Ingen tar hand om katten
Jag är mamma till två barn och har en sambo.
Vi har oxå en katt som jag har tröttnat på, det är jag som sköter allt med henne.
Jag sa att jag ska sälja henne nu eftersom det är min katt och jag gör som jag vill.
Hela familjen protestera.
Sambon började nästan gråta och erbjöd sig några dar senare att köpa katten av mig. Visst tänkte jag och hoppades på att nu kan jag släppa allt vad har att göra med katten. Jag vill ju inte ha henne längre.
Nä då, ena dagen har inte katten nå mat alls, vattnet vet jag inte när det är bytt och idag stinker det hur mycket bajs som helst från lådan. Jag slänger iväg ett sms till sambon:
"Det luktar skit i kattens låda"
Sambon: "Kan du ta det är du gullig"
Ha! Nej jag är inte gullig längre. De här måste få ett stopp. Jag vill inte längre va nån tjänare åt katten så sambon kan få gosa för "hon e ju såå himla plutti nutti gullig"
Ska jag sälja katten och få frid i mitt liv och se på sambon när han bölar och beskyller mig för all olycka i våra liv? Tror ni han kommer över det?
Jag vill ju inte sitta och lyssna på sambon om 10 år att jag var den elaka kärringen som sålde våran älskade katt *snyft*
I-lands problem jag vet, men man vill väl försöka hålla friden i hemmet lixom