Mandelmann: "En väldigt bra avslutning"
Forum Psykologi - Kropp & själ
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Hur botar man ångest över ensamhet?

    Tor 9 nov 07:04 Läst 4334 gånger Totalt 28 svar
    Tor 9 nov 07:04 +1

    jag har inte haft en vän på tio år och kommer aldrig ha det igen pga hur konstig och ful jag är och min låga sociala status förhindrar också...

    hur accepterar man att man kommer vara utan vänner livet ut ? blir ledsen när jag tänker på det..

  • Fre 10 nov 15:31 #1

    Det är sååå sorgligt så sorgligt.
    Om ingen var ensam så hade psykologerna inga jobb.
    Ensamheten är livsfarlig.. när ska politiker i alla läger inse denna självklara sanning?

  • Fre 10 nov 23:40 #2

    Vadå hur konstig och ful du är?
    Låg social status vad menar du med det?


    Simsalabim trosorna försvinn :)
  • Sön 12 nov 06:52 #3
    Hunden1 skrev 2017-11-10 15:31:36 följande:

    Det är sååå sorgligt så sorgligt.
    Om ingen var ensam så hade psykologerna inga jobb.
    Ensamheten är livsfarlig.. när ska politiker i alla läger inse denna självklara sanning?


    men det finns andra jobb.

    varför är ensamhet livsfarligt? deprimerande ja, men ej livsfarligt imo
  • Sön 12 nov 06:54 #4
    Frontline skrev 2017-11-10 23:40:06 följande:

    Vadå hur konstig och ful du är?
    Låg social status vad menar du med det?


    jag är brutalt konstig. har konstig röst, går konstigt, tittar konstigt, pratar konstigt.

    jag är oerhört ful, 0 av tio på en utseende skala, det är så pass illa. vårt samhälle går ut på utseende och personlighet, jag har varken av det, hur ska jag då kunna bli accepterad?

    ja låg social status pga min udda personlighet och hemska utseende.
  • Sön 12 nov 06:55 #5

    742 visningar och bara 2 svar...

    folk bryr sig inte. :(

  • Sön 12 nov 07:04 #6

    Människor som är deprimerande och ser ner på sig själv är inte populära i sociala kretsar för de drar ner hela gruppen och alla får kämpa med sig själva och sitt liv vem man än är, om du ser upp till dig själv och känner dig bra kommer andra tycka samma sak, våra självbilder speglas i andra.

    Det mest ensamma livet är ett där du mobbar dig själv i dina egna tankar , detta kan man göra vare sig man har vänner eller är helt själv.

    Vad har du för intressen? Det är där man brukar finna gemenskap och vänner.

  • Sön 12 nov 07:57 #7
    Milkway skrev 2017-11-12 07:04:27 följande:

    Människor som är deprimerande och ser ner på sig själv är inte populära i sociala kretsar för de drar ner hela gruppen och alla får kämpa med sig själva och sitt liv vem man än är, om du ser upp till dig själv och känner dig bra kommer andra tycka samma sak, våra självbilder speglas i andra.

    Det mest ensamma livet är ett där du mobbar dig själv i dina egna tankar , detta kan man göra vare sig man har vänner eller är helt själv.

    Vad har du för intressen? Det är där man brukar finna gemenskap och vänner.


    kvinnor som är deprimerade är socialt accepterade, de har inte direkt några problem att ha vänner och pojkvän.

    män som är deprimerade är dock inte accepterade, ja. men jag kan ju inte hjälpa att jag är deprimerad...

    jag ser inte ned på mig själv varken irl eller på seriösa forum på internet...jag behåller gnället till mig själv...

    jag mobbar inte mig själv, jag säger sanningen och allihopa tycker detta om mig...det är ANDRAS fel att jag inte accepteras eftersom de inte vill ha något att göra med en kile som är en loser....folk är kräsna helt enkelt.....i en bra värld så blir alla accepterade som de är...

    jag är intreserad av politik, sport, spel etc
  • Mån 13 nov 01:27 #8

    Jag blir uppriktigt ledsen när jag läser va du skriver TS för så där ska ingen behöva ha det. :/ Men visst det e lätt säga så...jag vet *suck*

    E du säker på att du inte dömer dig själv alldeles för hårt? Tänker på de där med att du skulle va så konstig på alla vis. Du har ju intressen och då tänker jag det borde kunna finnas sammanhang utifrån det där du kunde finna vänskaplig samvaro.

    Typ att man förenas kring det intresset och sen hittar också andra beröringspunkter. Går och tar en fika ihop, går på bio eller bara tar en promenad tillsammans.

    Tror det finns sammanhang som e mer accepterande och inte så ytliga. Kanske typ fantasy/sci-fi eller spel sammanhang? Eller politik? Fast du kanske redan har testat det?

  • Mån 13 nov 06:48 #9
    flygrl skrev 2017-11-13 01:27:24 följande:

    Jag blir uppriktigt ledsen när jag läser va du skriver TS för så där ska ingen behöva ha det. :/ Men visst det e lätt säga så...jag vet *suck*

    E du säker på att du inte dömer dig själv alldeles för hårt? Tänker på de där med att du skulle va så konstig på alla vis. Du har ju intressen och då tänker jag det borde kunna finnas sammanhang utifrån det där du kunde finna vänskaplig samvaro.

    Typ att man förenas kring det intresset och sen hittar också andra beröringspunkter. Går och tar en fika ihop, går på bio eller bara tar en promenad tillsammans.

    Tror det finns sammanhang som e mer accepterande och inte så ytliga. Kanske typ fantasy/sci-fi eller spel sammanhang? Eller politik? Fast du kanske redan har testat det?


    hur kan jag döma mig själv för hårt? har man inte haft en vän under hela sitt vuxna liv så är det ju riktigt illa. 

    jo jag har mycket intressen men det hjäper ju inget om man är kass på att prata och samtidigt har låg social status och är brutalt ful. ingen vill vara med en kille som har noll att erbjuda.
  • Ons 15 nov 00:43 #10
    poppa01 skrev 2017-11-13 06:48:16 följande:
    hur kan jag döma mig själv för hårt? har man inte haft en vän under hela sitt vuxna liv så är det ju riktigt illa. 

    jo jag har mycket intressen men det hjäper ju inget om man är kass på att prata och samtidigt har låg social status och är brutalt ful. ingen vill vara med en kille som har noll att erbjuda.
    Ja det e illa att ha saknat vänskap under så lång tid. Jag hör va du säger men eftersom jag inte själv upplevt det du upplevt kan jag väl inte fullt ut förstå hur jobbigt och smärtsamt det måste va för dig. :/Men jag tycker ändå du e väldigt hård mot dig själv.

    Jag vill ändå inte sluta tro på att det finns sammanhang där du skulle kunna finna gemenskap och vänskap. Men va vet väl jag?!? :/

    Har du provat gå i terapi? Jag tänker typ KBT som e väldigt praktiskt inriktat och down to earth kanske kunde va nåt för dig? Så kunde du kanske få hjälp hantera din ångest.
Svara i tråden: Hur botar man ångest över ensamhet?
Logga in
Bli medlem
Skapa en ny tråd
Ändra kategori Skriver i kategorin: Kropp & själ
Svara i tråden...

Innehåll