Varför låter jag mig utnyttjas??

Vad menar du med att du utnyttjas?
Det låter som du med öppna ögon bedrar din make.

Otydligt av mig!! A använder gärna sin sorg och sitt behov av mig som vän när han hör av sig. Detta ger mig skuldkänslor och jag får svårt att säga nej till kontakt

Det är nåt väldigt destruktivt i detta tyvärr. Jag tror kanske att ett förhållande mellan er inte skulle bli så bra. Det är nog mer spänningen som lockar, fly undan det vardagliga och tråkiga, liksom...

Sen skulle vardagen med A komma och ni båda kanske skulle börja se er om efter andra äventyr...

Nej jag tror du ska börja med att fundera på vad det är du saknar i ditt förhållande och i ditt liv i övrigt, som gör att du söker dig utåt. Jag måste tyvärr säga att det låter som om du inte har rätta känslorna för din sambo... han nämns mer i förbigående medan allt fokus i din text är på A.

Människans hjärna är inriktad på att hitta svar/lösningar på mysterier/problem, tror jag. Och man vill ha det man inte kan få. Jag tror att det är det A representerar för dig, inte att du är så kär i just honom som person kanske... Det är en utvecklingsprocess enligt mig, att man "växer bort" lite ifrån det där med spänningen/utmaningen. Åtminstone var det så för mig. Förr var det spännande med farliga/mystiska/svåråtkomliga män. Nu är jag så less på dem att jag aldrig mer vill se en sådan.... ge mig en bra och trygg man, any day...

Fundera över vad du vill med livet. Du vet säkert att det inte är schysst mot din man eller A:s kvinna heller. Så fokusera på att göra det som känns bra för samvetet och så att du kan se tillbaka och vara stolt över att du försökte rätta till de misstag som begicks. Det är viktigare än man tror, att kunna respektera sig själv och stå för sina handlingar....

Hej!

Vilken röra det här var. Jag förstår att det här känns jobbigt på flera sätt, men jag vill ändå ta upp ditt ansvar i allt detta.

Har du något ansvar, tycker du? Jag tycker du har ansvar inför dig själv, t.ex. att styra upp ditt liv. Jag tycker att du har ett ansvar inför dina barn, ansvar inför din sambo, ansvar inför A, ansvar inför A:s partner, etc. 

Jag tycker att det verkar bli så för dig i ditt liv att du bara sköljs med och låter livets vågor guppa dig lite hit och dit, beroende på ödets nyck. Jag kan ha fel, men jag ser inte någon röd tråd utifrån din egen vilja i din berättelse, och jag ser inte heller några tankar kring vad det är som du har ansvarat för och vilka löften du har brutit. Jag tänker att visst, ibland kan man drabbas av plötsliga insikter och ändra den inriktning i livet som man haft. Men din inriktning har hela tiden ändrats. 

Först ger du löften till din äkta man om att vara trogen.
Därefter skaffar du barn som du ger ett löfte om ett tryggt och stabilt hem.
Du bryter därefter löftet om trohet och är otrogen med A, som du försäkrat din man om bara är din vän.
Du är beredd att lämna din man.
Du går tillbaka till din man, och bygger upp ett nytt löfte om trohet och omsorg.
Du bryter det löftet återigen.

Jag tänker att du sviker så många människor med ditt beteende. Du sviker även dig själv. Jag tänker att du behöver förändras och försöka hitta en röd tråd i ditt liv. Vad den röda tråden behöver vara kan bara du komma fram till.

Istället för att fokusera på vad t.ex. A önskar, eller vad du kan säga eller inte säga för att blidka A:s känslor för dig, tänker jag att du behöver ta reda på vad du behöver. Vill du vara med din man eller med A? Är du beredd att ta konsekvenserna om det är A du önskar leva med? 

Om du vill leva med din man behöver du ge upp all kontakt med A. Vill du hellre leva med A, behöver du skilja dig med din man och ordna upp allt praktiskt. Därefter kan du gå till A och se om relationen med honom kan utvecklas.

Detta vore att ta ansvar. Nästa steg i ansvarstagandet skulle vara att hålla den här linjen någotsånär som du stakat ut för dig själv.

En viktig sak här, är att du beskriver att när A:s mor dött, så kunde inte du och A gå vidare med er kärlek? Varför inte? Detta är en viktig ledtråd. Om A älskade dig kunde han väl sörja klart sin mor och efter ett tag fortsätta det han inlett med dig? Vad kan ha stoppat honom? Vilken slutsats om A har du dragit av detta? Vilka konsekvenser har det fått angående din syn på A?

En annan betydelsefull fråga är: Ser du dig själv som någon som själv kan bestämma/välja/styra dina relationer, eller är du en sådan som sveps med? Sveps du med, är följdfrågan, varför låter du det hända och tycker inte du att du är värd mer än så?

Så länge du inte tar ansvar och låter dig svepas med av stundens begär, så kommer ditt liv att bli en väldig soppa. Om det är något du trivs med, så kör vidare på det. Annars är mitt råd att styra upp situationen och börja ta ansvar för dina relationer och livsval.

Min egna teori är att det finns flera människor man skulle kunna leva sitt liv med och ha stark kärlek till. Jag tror att mannen du beskriver är just en sådan för dig. Det framgår inte hur ung/gammal du är men är du ung kommer du kanske träffa någon ytterligare sådan man under resans gång.

Möte med människor blir vad du gör dem till. Här måste du bestämma dig för hur du vill leva ditt liv. Det du beskriver med din relationen till A känns som en osund viljelöshet, sluta att bara följa med och bestäm dig. Du bestämmer själv såklart hur du ska leva ditt liv men på din beskrivning skulle du kanske må bäst av att bryta kontakten helt.

Ja bryta kontakten kanske är enda möjligheten. Tråkigt. Men vi har ju oss själva att skylla såklart

På vilket sätt är du offret i denna historia?

Jag är inget offer.

Kan dock känna mig utnyttjad i det syftet att vill ha kontakt, men enbart på hans villkor. Och jag går dessutom på det hela tiden

Klart jag inte är tvingad att svara på sms tex. Men helt ärligt är det inte enkelt att avsluta en drygt 30 år lång och nära vänskap. Jag vill ha vänskapen. Jag vill inte ha resten

Du har bedragit din man med din vän. Klipp helt med A eller bekänn allt för din man.

Låt inte din man leva som ett andrahandsval för dig och lev inte med ditt andrahandsval. Gör om och gör rätt denna gång. Om du väljer att leva med din man och dina barn på heltid så ge dem också hela din tid. Ansträng dig till max. Klipp-klipp!

Dessutom låter det inte som du utnyttjas utan ni utnyttjar varandra. Illa när det inte är en gemensam överenskommelse mellan alla parter.