HJÄLP! Han vill göra abort, jag vill föda mitt barn

Du vet ju redan svaret om du läser din egen text!

Du är glad om än lite ställd inför graviditeten och vill inte göra abort!

Praktiska frågor löser sig alltid, tror att du lär ångra om du fattar ett beslut baserat på vad han vill dock ska du vara beredd på att du kanske måste bära ansvaret för barnet själv!

Jag har en son på snart fyra månader o att bli förälder har varit det absolut största jag varit med om, kan inte tänka mig livet utan honom idag!

Om du vill ha barnet så sluta lägg energi på att begrunda valet och börja istället planera för att ge dig o barnet de bästa förutsättningarna framåt!

Du behöver mat o tak över huvudet (så klart) fundera över ditt nuvarande boende kommer det fortsätta funka? Annars börja leta nytt!

självklart kommer du vilja köpa hur mkt barn prylar som helst men jag kan lova att du inte kommer behöva dem!

Vi köpte svindyr vagn, spjälsäng, babynest mmm och sonen har i princip vägrat dem sedan han kom. Istället sover han med mig i sängen.

Kläder fick vi massor o har knappt köpt något , begagnat finns hur mkt fint som helst !

Har du bil behövs ett babyskydd men åker du buss satsa på en sele eller sjal så klarar du dig första året.

Ammar du behöver du ingen ersättning, flaskor osv förren efter 6 mån o då börjar ju bebisen äta vanlig mat lite försiktigt !

Hade jag varit dig hade jag besökt försökringskassan och redogjort för min ekonomi o fått ett prel beslut på föräldrapenningen(de har en bra räknekoll på nätet också) . Hur länge du jobbat o kommer hinna jobba avgör din sgi men du skrev heltid så då borde du få ut rätt okej!

Om du flyttar till eget kan du också ha rätt till bostadsbidrag, barnbidrag ligger på ca 1100kr per månaden likaså.

Börja planera...... stort grattis till graviditeten

Om du känner att du absolut vill behålla ert barn så gör det. Jag gjorde en abort förra hösten och var i en liknande situation. Jag hade heltidstjänst och eget boende, men relationen till pappan var ostabil. Jag blev så lycklig när jag fick veta att jag var gravid, men inte han. Han sa att det skulle förstöra hans liv i princip. Han bodde då hemma och studerade.

Nu efter aborten har han sagt flera gånger att han ångrat sig och önskar att vi behållit barnet. Han har nu fast jobb, så mycket hinner ändras.

Jag har mått otroligt dåligt över aborten och saknaden efter det barnet vi hade är stor. Gör det som känns rätt för dig. Nu har jag inte egna barn, men jag har hört av andra ex äldre kollegor att de hade det fattigt vid första barnet men allt går att lösa på ett eller annat vis. Lycka till

Wow.... tack, jävlar vilken push jag fick! Det var exakt det här jag behövde. Tack! <3

Läs din trådstart och tänk logiskt så vet du svaret. Er relation är mer än trasslig, ni har tom. gjort slut. Ni är båda för unga och vet uppenbarligen inte vad ni eg vill med era liv. Ingen stabil och vettig inkomst. Barnet är inte önskat av båda blivande föräldrarna. Hade barnet kunnat föra sin egen talan så hade det valt att bli fött med betydligt bättre utgångspunkt i livet. ... "Vad är rätt och vad är fel?" Det enda rätta mot barnet och mot er halvvuxna är att göra abort. Att behålla är fel. ... Med vänlig hälsning, Pentra

Åh jag blir så arg när jag ser hur människor svarar som att barnet ifråga inte redan finns och som att det finns en chans att "spara" detta barn till senare. Det går inte att "spara" ett barn som redan finns! TS, ditt barn finns. Och det här är de förutsättningarna just ditt barn har. Visst, de ser inte optimala ut, men vad man får fråga sig är: är det här människolivet värt att kämpa för?

Jag kan personligen berätta att jag själv födde barn tidigt. Jag hade visserligen en pappa till barnet som tog sitt ansvar men jag hade ingen familj runt om och inget jobb eller bra inkomst plus att jag var både deprimerad och rätt instabil. Det har gått bra! 

Personligen var jag inte önskad av båda mina föräldrar. Jag har haft en bitvis riktigt tuff uppväxt med våld och missbruk inblandat och jag kan säga att visst det har varit otroligt tufft emellanåt. Men jag är så glad att jag lever! Jag är så tacksam för mitt liv! Min mamma kunde inte ge mig allt, men jag är så glad för det hon faktiskt kunde ge och gav mig!

Inga problem : )

Sätt dig o punkta vad du behöver ha iordning för att känna dig trygg inför mammaledigheten!

Sen är de bra att fixa med mkt av de större sakerna tidigt för på slutet orkar man inget , Du kan ju bli sjuk få foglossning eller andra besvär?! Men du kommer ha nio månader att förbereda dig på så du kommer hinna och landa i allt tids nog!!

Fast nu är det så att barnet redan finns och det kommer inte att få fler chanser att födas. Just detta barn har inga fler chanser, this is it. Så ska man fråga barnet så är frågan mer "vill du leva eller dö, ja eller nej?". Det finns inget "vill du födas senare när det passar bättre?" :/ 

TS

Du har fått så många fina svar redan, jag blir så glad, och jag måste instämma med att svaret finns redan i trådstarten. Det skiner igenom så himla tydligt att du redan älskar och BRYR dig om detta barn! Grattis! En helt makalös, svår, rolig, fin, jobbig och fantastisk relation mellan förälder och barn har påbörjats! 

Och förhoppningsvis så mognar även pappan till barnet till sig och skärper sig någon gång! 

Hej!

Jag plussade för exakt en vecka sedan och det har varit så extremt svårt att ta in detta och veta hur jag ska hantera det. Det är första gången jag är gravid och egentligen är jag överlycklig att veta att det växer ett litet liv i min kropp, men jag kan inte sluta må dåligt och vara ledsen över detta. Jag har en otroligt komplicerad relation med "pappan" som är mitt ex, vi träffades för två år sedan via min bonusbror men gjorde slut för ett år sedan. Trots att vi inte varit tillsammans har vi träffats i princip varje dag och betett oss som att vi är tillsammans. DOCK har han dejtat andra under den tiden, och även jag har flörtat lite med andra. Det börjar med att jag pratar med andra killar för att söka spänning men det slutar alltid med att jag känner mig så otroligt dum och ångrar mig då jag verkligen älskar mitt ex och känner att mitt hjärta och min själ tillhör han. Kortfattat har vi haft en väldigt destruktiv relation men väldigt mycket kärlek till varandra trots det.

Jag är 23 år och han 25år. Jag är anställd som timmis med heltids schema på skola arbetar även extra i butik på helgen ibland, han pluggar och har ca två år kvar. Jag bor kollektiv med fyra andra och han bor hemma hos sina föräldrar. Jag har knappt några besparingar vilken gör att detta påverkar mitt beslut otroligt mycket.

Jag har knappt några pengar, har en inkomst men den är på gränsfall. Jag har inget eget boende och inget stabilt förhållande.

Jag vill inte göra abort men exet vill definitivt att jag gör en abort. Det går emot mig och mina värderingar. Jag har så svårt att ens tänka mig att döda mitt egna barn trots att det ännu kallas för Embryo. Jag är i v.8 och vill INTE göra abort, jag vill fortsätta min graviditet men jag kan inte sluta tänka på hur mitt liv ser ut just nu. Jag vill samtidigt inte göra något emot exet vilja... ååh allt är så fruktansvärt jobbigt och klurigt nu. Hur gör man? Vad är rätt och vad är fel? Ska jag göra som han vill eller göra som jag känner trots omständigheterna med ekonomi, boende samt att jag kanske blir ensamstående..

Jag behöver lite tips och råd.