• Gogogo111

    Jag saknar inte mina barn.

    Jag vet inte vad det är för fel på mig då jag inte saknar mina barn när dem är hos sin pappa. Jag känner mig inte ens närvarande när dem är hos mig. Detta är fruktansvärt. Jag känner inte att mina barn är allt för mig just nu. Vad har hänt. Jag orkar inte ta hand om dem. Hur kan man mentalt koppla bort sina barn??

    Jag separerade från barnens pappa för ca ett år sedan på hans initiativ. På ett sätt har jag det bättre utan honom men samtidigt mår jag dåligt över att vi inte gav barnen en chans till att växa upp med sina föräldrar under samma tak.

    I somras kom jag i kontakt med en ny kille som jag fortfarande inte träffat men som jag fallit för men som jag inte får klarhet i vad han vill. Kan det göra att jag fokuserar på annat än barnen eller varför känner jag inte för mina barn som jag borde och vill känna?

    Vet inte vad jag ska göra eller vem jag ska prata med...

    (Barnen är 2&4år)

  • Svar på tråden Jag saknar inte mina barn.
  • Queennr1

    En kille från nätet som du aldrig ens träffat kan ju knappas få en att tappa fokus på barnen om det står rätt till.

  • Ljusåmörker

    Det du skriver att du inte längtar efter dina barn å har svårt el inte kan njuta av de stunderna ni har tillsammans. Det skulle kunna vara så att du har en depression. Då blir man ofta mkt trött, saknar lust och energi för sådant som normalt gör en glad och som man tidigare ville. Och vanligt med skuldkänslor. Kanske kan du söka på internet efter en självskattningsskala vid depression, el boka tid till läkare på vårdcentral. Vid depression sjunker nivåer av dåpamin, trot jag det är, i hjärnan å det finns medicin som verkar genom att stabilisera dem. Det behöver ju inte alls vara så men kanske. Jag önskar dig i lycka till å ljus å varme i ditt liv.

Svar på tråden Jag saknar inte mina barn.