Sen abort efter ivf

Ingen?

Jag gjorde skrapning i v14 efter FET i början av juni. Var inget känt fel på fostret utan hjärtat slutade slå i v14, slog på KUB ett par dagar tidigare. Antagligen något fel som de inte kunde se. Fick från kliniken att jag behövde vänta två mensar för att kroppen ska vara tillbaka i normalt tillstånd. Ska nu göra FET på måndag. För mig är det ingen tvekan om att försöka igen, men klart att oron kommer vara svår att släppa.

Inte riktigt samma sak men fick ett tidigt MA (v 11) efter vår första ivf behandling, hade drabbats av ett missfall innan det och jag bröt ihop när vi fick veta att hjärtljuden försvunnit!

Fick göra två cytotec behandlingar o drabbades av en livmoder infektion med kortare sjukskrivning som följd. Detta skedde på våren o Vi valde att pausa allt under sommaren o bara ?vara?! Vi drack vin, åt god mat och reste och försökte ladda om . Ny behandling till hösten men med neg resultat, det kändes inte som att kroppen var i fas.

Till sista behandlingen byte vi läkemedel och försökte sänka förväntan o krav , o det kändes bra genom hela processen så i juli föddes vår son!

Oro fanns där självklart särskilt inför ultraljuden , då paniken kom tillbaka men i vardagen kände jag mig trygg och på något vis visste jag att detta skulle gå vägen : )

Vi gjorde sen abort (v 20) i augusti pga svårt hjärtfel. Detta var vårt första barn och vi lyckades på första ivf-försöket. Vi hade två ägg kvar som vi testat nu efter utan resultat. Kanske egentligen lite för fort på, men jag har lite åldern emot mig och vågar inte vänta hur länge som helst... :( Just nu känns det rätt hopplöst. Hur har det gått för er?

Hej! Vad otroligt tråkigt att höra att ni varit med om detta. Vi är nog lika gamla, om du är född -79? Vi gjorde en ivf nu nyligen. Har testdag den 18 december men vet redan att det misslyckats. Nu måste vi vänta en mens innan vi får försöka igen. Vi fick inga till frysen den här gången så det blir ivf och långa protokollet den här gången. Just nu känns det otroligt tungt. Hur ska ni gå vidare?

Vad tråkigt att du inte tror det gått vägen! Men det är ju några dagar kvar till test, så chansen finns ju! Ibland spelar ju kroppen en ett spratt, även om det nog oftast är så att en faktiskt känner själv om det hänt något... Håller tummarna!
Ja, jag är född 79, fyller 39 i februari. Skönt att höra att det finns fler 79:or här! Känns ganska ensamt ute i de verkliga världen... :)
Vårt barn som vi tog bort skulle ha fötts nu i december så just nu känns allt lite extra tungt. Hur mår du efter det som hände er? 

Glömde svara på hur vi ska gå vidare. Vi har ett planerat möte med ivf-kliniken nästa vecka. Då ska vi väl diskutera våra möjligheter. Jag bävar verkligen för att plocka ut ägg igen. Hoppades så att det skulle gå den här gången så jag aldrig skulle behöva tänka på det igen. :(
Just nu vet jag inte hur jag vill göra. Tycker detta med ivf är så stressande och det känns som det förstör så mycket på något sätt. Själv är jag öppen för att adoptera istället, men det vill inte min man...

Jag förstår dig verkligen. Jag upplever också att ivf-behandlingarna förstör. Just nu mår jag ok. Känner mig dock väldigt skör psykiskt. Efter nästa mens sätter vi igång med långa protokollet. Har liksom tappat tron på att det kan funka men hoppas ändå på något sätt. Vet inte hur många fler behandlingar jag kommer orka med. Är också öppen för att adoptera istället men min sambo är för gammal.

Hej Jullan!
Hur har det gått för er? Har ni påbörjat ett nytt försök? Jag har haft en strulande mens och försökt stabilisera den med provera, vilket istället resulterat i att jag blött i typen månad :( Sååå trött på detta nu. Men ska till kliniken på torsdag och då ska de göra ultraljud och se om allt ser ok ut. Tanken är att vi i så fall påbörjar det långa protokollet. Verkligen med blandade känslor. 
Vilken klinik går ni till? Har ni fått bra bemötande under er resa?

Hej! Vad segt med blödning som inte slutar. Känns som att man liksom har nog med den psykiska påfrestningen för att också råka ut för fysiskt strul. Vi går och väntar på att få börja med långa protokollet. På lördag börjar vi spraya. Känns lite läskigt med långa protokollet men kliniken säger att det inte är så stor skillnad. Jag oroar mig för att inte kunna klara av mitt jobb tillräckligt bra. Vi går på fertilitetscentrum i Stockholm och jag tycker att de är mycket bra på det stora hela. Var går ni? Hoppas att ni får komma igång snart om det är det ni vill! Då kanske vi hamnar ungefär lika i processen.