Forum Övrigt - Pappagrupp
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Ensam vårdnad, hur förklara för dottern...

    Sön 24 sep 2017 16:30 Läst 9113 gånger Totalt 26 svar
    Sön 24 sep 2017 16:30

    Hej

    Sämsta rubriken kanske men jag kör på här och har säkert lagt tråden fel , ja jag är ny här :P

    Vet inte redigt vart jag ska börja så det inte blir en hel bok av text.

    Men jag är ensamstående med min dotter på 3 år och fick ensam vårdnad nu efter 2 år.

    Jag har sedan separationen när dottern va 8 månader varit boendeförälder osv osv.

    Iaf så va jag tvungen att köra en vårdnadstvist som jag nu då ha vunnit eller vad man ska kalla det.

    Tingsrätten har resonerat följande att Pappan "jag" skal ha ensam vårdnad och att umgänge ogillas. Man säger att det gör mer skada än nytta att ha ett umgänge med mamman i dagsläget.

    Är det någon mer som är i samma situation som mig ? Och hur löser ni det med dottern / mamman ? Hur förklarar man situationen för en 3 åring ? Eller när ska man börja förklara för dottern hur läget är ?

    ///

  • Sön 24 sep 2017 16:36 #1

    Frågor hon efter mamman? Om det är missbruk eller psykisk ohälsa kan du alltid berätta att mamma älskar henne men är sjuk och måste bli frisk innan hon kan vara med dottern.

  • Sön 24 sep 2017 16:36 #2

    Har dottern haft en relation till mamman fram till detta beslut?

  • Sön 24 sep 2017 16:45 #3 +1

    Frågar hon själv efter mamma är A och O när det gäller hur och när du ska förklara.

    Rent generellt så tycker jag man ska vara åldersadekvat och skonsam men samtidigt ärlig.

    Exempelvis "mamma mår inte bra och klarar inte av att vara mamma just nu även om hon säkert tänker jättemycket på dig och gör så gott hon kan"

    Eftersom mamma är hälften av barnet är det superviktigt att inte tala illa om mamma utan istället fylla på med de minnen som var bra. Allt från hur glad hon var över att bli gravid, eller när barnet föddes, till den fina julklappen mamma gett henne en gång. Allt som är negativt med den andra föräldern är sånt som barnet själv kommer att komma underfund med under åren och det är inget man behöver "hjälpa till med "

  • Sön 24 sep 2017 17:16 #4

    Tack för så snabba svar.

    Hon har haft ett schema om övervakat umgänge som hon tyvärr bara har utnyttjat ca 10% och av dom 10% så har mamman dessvärre bara varit nykter 2% av dessa 10% , så tyvärr har det varit minimalt med umgänge under dessa två åren.

    Det händer ibland att hon nämner mamma men det är inte jätte ofta , tex händer det att hon tar upp leksaks mobilen och låssas ringa mamma.

    När hon gör detta , hur ska jag reagera eller ska man bara låta det vara ? Eller ska jag ringa upp mamman så hon verkligen får prata med henne?

    Nej jag kommer aldrig tala illa om mamman för dottern , skulle aldrig falla mig in.

    När jag säger tex Pappa Älskar dig så brukar jag säga att Mamma älskar dig med. Men visst det säger jag vara ibland inte alltid.

    I och med detta och historiken av dom få umgängestillfällerna så känns det som att mamman inte direkt bryr sig om dottern , hon visar ingen saknad av sin dotter heller , varför ber inte mamman om att få ringa å prata med dottern ?

    Jo innerst inne vet jag nog varför , mamman prioriterar annat framför dottern , vilket för mig är obegripligt....

    Ja nu har jag ensam vårdnad men det känns ändå inte bra , jag vill att min dotter ska ha en fungerande mamma men tyvärr tror jag inte det kommer inträffa....

    Tingsrättens dom löd blandannat om att umgänge ogillas då dom resonerar att det gör mer skada än nytta ....

    Vad händer om jag själv anordnar möten och agerar 3 part ?

    Fick tips om att jag inte ska ordna något umgänge och minimalt med kontakt via mobil på minst ett halv år / år...

    Detta drabbar dessvärre dottern men tipsaren säger att konsekvensen för mammans beteende / missbruk måste man va hård med så att mamman förstår och förhoppningsvis tar tag i sina problem.....

    Tycker det är skit svårt detta

  • Sön 24 sep 2017 19:38 #5

    Barn väljer inte sina föräldrar. Mamman verkar inte kunna prioritera dottern. Låt det vara. Den dag hon börjar fråga så svara och ta upp frågan om umgänge då. Tar hon inte upp det så låt henne välja när hon är vuxen. Ibland mår faktiskt barn bättre utan. Lägg din energi på papparollen och din dotter.

  • Sön 24 sep 2017 19:51 #6
    Nyttid skrev 2017-09-24 17:16:05 följande:

    Tack för så snabba svar.

    Hon har haft ett schema om övervakat umgänge som hon tyvärr bara har utnyttjat ca 10% och av dom 10% så har mamman dessvärre bara varit nykter 2% av dessa 10% , så tyvärr har det varit minimalt med umgänge under dessa två åren.

    Det händer ibland att hon nämner mamma men det är inte jätte ofta , tex händer det att hon tar upp leksaks mobilen och låssas ringa mamma.

    När hon gör detta , hur ska jag reagera eller ska man bara låta det vara ? Eller ska jag ringa upp mamman så hon verkligen får prata med henne?

    Nej jag kommer aldrig tala illa om mamman för dottern , skulle aldrig falla mig in.

    När jag säger tex Pappa Älskar dig så brukar jag säga att Mamma älskar dig med. Men visst det säger jag vara ibland inte alltid.

    I och med detta och historiken av dom få umgängestillfällerna så känns det som att mamman inte direkt bryr sig om dottern , hon visar ingen saknad av sin dotter heller , varför ber inte mamman om att få ringa å prata med dottern ?

    Jo innerst inne vet jag nog varför , mamman prioriterar annat framför dottern , vilket för mig är obegripligt....

    Ja nu har jag ensam vårdnad men det känns ändå inte bra , jag vill att min dotter ska ha en fungerande mamma men tyvärr tror jag inte det kommer inträffa....

    Tingsrättens dom löd blandannat om att umgänge ogillas då dom resonerar att det gör mer skada än nytta ....

    Vad händer om jag själv anordnar möten och agerar 3 part ?

    Fick tips om att jag inte ska ordna något umgänge och minimalt med kontakt via mobil på minst ett halv år / år...

    Detta drabbar dessvärre dottern men tipsaren säger att konsekvensen för mammans beteende / missbruk måste man va hård med så att mamman förstår och förhoppningsvis tar tag i sina problem.....

    Tycker det är skit svårt detta


    Om du bedömer att mamman är adekvat och att umgängestillfället där du är med blir positivt så ska du göra det. Bättre med lite umgänge ön inget.

    Resonemanget att man kan straffa bort mammans missbruk genom att strypa umgänget är helt felaktigt. Missbruk kan aldrig straffas bort, det handlar om helt andra mekanismer, och det som man gör är att beröva BARNET sin möjlighet att träffa mamma. Många bli aldrig fria från sitt missbruk, ska barnet då aldrig få träffa sin mor? Huvudsaken är att hon är nykter och fungerande de timmar hon träffar barnet och det klarar de flesta missbrukare av. Vad hon gjorde dagen innan och vad hon gör efter umgänget är helt irrelevant.
  • Sön 24 sep 2017 20:10 #7

    Jag hade nog försökt förklara för barnet att mamman kanske inte kan träffa henne just nu och samtidigt vara extremt tydlig med att det inte beror på barnet, utan verkligen göra klart för barnet att det beror på mamman (mamman är sjuk och kan inte träffa dottern just nu, kanske mår hon bättre längre fram så att de kan träffas). Samtidigt hade jag försökt hålla mamman vid liv de gånger dottern själv tar upp det, kanske fråga vad och hur hon tänker kring mamman (där kanske man också kan snappa upp eventuella tecken på att barnet tar på sig skulden för att mamman inte kan träffa henne), för det är tankar som kommer finnas där hur eller hur. Den stora skillnaden är att du som vuxen finns där och kan bolla hennes tankar och funderingar, så att de blir mer adekvata och riktiga (barn kan som sagt göra helt irrelevanta tolkningar av saker och då kan det vara viktigt att styra upp dessa). Jag hade heller inte försökt stoppa umgänge, men sett till att mamman är nykter. Till en början hade jag försökt ta dessa träffar genom soc och funkar det bra, kanske setts utanför soc.

  • Sön 24 sep 2017 21:52 #8

    Soc ställer inte upp på umgänge längre , då dom har tillsatt mycket resurser och tid på umgängena som varit schemalagda innan...

    Det har nämligen varit många tillfällen där mamman inte dykt upp.

    Avbokar samma dag osv osv , och dessutom kommit onykter osv , dragit med sig folk som inte skall vara där , då dessa umgängestillfällen är till för mamma och dotter ... så soc ställer ej upp längre...

    Sen ang att jag tex skall agera 3 part , hur skall jag försäkra mig att hon är nykter innan ett umgängestillfälle ?

    Ett ex i somras på min semester agerade jag 3 part , då träffades vi på en neutral plats.

    Jag såg direkt att mamman inte va nykter , men jag kan ju knappast bara dra där ifrån med dottern , dottern skulle ju bli jätte ledsen...

    Hur ska man göra nu , jag vill att mamman och dottern ska få träffas men jag vill att mamman ska vara nykter , hur ska man få till det ?

    Mamman är jätte bra mamma när hon är nykter.

    Hur förklarar man för en 3 åring att det inte är hennes fel ?

    Ex - Mamma mår inte så bra , men hon träffar dig den dagen hon mår bättre.

    Men det är inte ditt fel att mamma mår som hon gör...

    Eller hur formulerar man sig :/

  • Sön 24 sep 2017 21:54 #9

    Sen kommer det säkert komma frågan om varför mamma är sjuk ...

    Ska jag då ljuga eller skall jag säga som det är att mamma har ett missbruk

    Menar en 3 åring kan väl ändå inte förstå sånt ?

  • Sön 24 sep 2017 22:19 #10
    Queennr1 skrev 2017-09-24 19:51:33 följande:
    Om du bedömer att mamman är adekvat och att umgängestillfället där du är med blir positivt så ska du göra det. Bättre med lite umgänge ön inget.

    Resonemanget att man kan straffa bort mammans missbruk genom att strypa umgänget är helt felaktigt. Missbruk kan aldrig straffas bort, det handlar om helt andra mekanismer, och det som man gör är att beröva BARNET sin möjlighet att träffa mamma. Många bli aldrig fria från sitt missbruk, ska barnet då aldrig få träffa sin mor? Huvudsaken är att hon är nykter och fungerande de timmar hon träffar barnet och det klarar de flesta missbrukare av. Vad hon gjorde dagen innan och vad hon gör efter umgänget är helt irrelevant.
    Håller med ! Kommer mamman på avtalad tid och håller sig nykter när hon träffar er/ts dotter så tycker jag absolut att de ska träffas. Finns ingen anledning till annat enligt mig. Är det däremot så att hon på hälften av de avtalade tiderna inte dyker upp eller kommer totalt onykter så hade jag slutligen strypt kontakten. Att om och om igen se sitt/sina barn glada och uppskruvade för att få träffa sin ena förälder, för att sedan stå svikna när han/hon inte bryr sig om att komma/kommer full, är värre än att inte ha kontakt alls. Det tog ofta månader innan såren läkte. För att snart rivas upp igen av nästa svek. Jag har gått genom det ts skriver och fått ensam vårdnad. För min/vår del blev det aldrig bättre och pappan missade hela uppväxten. De har i dag minimal kontakt (något samtal/mess om året). Det är pappan som hör av sig men hans svek kommer tyvärr aldrig glömmas så intresset för återförening finns inte.

SE VÅRA MEST POPULÄRA KLIPP JUST NU

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll