Kulturskillnader eller bara skitstövel?
Jag blir galen snart. Jag blev tillsammans med världens snyggaste ömmaste man men nu visar det sig att han är en mansplainande, elak och vass människa. Han är från baltikum. Väldigt rak i vad han säger och tycker. Jag är ju van med att man lindar in saker man säger, typ, skulle du kunna tänka dig att hänga tvätten? Om han skulle säga samma mening låter det : fan, häng tvätten. Han är mycket duktig på svenska men det känns som att han antingen har lärt sig av fel människor, bara karlar. Eller så vill han att allt man säger ska låta som elaka jävla order. Jag blir aldrig klok på det. När vi bråkar (dagligen) så ber jag honom att säga vad han vill men på ett snällt sätt så skulle livet rulla å bättre. Men det blir få ändringar.
Nu orkar jag snart inte längre, känns som jag evigt blir hårt kritiserad i allt jag gör. Har barn sen tidigare och samma gäller uppfostringsfrågor. Jag är väldigt snäll mot barnen men det blir ju att låta tjatigt så klart. Han är van från sin uppväxt att bara få stryk och aldrig någonsin få beröm för någonting.
Så han tycker jag är vek och jag är så dålig mamma typ. Jag tror inte han förstår att vårat flrhållande hänger på en väldigt skör tråd men nu har vi ett barn tillsammans också och jag vill ändå inte att allt ska gå åt helvete men samtidigt vill jag aldrig finna mig i hans skit och tycka att det är ok att få skit varje dag.
Hjälp mig
