Min mamma kommer dö..

Snälla, fina du, vad jag känner med dig.

Skickar alla mina kramar och tankar till dig från en medmänniska. Kyrkan och föreningar har grupper dit man kan gå och få stöd och bara ventilera: antingen i grupp eller enskilt. Antingen med präst eller samtalsstöd.

Hej. Jag var i samma sits som dig för 7 år sedan. Mamma hade precis fått diagnos bukspottkörtelcancer. Gick inte operera. Jag var då höggravid med mitt andra barn. Det jag gjorde var att ta vara på tiden. Vara så mycket som möjligt med min mamma. Det är jag väldigt glad för nu.

Min mamma levde lite mer än ett år med diagnosen, hon dog just efter min dotter fyllt ett år i januari.

Så mitt råd till di

Blev nåt fel...

mitt råd till dig är att ta vara på tiden, umgås mycket med din mamma. Sörj inte nu, utan försök göra roliga saker tillsammans. Sörja kan du göra senare.

Att inte ge upp och kämpa på kan förlänga livet.

Två gånger var min mamma utdömd att hon lever nog bara nån dag till, men hon återhämtade sig och levde hela sex månader efter att läkarna sagt att hon har kort tid kvar.

Skickar styrkekramar till dig!

Tack snälla du!

Det hade kunnat vara jag som skrev. Jag är gravid. Mamma har samma diagnos. Med spridning till andra organ. Går inte heller operera, men bromsa och lindra.

Du ger mig lite hopp, tack! Även om tiden är knapp så finns det ännu tid att umgås!

Hej ts

Jag vet inte vad jag ska skriva.. men jag vill inte bara klicka tillbaka utan att ha skrivit något. Jag beklagar verkligen din sorg och oro för framtiden som du känner. Jag kan inte sätta mig in i din situation.. Min pappa dog för 1,5 år sedan, och där blev det plötslig död. Så om min situation varit annorlunda, då hade jag varit så mycket jag kunnat med min pappa, tagit mycket foton och filmat. Filma mycket, så barnen kan få en fin blid av hur fin deras morfar var.

Ta samtalshjälp, redan nu. Någon som kan hjälpa dig att bearbeta din sorg, ge dig verktyg för att klara dig bättre sedan när din mamma gått bort..

Det finns ju anhörigdagar man kan ta ut genom FK för svårt sjuk anhörig? Men det vet du kanske?

Det man kan behöva ligga på med den diagnos är att få tillräcklig med smärtlindring. Min mamma fick morfinplåster först. Sedan blev det pump. Då äntligen slapp hon ha lika ont.

En hemsk sjukdom verkligen, för min mamma tappade mkt i vikt också, liksom tynade bort då hon hade ständiga diarréer och hade svårt tillgodogöra sig maten. Hon fick näringsdryck på recept för att få lite extra i sig.

Hon var så stark och kämpade samtidigt som cancern bröt ner hennes kropp. Gör fortfarande mig ledsen att tänka på det och då har hon i januari varit död i sex år.

Det är jobbigt för alla. Att bara få vara tillsammans är viktigt. Din pappa har väl sitt sätt hantera det hela på. Allt blev inte som de hade tänkt det...

En sak som jag tycker är kul att ha nu är en berättelse som min mamma fick hjälp att skriva ner om hennes barndom. Det var med hjälp av teamet som tog hand om henne som det skrevs. I hennes landsting finns det en grupp som bland annat består av läkare, sjuksköterskor och kuratorer som tar hand om avancerad hemsjukvård. Hon fick vara hemma och få vård t.o.m. Midsommar att de kom ut och gav henne sprutor då hon var riktigt dålig för första gången då. Verkligen bästa servicen med det!

Det kan vara ett tips om hon orkar. Kul för barnbarnen att ta del av senare. Eller kanske spela in nån film? Vi har en del filmer från mamma fyllde 50 som vi gärna ser tillsammans och minns . Är så jag gillar minnas henne, inte när hon var sjukast.

Håller med, Kram

Gör videos på din mamma, tekniken för det finns idag för alla vilket är fantastiskt. Låt henne berätta massor, låt detta ta flera timmar, tills hon berättat allt hon varit med om och vad hon tyckte. Detta kommer hjälpa dig mycket i sorgearbetet och hennes historia kommer på det sättet i alla fall finnas kvar och det finns en liten trygghet i det.

Min mamma dog för 4,5 år sedan i spridd bröstcancer. Det är än idag en enorm sorg! Hon som var världens bästa mormor, som mina barn fullkomligt avgudade, finns inte mer för dem. Min yngste kommer aldrig få träffa sin mormor.

Men i det läge som du är i nu, TS, vill jag ge dig samma råd som du redan fått. Var tillsammans mycket med din mamma! Skapa underbara minnen tillsammans, ta kort och filma. Ge henne en härlig sista tid, så mycket som det nu går med tanke på smärta och andra problem som sjukdomen ger. Ha mysiga filmkvällar, köp eller laga den mat som hon vill ha, gå långa promenader ... ja allt där ni får mycket tid tillsammans. Jag hade självstudier när min mamma blev sjuk och hade massor av tid som jag kunde spendera med henne. Det är jag mycket tacksam för idag!

Och finns även där för din pappa, speciellt sen när din mamma lämnat er. Ni kommer båda två behöva varandra. Och om din mamma är arg, bitter eller grinig låt henne vara det. Det är en enorm kris hon antagligen går igenom. Lyssna på henne och låt henne få ut allt det där jobbiga, med största sannolikhet hjälper det att du bara är där.

Jag hoppas ni får en fin sista tid tillsammans.