Felaktig orosanmälan

Ja, säg det. 2 okynnesanmälningar som lades ner direkt. Men satte spår ändå! Det har grumlat lyckan över att äntligen ha fått barn. Och precis som du säger är man rädd att nåt annat som händer ska anmälas på pin kiv bara. Att sonen gör illa sig (gör barn förr eller senare)- vågar man åka på akuten då? Vi anmäldes av bvc så det bytte vi förstås. Men varje gång på nya bvc är man rädd att de ska bli lika galna som den förra. Även om vi rent logiskt vet att det är omöjligt för hon var nog psykopat den bvc-tanten!

Jag följer, har liknande problem

Jag tog faktiskt inte så hårt på det! Jag menar de ville träffa mig och min man först, sedan våra två äldsta barn, visst kändes det lite nervöst först, men sedan sa de: "vilka fina barn ni har!" Och då kändes allt bra, de förstod lixom att barnen mår bra och jag såg det bara som positivt att få det bekräftat av utomstående lixom!

Visst är det jobbigt. Men jag tror att det handlar mycket om hur man tar det. Kanske är det lättare när man kan förstå varför anmälan måste göras (även om den inte har någon grund), men jag tror ändå att det är viktigt att ta det för vad det är. Och att hellre gå ut stärkt ur det hela; de hittade ju inget att anmärka på fast de kontrollerade ordentligt.

Hej jag jobbar på socialtjänsten. Vi får in många anmälningar o väldigt ofta är de obefogade. Men i och med att en anmälning kommer in har soc en skyldighet att utreda om barnet faktiskt far illa. Många gånger kan vi bara konstatera att barnet har det bra i sitt hem med sina föräldrar. Tycker det är synd att många får känslan av att vara misstrodda o dåliga föräldrar. Ni vet själva om ni är bra med era barn. Se det istället som att samhället sköter sin plikt o att ni bara fått visa att ni inte tillhör den grupp som förlorar sina barn. Ni är föräldrar som granskats o utretts o faktiskt visat att ni är bra föräldrar. Det kan inte familjer som inte varit utredda stoltsera med :)

Kram till er

Nu är det några år sen men fick en anmälan och utredning efter anonym anmälan. Självklart orsakade det massa oro mm i familjen, det som stod i anmälan stämde inte alls. Men värst var ena utredaren. När det stod klart att inget vara sant började hon leta små fel att förstora upp och när inte det funkade heller hittade hon på flera saker! Blev ett rent helvete på grund av det men när den andra utredaren fattade vad den första gjorde så blev allt nerlagt. Har väldigt svårt med tilliten till den myndigheten idag och skulle gärna se stora förändringar inom socialtjänsten och objektiviteten de påstår sig jobba efter. Och har förbannat svårt att förstå de som tycker en anmälan för mycket är bättre än ingen. Nej, anmäl inte utan mer än vaga misstankar eller enskild incident. Ha mer på fötterna så folk slipper helvetet som soc kan ställa till med. Och sen borde anonyma anmälningar förbjudas och i de fall där anmälaren uppenbarligen ljugit ska denne betala vite!

Men om den är avskriven så ser jag inte varför du ska behöva bearbeta det nu? Under tiden man väntar förstår jag kan vara jobbigt. 
Du får se det som att utredningen är gjord och NI blev rentvådda, och att den som anmälde också vet att utredningen visade just det. 

Det är väldigt svårt att ta det så när grunden till anmälan är rena lögnerna! Då tar man faktiskt väldigt illa vid sig! Som om jag som kämpat så länge för att få barn skulle svälta mitt barn?! Jag är så asförbannad att jag knappt vet var jag ska göra av min ilska! Jag känner mig kränkt! De som anmälde oss kan jag lugnt säga att jag hatar. De borde förlora sina jobb och aldrig mer få jobba med folk. De fattade inte vad de förstörde!! Att påstå att de hade vårt barns bästa för ögonen är ju rent skitsnack. De hade nåt personligen emot mig och anmälde mig p.g.a det. De fick mig att helt tappa förtroendet för vården och jag kommer i all framtid att dra mig för att söka hjälp. Om jag får fler barn så tänker jag inte ta sån här skit!! Inte från nån!! Värst av allt är att soc. först gick på lögnen och ryckte ut akut. Ni borde ha bättre koll. Att ens tro på den lögn hon kom med, det var ju fullkomligt absurt! Gud vad jag hatar mänskan och den andra med!! Dags för IVO-anmälan, vi har fått rådet att anmäla alla inblandade. Jublar den dagen de här svinen förlorar sina jobb!!!!!!!!!

Usch vad jobbigt för er, ts! Jag kan tänka mig att man går på tå och är rädd för att göra något som kan misstolkas.

Vad hade bvc för anledning?

Jaha du, du tycker det är "synd" att folk känner sig misstrodda och utpekade som dåliga föräldrar? Då kanske det vore läge att sluta upp med att få folk att känna sig så? Kanske också en jävligt bra idé att sluta förvrida saker som så många av er gör, när ni förvandlar positiva kommentarer till negativa eller helt enkelt utelämnar allt som talar för föräldrarna? Och en sak till; ni kanske skulle sluta ljuga (och säg nu inte att det aldrig händer, för jag vet av egen erfarenhet och andras att det händer, oftare än vad folk vill inse)?

Vi visste att vi var bra med vårt barn. Men vi blev falskt anmälda av närstående, inte bara en gång utan upprepade gånger, och varje gång tvingades kärringarna på soc lägga ner utredningarna eftersom inga tecken fanns på vanvård eller försummelse. Men så fick de en briljant idé - vi skulle skickas till ett utredningshem, där borde man väl kunna få fram lite skit? Och jomenvisst, det gick alldeles galant. Lite fler halvsanningar, de mest horribla påståenden och 12 veckors psykisk tortyr så var saken biff. Vårt barn blev placerat och har så varit i 5 års tid. Vi gick med på SoL och sade att vi gick med på allt soc begärde, men det nöjde sig kärringarna inte med utan krävde LVU - och fick det. Soc har konstant motarbetat alla våra ansträngningar att ha regelbunden kontakt, regelbundna besök osv. Och för varje dag som går blir vårt barn mer bundet till fosterhemmet.

Psykiatriker och psykologer måste själva gå i psykoterapi som en del av sin utbildning. Ni soctanter som har barn borde underkastas dessa kränkande utredningar och placeras på utredningshem i tre månader, så ni får se vad ni gör mot folk! Och i mina mörkaste stunder önskar jag nästan att ni själva skulle bli av med era barn så ni får känna hur det känns.

Jag har inte ord för hur mycket jag hatar er och det ni gör. "Samhället sköter sin plikt", yeah right. Om det är samhällets plikt att krossa familjer och knäcka föräldrar gör ni er plikt, annars inte.

Och alla ni naiva stackare som tror soc är så förträffliga och tar för givet att om ett barn är placerat finns det alltid en bra grund för det - dra åt helvete. Ni behöver inte bemöda er med att svara på mitt inlägg, för ni fattar inte och kommer inte göra det förrän ni själva drabbas.Håller på er!