Mamman har en psykisk ohälsa

Hej,

Det här är mitt första inlägg... Jag känner mig enbart så enormt hjälplös när socialen och familjerätten har tagit mammans parti.

Jag har en liten dotter som närmar sig 9 månader. Då mamman har psykisk ohälsa iform av:
*Empatistörning, hon är extremt egocentrisk och känner inte empati för andra människor. Detta vet jag genom egna upplevelser när jag var ihop med henne.

*Hon har ätstörningar. Där hon kan svälta sig själv i flera dagar för att sedan hetsäta och senare spy tills hon ser galla, för då vet hon att hennes mage är tömd. Detta har jag sett och även hört henne själv berätta.

*Hon sköter inte sin hygien utan jag behövde i början hjälpa henne att tvätta sitt hår som var extremt fettigt och tovigt. Hennes mun blödde och hon började nästan gråta när jag hjälpte henne med det basala att borsta tänderna.

*Hon har redan som 16-åring försökt att ta livet av sig själv med tabletter. Hon har som 23-åring två fall av självmordsförsök med tabletter. Hon har även förberett för att hänga sig själv i taklampan. Och vet inte om det räknas, men har varit ute tuntklätt i -25 grader. När jag hämtade henne ute i ingenstans så var hon kraftigt nerfrusen, men fick inga bestående hudfrysningar. 

*Hon slåss, sparkas, kastar saker och självskadar sig själv t.ex. genom att skära sina handleder. Jag vill benämna det som psykoser då jag inte hittar något annat ord. Det är nästan omöjligt att prata med henne nu utan det är enbart att krama om och ta ett hårt grepp om handen hon har "vapen" i.

Socialen och familjerätten är medvetna om att hon har dåligt kontakt med sitt egna barn och sin egen mor. Hon bor hemma i sitt flickrum och hennes mor tar förmodligen hand om både henne och hennes barn. Men mormoren jobbar och har andra fritidsintressen än att vara passupp till sin psykiska dotter.

Jag som far har gått till rättegång och börjat med sammarbetssamtal för att familjerätten ska få lära känna mig, men jag känner att det mesta verkar extremt ruttet. Då jag har bra utbildning, fasttjänst, fast boende, en familj som stöttar mig och som kommer göra allt för att mitt barn får det så bra som möjligt.

Hur kan socialen ta mammans parti om de känner till hur sjuk hon är? Är det någon pappa eller mamma för den delen som har behövt slagits för att få vårdnanden om sitt barn när den andre föräldren är psykiskt sjuk?