Han vill inte ha barnet.

Det är inte din sambo som ensam ska fatta detta beslut.
Det är kvinnan som har sista ordet.

Gör det som känns rätt.

Vill du behålla barnet så gör det. Men ställ in dig på att bli ensamstående ( med ev varannanvecka och styvmammor i framtiden). Du har jobb och vilja och känner att du klarar av ett barn. Tyvärr så kommer ert förhållande med största sannolikhet inte hålla. Att få barn är dyrt ( föräldraledighet), tungt, jobbigt och påfrestande. Det förändrar hela livet och relationen måste tåla extrem sömnbrist, sexbrist, sträng ekonomi och noll egentid. Om båda verkligen vill ha barn så klarar man sig genom dessa år. Men han vill inte göra denna livsförändring ännu. Behåller du mot hans vilja och fortsätter leva med honom så kommer han bli olycklig, känna att du tvingat honom och barnet kommer komma i kläm.

Då är det bättre att du behåller barnet själv.

Ni sitter i en situation som är ett tydligt avslut för relationen.

Gör du abort: Du kommer hata honom, känna att han förstört ditt liv och tvingat dig till abort.

Behåller du: Han kommer känna att du kört över honom, tvingat honom att bli pappa, satt punkt för hans drömmar och sabbat hans liv.

Så behåll och var själv eller gör abort och leta efter en man med samma drömmar som dig. Det är fantastiskt att vänta barn och få barn med någon som längtar och vill precis lika mycket.

Kan ju förstå er båda. 

Men behåll du barnet om du vill behålla, men räkna inte med ett fortsatt förhållande.

Kan bara hålla med föregående jag tror tyvärr att du ska vara inställd på att er relation framöver kommer förändras oavsett vad du fattar för beslut !

Om du väljer att behålla - jag säger du för i slutändan ska du göra ett val som du måste leva med resten av livet.

Väljer du att behålla så kan han ändra sig och älska barnet eller bli bitter över situationen , väljer du abort kommer du med största sannolikhet att själv bli bitter och komma att tycka illa om honom som inte stod bakom dig i detta.

Har själv aldrig tagit bort ett barn även om jag till fullo stödjer rätten att bestämma och göra det valet. Jag har svårt att se att man ångrar ett barn som blir fött.

Har själv ett mångårigt förhållande där jag ville ha barn tidigare än han, vi gjorde en tydlig deal om när vi skulle börja försöka för att frågan som var viktig inte skulle bli hängande i luften . Jag var också extremt tydlig innan att om jag av misstag skulle bli gravid skulle jag behålla ! Vill man inte ha barn får man ta ansvar för skydd och har man sex vara medveten om att möjligheten /risken alltid finns!

Vi väntade några år o när vi väl försökte blev det inga barn, fick upprepade missfall och vi fick tillslut kämpa oss genom utredningar och ivf!!

Nu ca 5 år senare har jag äntligen en son på 9 veckor.

Inget i denna värld hade kunnat förbereda oss för detta emotionellt eller praktiskt!! Det är det största vi upplevt och med det det allra mest påfrestande !

Om du är tidigt i graviditeten v 1-10 så stressa inte genom detta beslut utan ta tid enskilt och känn efter hur du vill göra ! Det finns inget rätt eller fel i detta men förhasta dig inte för beslutet kommer påverka dig o framtiden vad det än blir!

Kvinnohälsan brukar ha kuratorer som kan vara bra stöd tveka inte om du behöver prata med en utomstående opartisk person!!

Ta hand om dig...

Hm, jobbigt situation.
Får jag fråga om det var en olycka att du blev gravid? Eller skyddar ni er inte? För om ni inte skyddar er och han visste att det fanns en risk att du kunde bli med barn så tycker jag att han faktiskt kan ta lite ansvar, i och med att han hade oskyddat sex med dig. 

Annars så tycker jag generellt att visst, det är kvinnans kropp och det är vi som har sista ordet. Men att "tvinga" någon att bli förälder mot dennes vilja är oerhört elakt. Kan du skaffa barn med någon som egentligen inte vill ha barnet? Hur kommer du känna dig under graviditeten och när barnet föds, när du kanske inte kommer att få stöd av pappan? 

Du är fortfarande ung och kommer vara ung om två år också :) Prata med din pojkvän och säg vad du känner, att du inte vill vänta 5 år :)

Risken är stor att det tar slut oavsett om du behåller eller inte, så frågan är om du vill vara ensam med en bäbis, eller ensam med sorgen efter bäbisen?

Vill du inte göra abort så gör det inte!!

Vem vet, karln kanske åndrar sig.

Du ska inte göra abort bara för att din sambo vill detta.Älskar han dig stannar han kvar och tar sitt ansvar.Och gör han inte det,ja då vet du.

Åh vad jag lider med dig!

Jag ville ha barn mkt tidigare än min sambo ville.. såg inte alls framför mig att bli mamma som 33 åring (vilket det nu blir).
Vi har varit tillsammans sen vi var 18 och diskussionen kom upp flera gånger genom åren, allt mer ångest och stress på min sida just för längtan var så stor.

I slutändan väntade jag så länge jag orkade och var tydlig till min kille att jag orkar snart inte vänta längre och vill inte pressa dig men för mitt eget mående så måste jag fatta ett beslut snart.

Tillslut nådde vi väl ett läge där han försiktigt ville börja försöka, det var inte alls så lätt som vi trott och tog 10 mån med diverse vitaminer och krämer. Väl gravid fick han lite panik och var inte alltför positiv till en början. Tror faktiskt aldrig han riktigt skulle känna fullt ut att han var redo, vilket han själv säger också.
I vårt fall tog det liksom runt 6 år från att jag var redo tills vi kom till skott.. det är lång tid att längta..

Var det värt väntan? Ja för jag vet att han är min livskamrat och vi har hållt ihop i så många år, men jag hade faktiskt valt att gå om det inte kommit till skott nu.
Det tärde på relationen och kärleken att vara i så olika stadier i livet.

I slutändan måste du känna efter om han verkligen är den du vill bilda familj med och den "rätta", isåfall borde du kunna vänta lite på honom. Försök prata igenom detta med varandra om när det isåfall finns på kartan, om han inte kan säga något så måste han också vara medveten om att det kan driva er isär.
Precis som det kan driva er isär om du nu väljer att göra abort mot din vilja, det kommer såra dig och skada dina känslor för honom..

Jag tror att om jag varit i din sits, dvs att jag blivit gravid innan han var redo så hade jag nog gjort aborten men valt att gå skilda vägar. Jag hade inte kunnat fortsätta som förut och inte ha någon aning om när han var redo osv, hade heller inte velat skaffa barn mot hans vilja och vad det eventuellt får för följder..

Lycka till och hoppas du kan komma fram till ett val som känns mest rätt för dig!

Va inte så jävla egoistisk, Annars blir du en av de där ensamstående kärringarna..

Haha nu lär du inte bli påhoppad alls :D
Faktum är ju dock att det finns många här på forumet som spyr galla på män så fort en sån här tråd dyker upp. Förmodligen för att de själva blev lämnade eller nåt.