Mandelmann: "En väldigt bra avslutning"
Forum Psykologi - Kropp & själ
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Ångest och en massa förbud.

    Ons 8 nov 19:35 Läst 2002 gånger Totalt 10 svar
    Ons 8 nov 19:35

    Ja. Som du kanske redan läst på överskriften så mår jag skit. Jag hatar mitt liv. Jag har ständigt ångest och vill bara stanna hemma och gråta. Det ända jag vill ha i mitt liv är att få den här känslan som man alltid hör om i låtar: att vara fri. Kunna göra vad jag vill. Bestämma om mig själv osv.

    Jag är 12 år. Nu i sexan har fler och fler börjat sminka sig. Concealer, ögonbryn, mascara osv.

    Jag själv får inte sminka mig för mina föräldrar. De tycker att jag är för liten, smink förstör min hud och att det på något sätt är "skamligt" för så "små" att sminka sig. Så är det i deras kultur i alla fall. Men jag vill inte ens ha mycket smink! det enda jag skulle vilja ha isåfall är ögonbryn och ev. Någon gnutta concealer. Men nej. Jag kommer få fortsätta med all ångest önda till det år jag börjar gymnasiet har nu mamma bestämt. Och även om inte alla sminkar sig nu, tänker jag ofta på framtiden. I åttan, nian, kommer jag vara den enda utan smink som inte ser helt flawless ut? Kommer jag klassas som kontig? barnslig? ful? För vad jag har sett bär ALLA i nian smink. Och de är snygga, har pojkvän osv.

    mina föräldrar är ganska överbevakande av sig. På en vanlig skoldag måste jag vara hemma kl. 18:00. Ska jag vara med en kompis ska det vara bestämt minst två dagar innan. Att sova över hoss någon själv är HELT förbjudet. Men vad tror de? att jag har kompisar som Tar droger? Eller att jag kommer dricka om jag sover över hos en bästis? Mobilen får jag bara använda till 18;00 för den ör för onyttig. Jag ska sova 20:30 inget snack.

    Helt enkelt så vill de att jag ska fortsätta vara denhär 8 åringen som tycker livet är sååå kul. När jag skrev om exakt allt dethär och även började gråta, föll i en sorts depprission, och tog ledigt från skolan skriver pappa ett brev tillbaka om att jag ska tänka på allt poitivt, allt jag har istället för allt jag inte har. Att han också kämpar hårt, men att han inte har gett upp än. Att han kanske också kommer gråta när han väl gör det, men att det inte hänt än och att han kommer fortsätta kämpa.

    Jag blev rörd. Jag blev bättre. Men så småning om kom en tjej med RIKTIGT bruna och tjocka ögonbryn. Och jag kom att tänka på det. Igen. Och nu måt jag genast skit igen.

    Jag vill bara ha lite råd. Lite tips. Lite kommentarer av okända personer som bara kan göra så att jag mår bättre. Och nu frågar jag er. Hur gammla är ni? när börja ni sminka er? har ni relation? Jobb? isåfall smknkar ni er nu? och vad tycker ni att jag ska göra? för jag vet verkligen inte vad jag ska göra. Och jag behöver hjälp innan jag får min depprission igen.

    Så snälla hjälp??

  • Tor 9 nov 01:13 #1

    tråkigt att du känner så:/ men jag förstår dig även, jag började med smink ganska sent medans dom flesta va fullt sminkade i skolan (vilket jag tycker är för ungt) men jag började med bara mascara i nian, och sen i gymnasie börja jag använda liiite mer smink, är själv uppvuxen med överbeskyddande föräldrar, vilket jag är tacksam för idag, speciellt nu när jag har egna barn! Och jaa även om jag inte va den där tjejen med massa smink lr dom nyaste kläderna så blev en kille intresserad av mig, killen som dom flesta tjejerna ville vara med, och de är honom jag idag lever med och har barn ihop! Idag sminkar mig lite innan jag går till jobbet, Du är nog jätte vacker precis som du är! Och jaa du är ung och har hela livet framför dig, men jag förstår dig, vet att de kan vara tufft i skolan och att vissa kankse är mindre trevliga, mitt tips är att du ska inte lägga så mycke fokus på andra och vad dom gör, och om du känner att du verkligen vill ha smink så prata med din föräldrar och kanske bara mascara räcker gott o väl:)

  • Tor 9 nov 11:14 #2

    Hej du. Jag läste precis vad du hade skrivit när jag satt och letade info till mitt skolarbete. Vet du, när jag var 12 år så tänkte jag mycket på samma sätt som du har skrivit nu. Jag och min klass bytte skola för att den vi gick på var bara från F-5. En skola där vi lekte lekar i skogen och hade Bambi på tröjorna till att bara ett sommarlov senare komma till en jättestor skola och in i en annan klass där vissa av tjejerna hade bh och satt med sina mobiler hela tiden, jag och de flesta av mina kompisar hade inte ens en mobil då. Men vet du, ingen sminkade sig. Det var en tjej som hade ett färgat lypsyl ibland men det var ingen mascara på någon och concealer visste vi inte ens vad det var för något förrän många år senare. Nu tror du säkert att jag är jättegammal men jag är 23 år och jag gillar smink fast jag har nästan aldrig smink på mig. Vet du när jag första gången började sminka mig? I nian. Gjorde man det i sexan/sjuan så fick man brev hem till föräldrarna om att det inte är lämpligt att barn bär smink. Jag förstår dig som vill vara som alla andra och jag ville själv börja sminka mig när jag gick i sjuan för jag ville såå gärna ha mascara för jag är ljusblond och mina ögonbryn och ögonfransar är genomskinliga och på alla foton var jag den bleka tjejen. Men vet du? Idag är jag så glad att jag väntade med allt smink tills jag gick i nian. Hade jag gjort som alla andra och smackat på mascara och foundation hade jag inte varit den jag är idag. Lite som hon ovan här skrivit, jag stod ut från alla som såg likadana ut och jag var faktiskt nöjd med det. Jag fick RÄTT sorts uppmärksamhet - för den jag verkligen var och fortfarande är! Och inte uppmärksamhet för att jag såg ut som alla andra tjejer och ville vara som dem. Jag var jag, och jag såg ut som jag och även om det var tufft vissa dagar när jag jämförde mig med andra (för brösten började aldrig växa när de syntes på alla andra, och de kom faktiskt aldrig heller) och fick vänta när de hade på foundation och mascara efter idrotten. Men vet du jag är så jäkla stolt idag för att jag vågade vara helt och hållet jag. Nej jag var inte bland de coolaste i klassen eller fick massa uppmärksamhet. Så trodde jag tills det en dag kom en kille från en annan skola som lade märke till mig, en kille som alla tjejer i min klass sneglade på. Vet du vad han sa när vi blev tillsammans och jag undrade varför han inte valt någon av de med stora bröst och massa smink och tighta jeans? Han sa "Varför skulle jag välja något som finns överallt när jag kan få något unikt som dig?"

    Och jag menar det när jag säger det att just nu har det aldrig varit sånt tryck på unga tjejer att se bra ut, vara flawless, ha 70 produkter i ansiktet och senaste och dyra kläder och väskor. Vet du om att många av oss äldre ofta får ont i magen när vi ser grupper med så unga tjejer som har mer smink och dyrare grejer än jag och mina vänner någonsin ägt? Hur jobbigt det än låter så är ni fortfarande barn/i början av tonåren och om några år kommer du förstå vad jag menade med det. När jag var 12 lekte/hängde jag fortfarande mest ute, med både mina tjej och killkompisar och vi både klättrade i träd och såg på film tillsammans. 18 var en vanlig tid för de flesta att vara hemma men mina föräldrar litade väldigt på mig och jag kunde komma nästan när jag vill men jag kom nästan aldrig hem senare än 19 ändå. Om det är så att dina vänner får vara ute mycket längre så be dina föräldrar ringa dina vänners föräldrar och se vad de säger efter det, det kan räcka för att de ska tänja på gränserna lite! Du ska vara stolt över dig. Över hur du ser ut och vem du är! Över att du har föräldrar som vill ditt allra bästa och faktiskt (även om det låter tufft) vet bättre än dig som de vuxna de är. Jag lovar att du är en jättevacker tjej som är fin både utan och med smink. Om du verkligen verkligen känner att du har ett behov av att sminka dig kanske du kan fråga dina föräldrar om du kanske kan få börja med det en gång i veckan som på helgen om du ska träffa någon kompis eller så. Det här kommer låta såå gammalt men ta vara på skolan, lägg energin där och på att skratta och ha roligt med dina vänner så ska du se att de inte kommer göra skillnad av att du inte sminkar dig! Än idag sminkar jag mig knappt. Ser så många putande läppar och flörtiga fransar på insta och snap osv att jag ibland undrar vad dessa personer skulle vara utan allt smink, botox och hårfix. Vem är den riktiga personen under sminket? Jag fick svaret på det när jag valde att inte sminka mig när alla andra gjorde det, och svaret blev att jag är jag och det räcker gott och väl. Och det räcker för den underbara man jag är med nu. Han är nästan värre än de flesta när det kommer till utseende mm men även han säger ofta "det är insidan som räknas". Din insida är vad som räknas! Vi hejar på dig!

  • Tor 9 nov 20:50 #3
    Happy87 skrev 2017-11-09 01:13:56 följande:

    tråkigt att du känner så:/ men jag förstår dig även, jag började med smink ganska sent medans dom flesta va fullt sminkade i skolan (vilket jag tycker är för ungt) men jag började med bara mascara i nian, och sen i gymnasie börja jag använda liiite mer smink, är själv uppvuxen med överbeskyddande föräldrar, vilket jag är tacksam för idag, speciellt nu när jag har egna barn! Och jaa även om jag inte va den där tjejen med massa smink lr dom nyaste kläderna så blev en kille intresserad av mig, killen som dom flesta tjejerna ville vara med, och de är honom jag idag lever med och har barn ihop! Idag sminkar mig lite innan jag går till jobbet, Du är nog jätte vacker precis som du är! Och jaa du är ung och har hela livet framför dig, men jag förstår dig, vet att de kan vara tufft i skolan och att vissa kankse är mindre trevliga, mitt tips är att du ska inte lägga så mycke fokus på andra och vad dom gör, och om du känner att du verkligen vill ha smink så prata med din föräldrar och kanske bara mascara räcker gott o väl:)


    Tack så mycket för ditt svar! trodde inte ens att någon skulle svara på en sådan barnlig fråga. Det är sååå skönt att höra om när andra har upplevt samma saker, och faktist gått vidare. Du verkar inte alls brytt dig om vad andra tyckte! Så modigt måste jag säga. Men en fråga: kommenterade någon någonsin det? typ varför sminkar du dig inte, eller något annat sådant? tack för svaret??
  • Tor 9 nov 21:01 #4
    Harvarit12jagmed skrev 2017-11-09 11:14:39 följande:

    Hej du. Jag läste precis vad du hade skrivit när jag satt och letade info till mitt skolarbete. Vet du, när jag var 12 år så tänkte jag mycket på samma sätt som du har skrivit nu. Jag och min klass bytte skola för att den vi gick på var bara från F-5. En skola där vi lekte lekar i skogen och hade Bambi på tröjorna till att bara ett sommarlov senare komma till en jättestor skola och in i en annan klass där vissa av tjejerna hade bh och satt med sina mobiler hela tiden, jag och de flesta av mina kompisar hade inte ens en mobil då. Men vet du, ingen sminkade sig. Det var en tjej som hade ett färgat lypsyl ibland men det var ingen mascara på någon och concealer visste vi inte ens vad det var för något förrän många år senare. Nu tror du säkert att jag är jättegammal men jag är 23 år och jag gillar smink fast jag har nästan aldrig smink på mig. Vet du när jag första gången började sminka mig? I nian. Gjorde man det i sexan/sjuan så fick man brev hem till föräldrarna om att det inte är lämpligt att barn bär smink. Jag förstår dig som vill vara som alla andra och jag ville själv börja sminka mig när jag gick i sjuan för jag ville såå gärna ha mascara för jag är ljusblond och mina ögonbryn och ögonfransar är genomskinliga och på alla foton var jag den bleka tjejen. Men vet du? Idag är jag så glad att jag väntade med allt smink tills jag gick i nian. Hade jag gjort som alla andra och smackat på mascara och foundation hade jag inte varit den jag är idag. Lite som hon ovan här skrivit, jag stod ut från alla som såg likadana ut och jag var faktiskt nöjd med det. Jag fick RÄTT sorts uppmärksamhet - för den jag verkligen var och fortfarande är! Och inte uppmärksamhet för att jag såg ut som alla andra tjejer och ville vara som dem. Jag var jag, och jag såg ut som jag och även om det var tufft vissa dagar när jag jämförde mig med andra (för brösten började aldrig växa när de syntes på alla andra, och de kom faktiskt aldrig heller) och fick vänta när de hade på foundation och mascara efter idrotten. Men vet du jag är så jäkla stolt idag för att jag vågade vara helt och hållet jag. Nej jag var inte bland de coolaste i klassen eller fick massa uppmärksamhet. Så trodde jag tills det en dag kom en kille från en annan skola som lade märke till mig, en kille som alla tjejer i min klass sneglade på. Vet du vad han sa när vi blev tillsammans och jag undrade varför han inte valt någon av de med stora bröst och massa smink och tighta jeans? Han sa "Varför skulle jag välja något som finns överallt när jag kan få något unikt som dig?"

    Och jag menar det när jag säger det att just nu har det aldrig varit sånt tryck på unga tjejer att se bra ut, vara flawless, ha 70 produkter i ansiktet och senaste och dyra kläder och väskor. Vet du om att många av oss äldre ofta får ont i magen när vi ser grupper med så unga tjejer som har mer smink och dyrare grejer än jag och mina vänner någonsin ägt? Hur jobbigt det än låter så är ni fortfarande barn/i början av tonåren och om några år kommer du förstå vad jag menade med det. När jag var 12 lekte/hängde jag fortfarande mest ute, med både mina tjej och killkompisar och vi både klättrade i träd och såg på film tillsammans. 18 var en vanlig tid för de flesta att vara hemma men mina föräldrar litade väldigt på mig och jag kunde komma nästan när jag vill men jag kom nästan aldrig hem senare än 19 ändå. Om det är så att dina vänner får vara ute mycket längre så be dina föräldrar ringa dina vänners föräldrar och se vad de säger efter det, det kan räcka för att de ska tänja på gränserna lite! Du ska vara stolt över dig. Över hur du ser ut och vem du är! Över att du har föräldrar som vill ditt allra bästa och faktiskt (även om det låter tufft) vet bättre än dig som de vuxna de är. Jag lovar att du är en jättevacker tjej som är fin både utan och med smink. Om du verkligen verkligen känner att du har ett behov av att sminka dig kanske du kan fråga dina föräldrar om du kanske kan få börja med det en gång i veckan som på helgen om du ska träffa någon kompis eller så. Det här kommer låta såå gammalt men ta vara på skolan, lägg energin där och på att skratta och ha roligt med dina vänner så ska du se att de inte kommer göra skillnad av att du inte sminkar dig! Än idag sminkar jag mig knappt. Ser så många putande läppar och flörtiga fransar på insta och snap osv att jag ibland undrar vad dessa personer skulle vara utan allt smink, botox och hårfix. Vem är den riktiga personen under sminket? Jag fick svaret på det när jag valde att inte sminka mig när alla andra gjorde det, och svaret blev att jag är jag och det räcker gott och väl. Och det räcker för den underbara man jag är med nu. Han är nästan värre än de flesta när det kommer till utseende mm men även han säger ofta "det är insidan som räknas". Din insida är vad som räknas! Vi hejar på dig!


    Vet du vad? jag gråter nu. Vet du varför? för att en sån underbar person som du har skrivit en sådan underbar text, och lagt ner så mycket tid, på lilla mig. Den här texten alltså. Jag blev helt chockad, att någon verkligen kunde skriva en sån lång text till mig. Och den hjälpte så mycket. Jag kommer nog läsa om den här om och om igen, så fort jag mår dåligt, det kan jag lova! det är så skönt, när man precis som jag, bor i en stad lika stor som en by, kan få lite uppmärksamhet av den riktiga världen där ute. För hör i lilla enköping känner alla varandra. Och det gör även att nör en person börjar med smink-börjar hela stan med samma.

    Därför var det så skönt att höra av någon älldre, som är anorlunda än alla i lilla enköping.

    Jag blev så jävla glad av din text, det känns som om nu ska jag leva livet. Smink ör inte något problem!

    Dock är det en fråga: kommenterade någon någonsin det här? Alltså ställde frågan: varför sminkar du dig inte? Eller något liknande? och vad ska jag svara då?

    Men som sagt, jag gråter nu, för du var till och med så undebar, att jag inte ens försänar det här, och jag mörker mina stavfel, men jag är för exalterad och glad för att bry mig.

    Du förändrade just mitt liv och you should be really proud??
  • Tor 9 nov 21:11 #5

    Jag började sminka mig först i gymnasiet. Det var inte värst många som gjorde det i högstadiet. I tolvårsåldern var det i princip ingen som sminkade sig, låter väldigt tidigt. Ta det lugnt. Om du sedan känner att du absolut vill börja sminka dig om 1-2 år, kan du ju ta upp det igen med dina föräldrar. De skulle säkert förstå.

  • Tor 9 nov 21:22 #6

    Mina föräldrar köpte kläder åt mig när jag var 12 - lita på att dom var sjukt fula och praktiska. Kände mig som skolans tönt men hade ändå några bästisar jag hängde med. Under högstadiet började jag få välja lite mer själv och senare på gymnasiet var jag en av dom "populära" men det var också bra för mig att inte alltid varit en av dom. Jag var mycket snällare och fattade liksom hur det var att inte se cool ut. Att inte allt handlar om yta.

  • Tor 9 nov 22:22 #7
    Shaaa skrev 2017-11-09 20:50:28 följande:

    Tack så mycket för ditt svar! trodde inte ens att någon skulle svara på en sådan barnlig fråga. Det är sååå skönt att höra om när andra har upplevt samma saker, och faktist gått vidare. Du verkar inte alls brytt dig om vad andra tyckte! Så modigt måste jag säga. Men en fråga: kommenterade någon någonsin det? typ varför sminkar du dig inte, eller något annat sådant? tack för svaret??


    Jag fick några kommentarer både om smink och kläder, mest när någon ny började, vissa dagar va jobbigare än andra, och vissa kommentarer kunde göra riktigt ont men jag är glad över att jag gick min egan väg och inte följde efter alla andra som dom flesta gjorde, och när du blir äldre så kommer du känna enorm stolthet att du va dig själv! Du är en vacker människa och jag önskar dig all lycka i världen! Kraam
  • Tor 9 nov 22:58 #8

    Det var verkligen så lite! Jag hade själv önskat att någon hade sagt det till mig när jag var i din ålder så det var verkligen så lite så! När jag började sminka mig så använde jag bara mascara vilket såklart var det som gjorde mest skillnad eftersom jag har så ljusa fransar. Men kommentarerna var mer "wow vad långa fransar du har" för det hade jag men eftersom de var så ljusa syntes de inte alls innan mascaran. Och min moster köpte nåt slags foundationpuder i nåt smink-kit jag fick som jag använde lite av de dagar jag hade lite mer finnar för att täcka men det märktes verkligen knappt om jag hade det eller inte på mig. Jag fick inga kommentarer vad jag minns om varför jag inte sminkade mig men jag tror oxå det var mer vanligt att man inte sminkade sig då jämfört med idag. Hade någon frågat så hade jag nog svarat att jag inte kände för det eller hellre sover en halvtimme/timme längre på morgonen än går upp och sminkar mig för skolan haha (beautysleep!) för så är det än idag! Ett till tips om det är så att det kommer nåt tillfälle du verkligen vill ha smink är att låta din mamma sminka dig om hon sminkar sig. Då har hon ändå lite kontroll över hur mycket det är samtidigt som du blir lite piffad och ni gör en grej ihop! Men åter igen du är nog som du är nu och oavsett vad folk tycker och tänker så är det din vilja som är det som räknas, din insida, så fortsätt med ditt grymma sätt så tror jag att du rätt snart kan ha några följare som inte sminkar sig längre, eller önskar de vågade vara som du och gå mot normen. Ta hand om dig!

  • Lör 11 nov 14:18 #9

    Hej! Du verkar vara en jätte smart och duktig tjej. Jag började också sent med smink för att mina föräldrar ville det, mådde lite dåligt i början pga det, fast idag förstår jag hur mina föräldrar tänkt nu när jag själv har barn. som någon skrev här uppe, våga gå mot normen, du är vacker precis som du är, spelar ingen roll hur världen ser dig, det viktiga är hur du själv känner inuti, och familjen finns där för att stanna, allt annat kommer så småningom att försvinna och ersättas av nåt annat, ny skola; nya vänner. Att vara fri betyder inte att göra precis som man vill; tycker jag, utan att kunna påverka andra och samhället positivt, och att vara starkt och våga uttrycka sig själv och utvecklas. Prata med dina föräldrar om du kanske ändå vill ha lite smink då och då. Det är bra att det finns föräldrar som vill skydda sina barn, när det finns många idag som inte bryr sig om vad deras barn gör. Lycka till!.


    Har också känt behovet
  • Lör 11 nov 16:17 #10

    Jag började sminka min i gymnasiet. Fick inte innan för mamma. Men mitt tips till dig är att sätta dig med dina föräldrar och fråga igen, gör det lungt och sansat. Fråga om du får visa dem det smink du skulle vilja ha och hur det ser ut på dig. Börja med typ kajak eller nått annat enkelt och "litet".

    Du verkar duktig på det mesta, så motivera dem med att så länge du sköter skolan och det du måste göra hemma så kan du väl få halite kajak

Svara i tråden: Ångest och en massa förbud.
Logga in
Bli medlem
Skapa en ny tråd
Ändra kategori Skriver i kategorin: Kropp & själ
Svara i tråden...

Innehåll