5-åring svårt med övergångar. Funktionsnedsättning?

Sätt er ned och diskutera ordentligt med personalen i lugn och ro. De kanske borde ta in en specialpedagog som observerar och kan ge tips personalen på hur man kan hjälpa honom. Och i förlängningen också ev rekommendera en utredning. 

Ofta brukar man säga att en funktionsnedsättning visar sig i flera olika miljöer (men kanske på olika sätt). Men har man en lugn hemmamiljö utan stress, press och tider att hålla så märks det ju inte så mycket. Ni gör redan anpassningar för honom eftersom ni undviker stressiga miljöer. 

Hur funkar det med övergångar hemma? 

Och ja, det är väldigt lätt att bli hemmablind.  

Tack för svar! 

Jag får nog göra det, be om ett riktigt möte. Ska snart till BVC också på 5 års kontroll och tänkte ta upp några frågor där också. Svårt dock, den här BVC sköterskan har aldrig träffat sonen förut så hon kommer antagligen inte kunna säga nåt direkt. Vill inte heller introducera tankar kring att något är fel helt i onödan.

Jag läste någonstans att man inte gör utredningar på förskolan utan det får alltid vänta till de kommer upp i skolan, för att olika beteenden kan bero på "vanlig" omognad hos barnen. Trist i så fall, ju tidigare man kan få hjälp desto bättre såklart.

När utredningar görs varierar beroende på landsting osv. En del utreds så klart tidigt när det finns tydliga problem. en del inför förskoleklass och vissa ställen inför 1:an. 
På vissa ställen är det väldigt lång kötid, så det är bra att börja fundera kring det här redan nu. 

Gick han hos logoped när han låg efter med språket? 

Min dotter hade med extrema problem med övergångar.

Efter ett fantastiskt jobb med pedagogerna och en specialpedagog så lyckades vi få bukt på det.

Hon är bara en tänkare. Hon behövde veta när hon skulle sluta och påbörja något annat.

Använder sig förskolan av bilder vad som händer under dagen?

Hos oss har dom exakt vad som händer efter vilket med är bra med förberedelsen. På så sett vet barnet redan när denna går in igenom dörren vad som ska hända under dagen.

Som sagt be förskolan om en specialpedagog att jobba med pedagogerna. Vår jobbade med pedagogerna och inte med barnet. Utan hpn observerade mest och gav tips till hennes ordinarie personal.

Ja, han gick hos logoped men är "friskförklarad" nu. Vi har också jobbat en del med språket hemma genom olika övningar. När vi var där sista gången så fick han göra språkförståelse-test och då låg han lika bra eller till och med lite bättre än vad som förväntades av hans ålder. Jag märker ju också att han pratar lika bra som sina kompisar nu. 

När han hade en resurs jobbade de med det så att hela gruppen var med. Bilder och inför varje nytt moment återgick de till tavlan och bilderna och pratade om dem. Fungerade jättebra då! Men sen har som sagt resursen inte behövts och dessutom har de haft en del personalomsättning så jag tror inte att de gör det längre. 

Som sagt, det är så svårt för jag vet ju att han kan. Han har inte samma problem här hemma. Det handlar om hur man "tar honom". Visst, alla pedagoger kan inte vara lika, men tycker att det är så synd bara att det behöver bli så här när jag tror att det hade kunnat förebyggas. Jag ska be om ett möte med sonens utpekade pedagog, som håller i utvecklingssamtal och så. Den jag pratade med nu sist har jag inte samma förtroende för tyvärr. Det känns som att hon tycker att sonen är envis helt enkelt.. och det är han ju, men hans problematik beror inte bara på att han är envis utan kan verkligen förebyggas.

Om dom har haft ny personal hade jag bett om resursen igen för att förklara läget och jobba med pedagogerna igen.

Om du inte har förtroende för hana nuvarande utpekade pedagog så byt. Alla kan inte gilla alla. Det är okej det gäller ditt barn då ska du känna dig trygg med att lämna han hos någon du litat på.

Be om att införa gamla rutiner. Jag vet att din son inte är envis det är bara hans sätt att tänka. Tro mig jag vet min dotter är exakt likadan ?

Stå på dig får du inte gehör av avdelningen så gå till rektorn.

Hoppas det löser sig för er.

Förlåt en privat fråga - men hade din dotter andra svårigheter eller bara svårt med övergångar?
På vilket sätt jobbade de med det på förskolan? Hade gärna fått lite tips och råd för här på förskolan känns det mest som att de jobbar lite med att förbereda honom och hoppas att tiden ska hjälpa med resten. Så finns det några konkreta saker att göra tar jag gärna emot tips.

Beror ju på vad man menar.

Hon hade svårt med talet. Sen hade hon svårt att leka med andra. De första åren var hon mest själv. Sen hade hon extrema problem med utbrott. Och då blev hon så arg att hon inte kunde sluta slåss. Detta gällde dock hemma och på förskolan. Talet släppte av sig själv. Innan brydde hon sig bara inte. Nu det enda vi gör är att upprepar ord som hon säger fel.

Det med att hon är själv är självalt. Hon finner mer nytta av att lägga pussel än att umgås med någon i hennes ålder.

Utbrotten är helt borta sen vi insåg det med förberedelse och framför allt berömma bra beteende och inte förminska känslorna runt det. Att bara säga det är okej att du är arg/ledsen men vi pratar om det när du är lugn igen. Sen då istället för att bråka om att hon inte tar på sog skorna. Så bara säger man vad bra att du tog på dig skorna. Istället för att "varför kan du inte bata ta på dig skorna när jag ber om det"

Som sagt berömma det beteendet som blev bra är extremt viktigt med.

Hoppas det är lite svar

Tack för ditt svar!

Min son hade också svårt för övergångar och hade låg social kompetens sa de på förskolan. När han gick på lågstadiet hade han svårt att koncentrera sig och allt gick långsamt, Nu går han i åttan och lärarna är jättenöjda med honom, han har mycket fina betyg och vill gå på Naturvetenskapligt gymnasium. Han har kompisar och fungerar bra på alla sätt. Begåvade barn gillar ofta inte övergångar, de vill kunna fokusera på det som de gör. Många begåvade pojkar mognar lite senare. Det viktiga är att ni föräldrar tror på honom och ger kärlek och stöd. Misstänker ni ändå en funktionsnedsättning så gör en utredning. Ni föräldrar har säkert en känsla kring detta. Hur var ni och era nära släktingar som barn? Jag hade en bror som var jättesen,, han är en supersmart läkare idag, jag har tänkt hela tiden att min son är begåvad och omogen då jag kände igen min bror i honom, vågade dock aldrig säga detta till någon pedagog.....

Hej! Tänkte höra hur det gått med ditt barn, trådstartaren? Har hen fått diagnos eller inte?

Hej, 

Min son är nu 7,5 och går i ettan. Han har tydliga koncentrationssvårigheter, svårt att styra impulser och är allmänt ganska omogen socialt. Vi har väl under hela förskole-klassen haft diskussioner med lärare, han har fått träffa skolpsykologen osv. 
I höstas, dvs höstterminen i ettan, gjordes en utredning av skolpsykologen på skolan, vi föräldrar fick också fylla i och svara på frågor - och det resultatet var inte så kul. Han har flera områden med svårigheter. 

Nu står vi i kö för utredning hos ett privat alternativ till BUP (Modigo). Gissar efter allt jag läst under dessa år sen den här tråden startades att han kommer att få diagnosen ADHD ouppmärksam form/ADD. Det är också det skolpsykologen tror, men vill ha bekräftat. 

Vi kämpar alltså med hans skolgång där det i perioder inte går särskilt bra. Men så i perioder går det helt okej, så det är inte nattsvart. Men visst behöver han hjälp och stöd, helt klart. Han ligger tydligt efter sina klasskompisar kunskapsmässigt och socialt.
Fritidsaktivititeter går han inte på, det klarar han inte av. 

Så vi har antagligen en lång resa framför oss med en del jobb. Samtidigt har vi vant oss vid den tanken och hoppas bara på att han får hjälp så snart som möjligt. Vi är glada över att se att han är en genomsnäll kille med stor personlighet och tonvis med charm. Nu hoppas vi få hjälp så att han kan koncentrera sig i skolan och visa upp allt han faktiskt kan, men som inte kommer fram idag.