Det låter som att det är dags, tyvärr. Det är det svåraste man har att göra som djurägare, att ta det svåra beslutet. Jag minns när det var dags för min gamla Skogis. Sista dagen var det som att han tittade på mig och sa med blicken, "det räcker nu mamma", jag orkar inte mer". Det var svårt nog ändå.
Lider med er. Men han väntar på er på andra sidan regnbågsbron.
Nästa svåra fråga!? Barnen. Visst ska de vara med? Eller kan det bli kaos och dåligt minnen?
Vi har bara tagit bort en katt innan och då var det lugnt och fridfullt men är nu rädd för att något händer som inte barnen bör uppleva?
Nu sover kattgubben, han somnade in igår kväll.
Barnen var med och klappade och gosade under hela tiden. De hade sedan vi berättar kommit med små enkla och svåra frågor.
Vet. var så mysig och förstående och pratade med oss alla.
