• Äldre 9 Nov 07:04
    9609 visningar
    33 svar
    +1
    33
    9609

    Hur botar man ångest över ensamhet?

    jag har inte haft en vän på tio år och kommer aldrig ha det igen pga hur konstig och ful jag är och min låga sociala status förhindrar också...

    hur accepterar man att man kommer vara utan vänner livet ut ? blir ledsen när jag tänker på det..

  • Svar på tråden Hur botar man ångest över ensamhet?
  • Äldre 12 Nov 06:52
    #3
    Hunden1 skrev 2017-11-10 15:31:36 följande:

    Det är sååå sorgligt så sorgligt.
    Om ingen var ensam så hade psykologerna inga jobb.
    Ensamheten är livsfarlig.. när ska politiker i alla läger inse denna självklara sanning?


    men det finns andra jobb.

    varför är ensamhet livsfarligt? deprimerande ja, men ej livsfarligt imo
  • Äldre 12 Nov 06:54
    #4
    Frontline skrev 2017-11-10 23:40:06 följande:

    Vadå hur konstig och ful du är?
    Låg social status vad menar du med det?


    jag är brutalt konstig. har konstig röst, går konstigt, tittar konstigt, pratar konstigt.

    jag är oerhört ful, 0 av tio på en utseende skala, det är så pass illa. vårt samhälle går ut på utseende och personlighet, jag har varken av det, hur ska jag då kunna bli accepterad?

    ja låg social status pga min udda personlighet och hemska utseende.
  • Äldre 12 Nov 06:55
    #5

    742 visningar och bara 2 svar...

    folk bryr sig inte. :(

  • Äldre 12 Nov 07:57
    #7
    Milkway skrev 2017-11-12 07:04:27 följande:

    Människor som är deprimerande och ser ner på sig själv är inte populära i sociala kretsar för de drar ner hela gruppen och alla får kämpa med sig själva och sitt liv vem man än är, om du ser upp till dig själv och känner dig bra kommer andra tycka samma sak, våra självbilder speglas i andra.

    Det mest ensamma livet är ett där du mobbar dig själv i dina egna tankar , detta kan man göra vare sig man har vänner eller är helt själv.

    Vad har du för intressen? Det är där man brukar finna gemenskap och vänner.


    kvinnor som är deprimerade är socialt accepterade, de har inte direkt några problem att ha vänner och pojkvän.

    män som är deprimerade är dock inte accepterade, ja. men jag kan ju inte hjälpa att jag är deprimerad...

    jag ser inte ned på mig själv varken irl eller på seriösa forum på internet...jag behåller gnället till mig själv...

    jag mobbar inte mig själv, jag säger sanningen och allihopa tycker detta om mig...det är ANDRAS fel att jag inte accepteras eftersom de inte vill ha något att göra med en kile som är en loser....folk är kräsna helt enkelt.....i en bra värld så blir alla accepterade som de är...

    jag är intreserad av politik, sport, spel etc
  • Äldre 13 Nov 06:48
    #9
    flygrl skrev 2017-11-13 01:27:24 följande:

    Jag blir uppriktigt ledsen när jag läser va du skriver TS för så där ska ingen behöva ha det. :/ Men visst det e lätt säga så...jag vet *suck*

    E du säker på att du inte dömer dig själv alldeles för hårt? Tänker på de där med att du skulle va så konstig på alla vis. Du har ju intressen och då tänker jag det borde kunna finnas sammanhang utifrån det där du kunde finna vänskaplig samvaro.

    Typ att man förenas kring det intresset och sen hittar också andra beröringspunkter. Går och tar en fika ihop, går på bio eller bara tar en promenad tillsammans.

    Tror det finns sammanhang som e mer accepterande och inte så ytliga. Kanske typ fantasy/sci-fi eller spel sammanhang? Eller politik? Fast du kanske redan har testat det?


    hur kan jag döma mig själv för hårt? har man inte haft en vän under hela sitt vuxna liv så är det ju riktigt illa. 

    jo jag har mycket intressen men det hjäper ju inget om man är kass på att prata och samtidigt har låg social status och är brutalt ful. ingen vill vara med en kille som har noll att erbjuda.
  • Äldre 15 Nov 01:32
    #11
    flygrl skrev 2017-11-15 00:43:17 följande:
    Ja det e illa att ha saknat vänskap under så lång tid. Jag hör va du säger men eftersom jag inte själv upplevt det du upplevt kan jag väl inte fullt ut förstå hur jobbigt och smärtsamt det måste va för dig. :/Men jag tycker ändå du e väldigt hård mot dig själv.

    Jag vill ändå inte sluta tro på att det finns sammanhang där du skulle kunna finna gemenskap och vänskap. Men va vet väl jag?!? :/

    Har du provat gå i terapi? Jag tänker typ KBT som e väldigt praktiskt inriktat och down to earth kanske kunde va nåt för dig? Så kunde du kanske få hjälp hantera din ångest.
    jag har haft 4 psykologer, har testat kbt och medicering o massa annat. ingenting hjälper.
  • Äldre 16 Nov 02:34
    #16
    Palestrina skrev 2017-11-15 18:17:36 följande:

    Hur hamnade du så på absoluta botten? Har det alltid känts så här, eller minns du en tid när du hade vänner och var accepterad? När började saker förändras i så fall, och varför?

    Har du något jobb?


    jag har haft vänner och varit accepterad....men ca när jag blev 15 år så gick det åt helvete.

    saker började ändras eftersom jag inte längre blev accepterad....mitt utseende ändrades till det negativa och min personlighet utvecklades inte....

    ja, jag har ett jobb.
  • Äldre 16 Nov 02:35
    #17
    flygrl skrev 2017-11-15 16:27:48 följande:
    Ok, jag förstår och det e tråkigt att det förhåller sig så. En del människor tvingas genomgå en massa lidande trots att dom på alla möjliga sätt försöker förbättra sin situation medans en del människor tycks segla fram på en räkmacka. F*****g orättvist om du frågar mig.

    Jag kan bara uppmana dig att inte ge upp utan kämpa vidare och jag önskar dig allt gott i din svåra situation. Förhoppningsvis ska du en dag få må bättre än nu.
    tack,
  • Äldre 16 Nov 03:21
    #18
    Kvinna0111 skrev 2017-11-15 05:36:11 följande:

    Hej! Nu kommer du ha svårt att tro mig, men jag har själv varit i din situation och tänkt som du när jag var yngre samt träffat många unga personer som har mått som du och sagt samma samma som du. Att du känner dig ful osv , är faktiskt bara något som spökar i din hjärna. Det finns nå inga fula människor egentligen. Om du tänker med kärlek och välvilja på en person, så är den aldrig ful. De personer som har hög social status uppfattar vi allmänt som snygga. De är oftast inte snyggare än någon annan, det märker vi flera år senare, när man har lämnat gruppen och kan se tillbaka på de mera objektiv. Du uppfattar dig själv som ful och dålig och p g a att människor är som djur blir det djuret som ser sig själv som längst ner i flocken också uteslutet ur flocken eller får vistas på avstånd. - Det som kommer ändra din situation är följande: 1. Du jobbar på sitt självförtroende. Detta kommer ta flera år, men kommer på sikt förändra hela din situation och du kommer må toppen. Du kommer ha borta bakslag ibland, men kommer kunna hantera dessa eftersom du lär dig på vägen att det är bara du som kan påverka dig själv och din situation och det kommer göra dig starkare på sikt. 2. Du släpper känslan av att behöver de andra just nu, för att börja fokusera på dig själv: Hur annars kan du påverka ditt liv? Vad annars kan vara roligt? Konstigt nog så börjar folk intresserar sig för dig, när du inte längre bryr dig. 3. Det är då du kommer att märka att dessa människor faktiskt inte är intressanta heller, och det är DÅ, först då, som du kommer vara öppen för att träffa de äkta och sjussta människor. 4. Du lämnar gruppen och träffar andra snällare människor. - Samma punkter gäller även, när du känner att du inte hittar rätt pojk/ flickvän. Först måste du känner dig bra, och kunna strunta fullkomligt i de andra (inte bara för en dag, utan på riktigt), då kommer du vara öppen för de människor som du faktiskt passar ihop med. Både vänner och kärleken. - Jag vet att det är en lång resa, MEN du som tar första steget, kommer att lära dig så mycket om dig och människorna på vägen att detta inte bara kommer göra dig starkare och därmed uppfattas du och känner dig snyggare och bättre, du kommer bli populärare, dock det viktigaste är att du kommer bli glad och nöjd med livet. Du kommer lära dig alla de viktiga verktygen för att lyckas. De som inte har det så svårt och inte tänker i de banorna som du gör just nu, för de kommer smällen senare i livet och är då svårare att bära.

    Det ligger i din hand - endast!!! Du fixar det - när du börjar grå det, då tåget på gång och sätter fart i rätt riktning. ( Har du en chemuskt obalans i hjärnan, behöver du samtidigt ta hjälp av en bra psykolog för att hitta rätt spår, men även då är det du som kör tåget.) Jag lovar, att du inom 5 år har ett gäng fina kompisar OM du sätter igång NU!!

    Stort lycka till!! Kram!!


    tack för ditt inlägg..

    jag är medveten om att många har dåligt självförtroende och känner sig fula osv. och i de absolut flesta fallen så är det hjärnspöken, ja. dock så tillhör jag den lilla grupp som tyvärr har rätt om mig själv....jag kan namnge 100+ fysiska defekter som jag har, väldigt få människor har så pass många defekter, och det är dessa defekter som gör mig brutalt ful. jo, oattraktiva människor finns det, väldigt få är dock oattraktiva.

    har redan jobbat med allt du skriver ner, det hjälper inte , ingenting kan ändra min sits ändå, 
  • Äldre 18 Nov 00:14
    #20
    Palestrina skrev 2017-11-16 07:49:53 följande:
    Har du någon form av sjukdom som har deformerat ditt utseende? Eller extremt missfärgade tänder?

    Bra att du har ett jobb i alla fall, det innebär att du inte är helt isolerad socialt. Finns många som saknar vänner utanför jobbet.
    tror jag inte....jag är helt enkelt född ful.
  • Äldre 18 Nov 02:06
    #22
    Frontline skrev 2017-11-18 00:28:45 följande:
    Hmm det tror jag inte..
    Du är snarare född utan självförtroende
    För att finna vänner så behöver man bjuda lite på sig själv och inte tro att alla kommer och knackar på din dörr..
    tror nog att jag känner till mig själv bättre än vad du känner till mig.

    man kan inte föddas utan självförtroende lol.

    självförtroende är något man tappar om folk behandlar en som skit eller om man är en kass person utan några positiva egenskaper och är medveten om det.

    japp och det gör jag redan! men det verkar som att det inte räcker . jag är helt enkelt för ful och för dum och konstig!
  • Äldre 19 Nov 06:05
    #26
    Mimmi fskl skrev 2017-11-18 02:48:42 följande:

    Du tror inte alls att du är dum och konstig. Du är "bara" deprimerad. Och om du nu ändå råkar vara dum och konstig så gör det inget, jag känner ett tjugotal andra som enligt mig också är det och känner jag tjugo finns det nog betydligt fler och om man tänker efter så är nog de flesta, om inte det ena, så det andra... Jag är sjukt konstig, det säger nog de flesta som träffar mig, men att vara konstig behöver inte vara negativt! Världen är trist utan oss som inte passar in.

    Sen kommer frågan om ful och då har jag en positiv nyhet! Utseendet spelar ingen roll i en vänskapsrelation! Vänskap kan även uppstå där man minst anade det och med den man minst anade det. Jag träffade en man när jag var runt 25 och vi blev de bästa vänner tills han tyvärr gick bort. Jag satt efter jobbet och drack kaffe och löste korsord varje dag efter jobbet på lokalpizzerian. Efter ett tag började han hjälpa mig ibland och innan vi viste ordet av satt vi och löste alla korsord tillsammans. Sista åren firade han jul med mig och min familj, så ja, vi blev goda vänner. Var han snygg? Nja. Han var närmare 60 och svår rematiker med förvridna händer och helt krökt rygg. Han var i prinsip en kopia på Yoda med ungefär lika mycket hår på huvudet men med ett hjärta av guld! Han var en vacker människa.

    Ge inte upp. Bjud på dig själv så kommer dörrar öppnas. Inte lätt, man såras ofta, men det är värt det!


    du tror, jag vet.

    depression gör mig inte blind för sanningen.

    vadå gör inget lol, vem accepterar en kille som är dum och konstig ? killar måste ha personlighet och social status annars är vi helt körda .

    fast det finns olika versioner och grader av dumhet och konstighet! jag är på den absoluta botten! min dumhet och konstighet är av den negativa skolan!

    jo utseende spelar roll i vänskap om man ser ut som jag gör, jag är gräsligt ful. kommer heller aldrig bli accepterad av en kvinna när det gäller kärleksrelationer.

    varför ska jag inte ge upp ? jag har försökt länge nu men misslycktats, jag är ingen robot utan känslor, utan det räcker nu med alla dissar jag fått. jag kan ändå inte realistiskt sett hur någon skulle kunna tycka om mig med tanke på alla defekter jag har. bjuda på mig själv har jag gjort så det räcker och blir över. värt det ? låt säga att du har rätt, om 20 år så får jag min första vän.....är det verkligen värt det? jag vill ju ha nära relationer, flera vänner, manliga o kvinnliga och en även en kärleksrelation med en kvinna....så även om jag får EN vän så kommer jag ändå vara deprimerad eftersom det är för lite...de allra flesta människor har en kärlekspartner och flera nära vänner.
  • Äldre 19 Nov 06:34
    #27
    Palestrina skrev 2017-11-18 11:42:51 följande:
    Tror jag inte. Vad har du för utmärkande drag som gör dig så ful, menar du?
    dålig hållning (rygg och nacke, det är medfött går inte att träna bort, redan försökt)

    extremt röda läppar (ser ut som läppstift)

    litet huvud.

    stor och deformad näsa.

    buskiga ögonbryn.

    går konstigt.

    sne fot.

    hängande ögonlock.

    dålig hy.

    tittar konstigt.

    finnar.

    deformade fingrar (de är snea)

    båda benen ser konstiga ut

    extremt smala armar

    lång panna

    födelsemärken i ansiktet

    otroligt kass på att prata (medfött, misstänker att jag har någon form av lätt skada på hjärnan)

    konstig röst.

    hårig.

    smal och ful k#k

    unibrow.

    skin som sticker ut vid naglarna.

    glidbråk som ger svåra sura uppstöttningar varje dag.

    konstigt/fult hår.

    stora öron.

    oskuld och okysst trots att jag är så pass gammal.

    inga vännner (inte haft under  hela mitt vuxna liv)

    dysleksi.

    dum, lågt iq.

    dålig syn.

    rädd för djur.

    kasst jobb, kommer aldrig ha bra jobb och aldrig ha mycket pengar.

    ibland kommer det en massa pinsamma random läten och saliv ut från min mun.

    fula och gula tänder.

    psykiska sjukdomar (socialfobi, depression, bdd)

    ibland så stammar jag.

    blinkar mycket med ögonen.

    slickar, biter min läpp ofta.

    ser ledsen ut.

    extrem mjäll (inget schampoo hjälper mig)

    svettas mycket och ofta, gör ju så att man luktar skit, använder tvål o rollon och testat olika versioner....men likt fan så luktar jag ändå.

    snarkar högt och pinsamt enligt mina brödrar. jag låter som en bil (?)

    sömnproblem.

    inga kläder passar mig. ser ful ut i allt.

    lång hals.

    finns mer men pallar inte skriva ner. försökt fixa ALLT under lång tid, men inget går att fixa. så kom inte och säg till mig att jag kan få vän, vänner, flickvän etc, det är helt kört om man har så har många defekter. jag är bara 26 år men mitt liv är redan över och jag har varit medveten om det sen jag var ca 15. jag vill accepterade att vara socialt isolerad livet ut, men hur gör jag? det gör mig deprimerad.
  • Äldre 19 Nov 06:40
    #28
    Palestrina skrev 2017-11-18 11:49:44 följande:
    Att folk har behandlat dig som skit är illa, men ingenting du kan förändra, men du behöver inte låta det avgöra resten av ditt liv. Vad är en egenskap egentligen? Kan du inte förändra någonting, t ex en del av ditt beteende? Jag menar att man kan känna sig elak och jävlig inombords men ändå välja att vara vänlig utåt.
    ingen har någonsin visat intresse för mig och många har behandlat mig illa, denna kombinationen gör så att man känner sig helt värdelös. jag har aldrig fått bekrftälse på att jag duger. jo, mitt liv är över, det blir social isolering för mig tills jag är gammal och dör. men förhopningsvis så dör jag tidigare i en sjukdom.

    och nej jag kan inte ändra mig, jag har verkligen försökt, både irl o på internet är jag sämst.
  • Äldre 27 Nov 04:42
    #29
    Palestrina skrev 2017-11-18 11:49:44 följande:
    Att folk har behandlat dig som skit är illa, men ingenting du kan förändra, men du behöver inte låta det avgöra resten av ditt liv. Vad är en egenskap egentligen? Kan du inte förändra någonting, t ex en del av ditt beteende? Jag menar att man kan känna sig elak och jävlig inombords men ändå välja att vara vänlig utåt.
    nå? vad tycker du om alla de defekter jag listade?
  • Äldre 29 Nov 05:20
    #31
    Palestrina skrev 2017-11-28 09:33:14 följande:
    Jag kommer att tänka på ungefär hur jag uppfattade mig själv och mina egna defekter som tonåring, de var svåra, men när jag ser foton av mig själv från den tiden idag ser jag ju att det mesta var inbillning eller åtminstone överdrifter. Jag har själv en del defekter idag, vissa är rätt lika dina, som jag skulle kunna lista, men jag är övertygad om att ingen bryr sig om dem i verkligheten. För att vara dyslektiker stavar du väldigt bra - på allt utom "dyslexi" - nästan så bra att du inte riktigt övertygar mig.
    Problemet är att jag har för många defekter och att de är för kraftiga.  Jag kan dessutom inte göra något för att ta bort dom. Man kan inte få kompisar om man har så många defekter som jag har, det säger ju sig självt.

    Jo, folk bryr sig i verkligheten. Dina defekter kanske inte spelar roll för folk eftersom dina defekter inte är så många, men en sån som jag med oerhört många defekter så är det något helt annat. Folk är kräsna och vill inte spendera sin tid med någon som de skulle skämmas över att ha med sig.


  • Äldre 29 Nov 23:35
    #33
    Palestrina skrev 2017-11-29 15:47:13 följande:
    Men du är ju uppenbarligen inte dyslektiker i alla fall. Vad säger din terapeut om dina upplevda defekter?
    att jag ska acceptera dom
Svar på tråden Hur botar man ångest över ensamhet?