Ostabil enligt soc- får ej ha min bebis

Min tre månaders bebis befinner sig just nu hos sin pappa Z i en annan stad. Socialtjänsten har bedömt mig som ostabil efter att jag smällde till Z för ca 3 veckor sedan då jag fick reda på att han har fru och barn bakom min rygg. Polis tillkallades och socialtjänsten påbörjade en utredning. I samband med nyheterna kring Z ville jag såklart avsluta förhållandet. Jag fick också i anslutning till det fylla i ett självskattningsblankett hos BVC som gav utslag för depression, men den gjorde jag i direkt anslutning till dessa händelser och resultaten är enligt mig väldigt situationsbundna.

Z har därefter sagt till socialtjänsten att jag är förlossningsdeprimerad (vilket jag utretts för på BVC och har intyg på att jag inte är) och att jag ?alltid säger att jag vill ta livet av mig?, vilket inte är sant. Däremot har jag ett brokigt förflutet (inget i belastningsregistret och aldrig droger) men jag har haft kontakt med psykiatrin där det finns ett dokumenterat självmordsförsök 2010. Sedan dess har jag dock studerat och arbetat och mått bra. 

Socialtjänsten går nu helt på Z historia, och har beslutat tills vidare att jag inte är stabil nog att ha mitt barn. De har också bestämt att Z nu har det primära ansvaret för vårt barn, och därmed bestämmer kring mitt umgänge med honom. Eftersom han inte accepterat att vi har gjort slut använder han vårat barn som en bricka i sitt maktspel. Så länge jag gör som han säger, så får jag träffa mitt barn 2-3 ggr per vecka. Efter att jag ifrågasatte honom vid ett tillfälle fick jag inte se min 3 månader gamla bebis på en vecka. Därefter har jag smörat för honom och fått honom att tro att vi ska vara tillsammans igen, för att jag ska få träffa min son. 

Min mjölk har sinat:(

Det finns givetvis mycket mer detaljer och händelser och framför allt lögner från Z håll, men jag har 4 läkarintyg som säger att jag inte är ostabil, utan att jag agerade utifrån en akut krisreaktion. 

Nu har jag kontaktat en advokat för att få hjälp eftersom socialtjänsten vägrar ändra sin bedömning och därmed lämnar all makt till Z att styra, i väntan på utredningen kring mitt psykiska mående som kommer ta ungefär 3 månader till.

Nu till frågan. Advokaten sa att om jag helt enkelt bara åker och hämtar mitt barn trots socialtjänstens rekommendationer så måste socialtjänsten ansöka om akut LVU om dom anser att barnet då är i fara. Det kommer förmodligen godkännas då det i stort sett alltid följer socialtjänstens bedömningar, men därefter måste det inom några veckor prövas i Tingsrätten. Där får jag en chans, med hjälp av advokaten, att framföra och bevisa Z lögner, visa mina intyg som ignorerats av socialtjänsten, och förhoppningsvis få hem min son. Risken är ju att de dömer att jag ÄR en risk för min son (undrar på vilka grunder dock om det inte är så att de får ta hänsyn till vad som hände för flera år sedan) men då blir han förhoppningsvis placerad någon annanstans så att Z inte kan styra kring mina möten med honom. Det handlar ju tyvärr inte om någon genuin fader-son relation, utan Z var aldrig ensam med vårt barn innan det här utan det är jag som tagit allt ansvar. 

Advokaten menar att denna plan iallafall gör att de måste lyssna på mig, och att saker måste ske snabbare än 4 månader. 

Någon som har något att säga om detta?