom gemensamma intressen, alltså aldrig börjat med att jag letat efter en partner i sig.
Det finns en beteckning som stämmer ganska bra på hur jag fungerar och det år deniromantisk.
Jag kände mig väldigt udda och ensam om att vara såhär tills jag av en slump började läsa om andra som fungerade på liknande sätt. Min nuvarande partner är också demiromantisk.
Alla har helt enkelt inget behov av ett förhållande i sig.
Jag var singel väldigt länge , i perioder om flera år i taget och för mig var det just så.
Jag har i vuxen ålder i princip aldrig längtat efter ett förhållande eller en man i sig, alltså en man i obestämd form utan min längtan har alltid rört sig om specifika individer. Så fungerar jag till ganska stor del när det gäller sex också.
Datingsajter och liknande har för mig alltså varit totalt ointressant och uteslutet . Inget jag någonsin känt något behov av.De relationer jag har haft har varit med folk jag lärt känna på jobbet, genom vänner eller genom gemensamma intressen, alltså aldrig börjat med att jag letat efter en partner i sig.
Det finns en beteckning som stämmer ganska bra på hur jag fungerar och det år deniromantisk.
Jag kände mig väldigt udda och ensam om att vara såhär tills jag av en slump började läsa om andra som fungerade på liknande sätt. Min nuvarande partner är också demiromantisk.
Jag är kille (28 år) är singel än idag men det finns aledning. Har enbart haft 3 förhållanden, första på 7,5 år och under ssista året var hon otrogen (fick reda på av en nära vän), 2:a förhållandet höll i 3 år och senaste halvåret låg hon och blev tillsammans med min barndomsvän (där försvann två flugor i en smäll) och sista höll också i 3 år men vi var alldeles för olika vi hade inget gemensamt och vi försökte för många gånger sen valde jag själv att lämna
3 + 3 + 7,5 år o du är 28.
Du räknar alltså från högstadiet? OK???
Jag är kille (28 år) är singel än idag men det finns aledning. Har enbart haft 3 förhållanden, första på 7,5 år och under ssista året var hon otrogen (fick reda på av en nära vän), 2:a förhållandet höll i 3 år och senaste halvåret låg hon och blev tillsammans med min barndomsvän (där försvann två flugor i en smäll) och sista höll också i 3 år men vi var alldeles för olika vi hade inget gemensamt och vi försökte för många gånger sen valde jag själv att lämna
Ska vi gå enda till roten så blev jag tillsammans med den första redan i högstadiet ja. Man är en förhållande kille så sätt. Men nu har man varit singel i drygt 1,5 år. Detta får personer att lyfta på ögonbrynen men det värsta är att det är sant. Enbart 3 förhållanden och aldrig någon kk eller one-night never ever tro eller ej. Att jag gått miste om saker ja jo det finns väl lite risk för de det kan jag förstå folk.
Blev du aldrig sugen på närhet och sex under dina singelperioder? Att det var slöseri med din kropp och all njutning den skulle kunna uppleva. Eller får du bara såna känslor om du lärt känna en person? kollade upp det. demiromantisk och Det stämmer lill viss del på mig med men jag tänder på fantasier och snygga människor och får ett sug efter sex.
Kan du aldrig bli tänd på en snygg kille på stan t ex eller i en film och fantisera om att ligga med honom?
Har vart singel i snart två år och kan inte påstå att jag saknar att vara i ett förhållande med en kille. Kan bero på att mitt ex var ett svin som misshandlade mig psykiskt och terroriserade mig. Sen känner jag ibland att det kanske är meningen att jag ska vara singel. Just nu ser jag liksom inte någon som helst fördel med att vara i ett förhållande, det känns mest som att det skulle slita istället för att lyfta en. Oftast ger jag mycket mer än vad jag får tillbaka, både känslor, energi och t o m pengar. Sex och närhet kan lösas med KKs och en bra rabbit. Jag har många nära vänner och en fantastisk familj plus mina älskade husdjur så är verkligen inte ensam på nåt sätt.
Har testat att dejta lite men killar överlag är mest intresserade av sig själva och förväntar sig att man ska sitta som ett ljus och lyssna på deras resa i sydamerika, läsa deras c-uppsatser och Gud vet vad samtidigt som de knappt frågar en hur man mår. Gäsp och nej tack!