• Anonym (M)
    Äldre 23 Sep 18:20
    1827 visningar
    5 svar
    5
    1827

    Olika känslor för två olika män

    Jag känner mig lite förvirrad just nu. Jag är tillsammans med en jättefin man som behandlar mig väldigt väl. Jag överväger inte att lämna honom eller vara otrogen. Jag har aldrig varit otrogen mot någon eftersom jag anser att det är ett val man gör, inget som bara händer. Jag är förälskad i den här mannen på ett sunt och moget vis. Jag tror att vi har något stabilt att bygga på. 

    Nu plötsligt från ingenstans hör mitt ex av sig och rör upp en massa känslor, Det var jag som lämnade honom. Jag klippte helt eftersom jag inte gillade hur jag blev med honom. Han var inte elak på något vis men svår att förstå. Jag var ganska säker på att han kände starkt för mig men han kunde inte uttrycka det då. Nu gör han just det. Han skriver till mig på ett sätt som han inte gjorde förut. Han vet inte att jag har träffat en ny man och det han skriver verkar komma från hjärtat. Jag trodde att jag hade kommit över honom, inte helt men nästan, fast nu känns det som om ingen tid har passerat. 

    Det finns personer som gör ett oerhört starkt intryck på en och som man kommer närmare än andra. Vi hade en sådan djup intensiv kontakt. Jag har nog aldrig träffat någon människa, varken man eller kvinna, som är så lik mig och förstår mig helt och fullt som han. Jag har saknat honom något otroligt, inte bara som man utan människa. Det går inte riktigt att beskriva. Jag blir så sorgsen när jag tänker på det. 

    Jag vet inte varför han kontaktar mig nu. Han uttrycker ingen vilja att börja om, han skriver bara om hur mycket jag har betytt för honom. En del av mig vill vara hos honom igen och känna den där otroliga närvaron, en annan del vill definitivt stanna hos mannen jag är tillsammans med nu. Hur kan det vara så? Jag vet att jag är förälskad i min nuvarande. Jag har alltid vetat när jag är förälskad och inte. Han känns bekant på något vis, som om vi hör ihop på ett naturligt sätt och jag vill verkligen inte förlora honom. 

    Jag respekterar min nuvarande och får så dåligt samvete över att jag har känslor kvar för den andre mannen. Jag har aldrig varit med om det förut. Jag har alltid kunnat gå vidare men det är som om han har direkt tillgång till mina känslor. Jag tror att jag aldrig kan komma över honom helt. Det är därför jag inte vågar föreslå att vi ska vara vänner, inte för att jag inte litar på mig själv, utan för att det skulle göra för ont. Jag tänker att det bästa är att hålla mig bort från honom, jag har den självdisciplinen, jag var ju tvungen att göra det när jag lämnade honom. Nu känns det som om jag måste gå igenom den processen igen.     

    Jag har ingen att ventilera med just nu, väninnorna är upptagna eller bortresta, så jag skriver här. Hur hanterar man en sådan situation? Du som har erfarenhet av något liknande, hur resonerade du och vad gjorde du? 

  • Svar på tråden Olika känslor för två olika män
  • Äldre 24 Sep 00:12
    #1
    Anonym (M) skrev 2017-09-23 18:20:39 följande:

    Jag känner mig lite förvirrad just nu. Jag är tillsammans med en jättefin man som behandlar mig väldigt väl. Jag överväger inte att lämna honom eller vara otrogen. Jag har aldrig varit otrogen mot någon eftersom jag anser att det är ett val man gör, inget som bara händer. Jag är förälskad i den här mannen på ett sunt och moget vis. Jag tror att vi har något stabilt att bygga på. 

    Nu plötsligt från ingenstans hör mitt ex av sig och rör upp en massa känslor, Det var jag som lämnade honom. Jag klippte helt eftersom jag inte gillade hur jag blev med honom. Han var inte elak på något vis men svår att förstå. Jag var ganska säker på att han kände starkt för mig men han kunde inte uttrycka det då. Nu gör han just det. Han skriver till mig på ett sätt som han inte gjorde förut. Han vet inte att jag har träffat en ny man och det han skriver verkar komma från hjärtat. Jag trodde att jag hade kommit över honom, inte helt men nästan, fast nu känns det som om ingen tid har passerat. 

    Det finns personer som gör ett oerhört starkt intryck på en och som man kommer närmare än andra. Vi hade en sådan djup intensiv kontakt. Jag har nog aldrig träffat någon människa, varken man eller kvinna, som är så lik mig och förstår mig helt och fullt som han. Jag har saknat honom något otroligt, inte bara som man utan människa. Det går inte riktigt att beskriva. Jag blir så sorgsen när jag tänker på det. 

    Jag vet inte varför han kontaktar mig nu. Han uttrycker ingen vilja att börja om, han skriver bara om hur mycket jag har betytt för honom. En del av mig vill vara hos honom igen och känna den där otroliga närvaron, en annan del vill definitivt stanna hos mannen jag är tillsammans med nu. Hur kan det vara så? Jag vet att jag är förälskad i min nuvarande. Jag har alltid vetat när jag är förälskad och inte. Han känns bekant på något vis, som om vi hör ihop på ett naturligt sätt och jag vill verkligen inte förlora honom. 

    Jag respekterar min nuvarande och får så dåligt samvete över att jag har känslor kvar för den andre mannen. Jag har aldrig varit med om det förut. Jag har alltid kunnat gå vidare men det är som om han har direkt tillgång till mina känslor. Jag tror att jag aldrig kan komma över honom helt. Det är därför jag inte vågar föreslå att vi ska vara vänner, inte för att jag inte litar på mig själv, utan för att det skulle göra för ont. Jag tänker att det bästa är att hålla mig bort från honom, jag har den självdisciplinen, jag var ju tvungen att göra det när jag lämnade honom. Nu känns det som om jag måste gå igenom den processen igen.     

    Jag har ingen att ventilera med just nu, väninnorna är upptagna eller bortresta, så jag skriver här. Hur hanterar man en sådan situation? Du som har erfarenhet av något liknande, hur resonerade du och vad gjorde du? 


    Hej M!

    Åh, vilket fint inlägg och så väl du resonerar och beskriver det här dilemmat du har.

    Du är själv så nyanserad att det är svårt att ge ett svar - det finns inget tydligt rätt eller fel här, svaret tror jag, finns någonstans inom dig, och det gäller för dig att söka där för att finna det.

    Jag har inget liknande exempel från mitt liv, men det kanske andra har. Men jag kan resonera lite utifrån de tankar ditt inlägg ger mig.

    Det är inte konstigt att du får känslor för ett ex som dyker upp igen i ditt liv. Du har ju haft djupa känslor för ditt ex, och nu när han kommer finns förstås de känslorna kvar med stor kraft. Det jag undrar är vad detta står för, att dina känslor för honom bildar en så stor storm av värme och hetta inombords. Har du verkligen bearbetat separationen med honom? Har du ångrat att du lämnat honom?

    Sen dyker andra frågor upp kring din nuvarande partner. Har ni det verkligen bra tillsammans på riktigt, eller är det så att ni objektivt borde ha det bra, fast det egentligen inte riktigt stämmer.

    Kan det vara så att din självdisciplin hindrar dig från att verkligen känna med hjärtat vad som känns rätt? Försök att lyssna på vad hjärtat har att säga dig. 

    Ju mer du försöker intala dig att du inte ska lyssna på ditt ex, desto mer kommer han att invadera ditt sinne. Har du funderat över att ta upp det här om dina känslor för ditt ex, för din nuvarande partner? Kanske det skulle hjälpa dig att komma till insikt om vad det är du vill.

    En annan tanke är att du behöver fundera på varför du lämnade ditt ex. Vad var det som inte fungerade. Om något inte har fungerat tidigare, varför skulle det fungera idag? Har verkligen något ändrats?

    Du säger att ditt ex har direkt tillgång till dina känslor, att ni är så lika. Är detta ett argument varför du vill välja honom som partner? Vilken av de båda tror du kommer ge dig ett liv fullt av kärlek och lycka? 

    Sen tycker jag att du lite själv svarar på din fråga:
    "Jag tänker att det bästa är att hålla mig bort från honom"
    Det kanske är precis det här du ska göra? Eller så var detta din "självdisciplin" som talade och den verkliga M, kanske skulle säga något annat.

  • Äldre 24 Sep 00:41
    #2

    Jag tolkar det som om du egentligen vet vart ditt hjärta hör hemma. Som om du egentligen gjorde slut med exet av fel orsaker. Men att du samtidigt inte vill erkänna att du är tillsammans med en annan av fel orsaker.

    Det känns som du förvränger sanningen en aning...en känsla bara.

    Som att du eventuellt lämnat exet, för kunna vara med den nya.

    Ligger det något i mina aningar?

    Hur tog exet ditt uppbrott? Har ni inte haft någon som helst kontakt efter att du gjorde slut?

  • Anonym (M) Trådstartaren
    Äldre 24 Sep 03:19
    #3
    jrockyracoon skrev 2017-09-24 00:12:29 följande:
    Hej M!

    Åh, vilket fint inlägg och så väl du resonerar och beskriver det här dilemmat du har.

    Du är själv så nyanserad att det är svårt att ge ett svar - det finns inget tydligt rätt eller fel här, svaret tror jag, finns någonstans inom dig, och det gäller för dig att söka där för att finna det.

    Jag har inget liknande exempel från mitt liv, men det kanske andra har. Men jag kan resonera lite utifrån de tankar ditt inlägg ger mig.

    Det är inte konstigt att du får känslor för ett ex som dyker upp igen i ditt liv. Du har ju haft djupa känslor för ditt ex, och nu när han kommer finns förstås de känslorna kvar med stor kraft. Det jag undrar är vad detta står för, att dina känslor för honom bildar en så stor storm av värme och hetta inombords. Har du verkligen bearbetat separationen med honom? Har du ångrat att du lämnat honom?

    Sen dyker andra frågor upp kring din nuvarande partner. Har ni det verkligen bra tillsammans på riktigt, eller är det så att ni objektivt borde ha det bra, fast det egentligen inte riktigt stämmer.

    Kan det vara så att din självdisciplin hindrar dig från att verkligen känna med hjärtat vad som känns rätt? Försök att lyssna på vad hjärtat har att säga dig. 

    Ju mer du försöker intala dig att du inte ska lyssna på ditt ex, desto mer kommer han att invadera ditt sinne. Har du funderat över att ta upp det här om dina känslor för ditt ex, för din nuvarande partner? Kanske det skulle hjälpa dig att komma till insikt om vad det är du vill.

    En annan tanke är att du behöver fundera på varför du lämnade ditt ex. Vad var det som inte fungerade. Om något inte har fungerat tidigare, varför skulle det fungera idag? Har verkligen något ändrats?

    Du säger att ditt ex har direkt tillgång till dina känslor, att ni är så lika. Är detta ett argument varför du vill välja honom som partner? Vilken av de båda tror du kommer ge dig ett liv fullt av kärlek och lycka? 

    Sen tycker jag att du lite själv svarar på din fråga:
    "Jag tänker att det bästa är att hålla mig bort från honom"
    Det kanske är precis det här du ska göra? Eller så var detta din "självdisciplin" som talade och den verkliga M, kanske skulle säga något annat.
    Tack detsamma! Glad
    Jag har ångrat att jag lämnade honom många gånger och undrat om jag verkligen gjorde rätt. Jag var osäker på vad han egentligen kände eftersom han inte är särskilt bekräftande men nu förstår jag att min magkänsla stämde. Jag tror att hans känslor var lika starka som mina men att han inte kunde uttrycka dem i stunden. Det som inte fungerade var just att jag blev så osäker men i efterhand har jag förstått att det egentligen mest handlade om mina egna hang ups. 

    Med honom skulle det inte bli någon konventionell relation utan den skulle innebära mycket frihet för båda, inte när det gäller andra partners, utan socialt med mycket egentid och självständighet. Det är egentligen så jag också fungerar. Min nuvarande är precis tvärtom. Han vill umgås mycket, helst leva familjeliv och är väldigt bekräftande. Jag kan känna mig pressad av det men han är samtidigt en förstående person. Fast ibland undrar jag om jag kan leva upp till hans förväntningar. 

    Helt ärligt skulle exets livsstil passa mig bättre. Vi är introverta enstöringar båda två, det är nästan lite aspergerdrag över oss. Min nuvarande är väldigt social och gillar flärd, lyx och stora tillställningar, även om han kan uppskatta mitt sätt att vara också. Det vi har däremot är en mycket fin känslomässig kommunikation som jag saknade med exet.

    Med exet skulle jag känna frihet och total närvaro i relationen. Det är svårt att beskriva men ordet tvillingsjäl dyker upp. När jag ser på honom ser jag mig själv. Jag har alltid känt mig annorlunda och försökt dölja de sidorna men med honom kändes det som om ensamheten var över.  Jag vet att han kände likadant och jag vill inte att han ska vara så ensam, jag förstår av det han skriver att han är det. Han har kollegor och vänner men inte det vi hade. 

    Med min nuvarande skulle jag känna mig trygg och bekräftad. Jag respekterar honom mycket som person och det finns en stark attraktion både mentalt och fysiskt mellan oss. Jag kan helt ärligt säga att jag är förälskad i min nuvarande, det är inte inbillning. När jag träffar honom vill bara vara nära honom, vi kan prata om allt och det känns så naturligt och sunt. När jag pratade med honom nyss kände jag så starkt att det är honom jag vill vara med. Det är därför känslorna för exet gör mig så förvirrad. 

    Jag vet inte ens om mitt ex skulle vilja fortsätta någonting. Han har svårt för att prata om känslor så om jag frågade honom tror jag inte att jag skulle få något svar. Han kommer inte heller att säga det själv, han fungerar inte så. Men det han skriver är fullt av referenser till det vi hade. 

    Ja, jag tror faktiskt att jag ska hålla mig undan honom med ren självdisciplin. Kanske kommer de här känslorna att försvinna om de känslor jag har för min nuvarande fördjupas ytterligare. Vi har bara varit tillsammans i ungefär ett halvår men varje gång jag ser honom blir jag lycklig, det är underbart att prata med honom och vila i hans famn. 
    Kanske kommer jag ändå alltid sakna exet, jag tror faktiskt det,
  • Anonym (M) Trådstartaren
    Äldre 24 Sep 03:32
    #4
    Haskel skrev 2017-09-24 00:41:00 följande:

    Jag tolkar det som om du egentligen vet vart ditt hjärta hör hemma. Som om du egentligen gjorde slut med exet av fel orsaker. Men att du samtidigt inte vill erkänna att du är tillsammans med en annan av fel orsaker.

    Det känns som du förvränger sanningen en aning...en känsla bara.

    Som att du eventuellt lämnat exet, för kunna vara med den nya.

    Ligger det något i mina aningar?

    Hur tog exet ditt uppbrott? Har ni inte haft någon som helst kontakt efter att du gjorde slut?


    Jag lämnade inte exet för den nya. Jag bröt med exet rakt av eftersom jag var så osäker, inte på ett dåligt sätt utan uppriktigt och ärligt. Han hörde inte av sig så jag tolkade det som om han tyckte att det var lika bra, vilket jag nu förstår att han inte gjorde. Sedan levde jag ensam i en längre period. Jag saknade exet något otroligt, det gick inte en dag utan att jag tänkte på honom men jag bestämde mig för att gå vidare, särskilt eftersom han inte hörde av sig alls. Det är därför det blir så omvälvande när han gör det nu.

    Jag började dejta och träffade min nuvarande. Det var förälskelse från första början. Samtidigt fanns exet fortfarande i min tankar. 
  • Äldre 24 Sep 20:38
    #5
    Anonym (M) skrev 2017-09-24 03:19:57 följande:
    Tack detsamma! Glad
    Jag har ångrat att jag lämnade honom många gånger och undrat om jag verkligen gjorde rätt. Jag var osäker på vad han egentligen kände eftersom han inte är särskilt bekräftande men nu förstår jag att min magkänsla stämde. Jag tror att hans känslor var lika starka som mina men att han inte kunde uttrycka dem i stunden. Det som inte fungerade var just att jag blev så osäker men i efterhand har jag förstått att det egentligen mest handlade om mina egna hang ups. 

    Med honom skulle det inte bli någon konventionell relation utan den skulle innebära mycket frihet för båda, inte när det gäller andra partners, utan socialt med mycket egentid och självständighet. Det är egentligen så jag också fungerar. Min nuvarande är precis tvärtom. Han vill umgås mycket, helst leva familjeliv och är väldigt bekräftande. Jag kan känna mig pressad av det men han är samtidigt en förstående person. Fast ibland undrar jag om jag kan leva upp till hans förväntningar. 

    Helt ärligt skulle exets livsstil passa mig bättre. Vi är introverta enstöringar båda två, det är nästan lite aspergerdrag över oss. Min nuvarande är väldigt social och gillar flärd, lyx och stora tillställningar, även om han kan uppskatta mitt sätt att vara också. Det vi har däremot är en mycket fin känslomässig kommunikation som jag saknade med exet.

    Med exet skulle jag känna frihet och total närvaro i relationen. Det är svårt att beskriva men ordet tvillingsjäl dyker upp. När jag ser på honom ser jag mig själv. Jag har alltid känt mig annorlunda och försökt dölja de sidorna men med honom kändes det som om ensamheten var över.  Jag vet att han kände likadant och jag vill inte att han ska vara så ensam, jag förstår av det han skriver att han är det. Han har kollegor och vänner men inte det vi hade. 

    Med min nuvarande skulle jag känna mig trygg och bekräftad. Jag respekterar honom mycket som person och det finns en stark attraktion både mentalt och fysiskt mellan oss. Jag kan helt ärligt säga att jag är förälskad i min nuvarande, det är inte inbillning. När jag träffar honom vill bara vara nära honom, vi kan prata om allt och det känns så naturligt och sunt. När jag pratade med honom nyss kände jag så starkt att det är honom jag vill vara med. Det är därför känslorna för exet gör mig så förvirrad. 

    Jag vet inte ens om mitt ex skulle vilja fortsätta någonting. Han har svårt för att prata om känslor så om jag frågade honom tror jag inte att jag skulle få något svar. Han kommer inte heller att säga det själv, han fungerar inte så. Men det han skriver är fullt av referenser till det vi hade. 

    Ja, jag tror faktiskt att jag ska hålla mig undan honom med ren självdisciplin. Kanske kommer de här känslorna att försvinna om de känslor jag har för min nuvarande fördjupas ytterligare. Vi har bara varit tillsammans i ungefär ett halvår men varje gång jag ser honom blir jag lycklig, det är underbart att prata med honom och vila i hans famn. 
    Kanske kommer jag ändå alltid sakna exet, jag tror faktiskt det,
    Det låter som du har bestämt dig. Jag tänker att det är klokt. Du har två män som du älskar och är attraherad av, det är inget konstigt med det. Men en av dem har du faktiskt redan gett en chans en gång, och trots allt som det innebär har du valt att avsluta relationen med honom en gång i det förflutna. Du skriver dessutom att han är lite udda,  lite inåtsträvande, aspergerlik och att han inte kan prata om känslor. Du säger även att han inte talar i termer av att bli tillsammans igen. Det enda som har hänt mellan er två är att han har skrivit ett brev, och att du känner vissa saker inuti dig. Jag tänker att även om du har djupa känslor för honom, är det klokt att inte återuppta kärleken med honom utifrån objektiva sakliga skäl utifrån. 

    Särskilt så eftersom din nuvarande relation är fylld av kärlek och förälskelse. Din man verkar också vara pådrivande i att umgås och ha en daglig, varm kontakt med närhet och jag tror att det kan vara bra för dig att bli lite pushad när det gäller detta - som tycks skrämma dig lite. Han kanske kan hålla dig i handen och leda dig i det här?

    Att dina känslor för ditt ex, ändå finns där, tycker jag ändå inte är så konstigt. Ni har skapat djupa band tillsammans och du tycks ha haft ett möjligen ej helt genomtänkt eller åtminstone nu överspelat skäl till varför ni behövde göra slut. Men nu har du träffat en ny partner och det verkar som om du behöver ge detta förhållande en chans att växa för att se vart det leder. Ibland behöver man stänga dörren om det förflutna, även om där finns människor som man har djupa band tillsammans med. När man stänger den dörren öppnar man samtidigt en ny. Jag tror att du gör rätt som öppnar den nya dörren.
Svar på tråden Olika känslor för två olika män