min man svär och kränker mig
Hej!!tänkte skriva av mig lite och kanske tom få lite svar av er med erfaranhet av liknande situationer, ber om ursäkt för långt inlägg....
Jag träffade min man för 3,5 år sedan bara, när vi träffades kändes ju allt så rätt och det bara sa klick, hur som helst så gick allt väldigt fort... vi förlovade och gifte oss bara några månader efter att vi träffades och sen kort där på blev jag gravid med vår nu 2 år gamla son.
Jag vet inte varför men efter förlossningen vändes vår förhållande upp och ner... han började bli ful i munnen mer och mer och när jag säger ful så menar jag inte "håll käften" eller " jävla fan" utan mer som "hora" sug min k*k" osv. dessa ord var för mig helt främmande då en av de tio "budorden" i min familj är -respektera och svär aldrig!!! Så jag blev ju jätte ledsen varje gång, det kändes som jag hade blivit misshandlad av honom... ja, jag visste att man ska lämna en sådan människa men jag hade en bebis och allt var ju så nytt och visste inte hur jag skulle hantera situationen, livet då var ju så främmande för mig och min mamma var sjuk "hjärtproblem" och jag ville inte oroa hennes hjärta genom att berätta.
så jag höll tyst...har hållt ut nu i 2 år med hans beteende som fortfarande existerar, och det värsta är när jag väl pratar med honom om hur ledsen jag blir när han beter sig så så får jag som svar att det är mitt fel att han beter sig på det viset, att jag provocerar honom, och må så fara 20% av fallen då jag är medveten om att jag inte är perfekt.. men de andra 80% är inte mitt fel! jag lovar!!
min familj ger honom mer respekt än vad hans egna gör, hans familj ställer aldrig upp för någon ting medans min familj är alltid där för oss fast än dom inte ens bor i samma stad så sätter dom sig i blen och kommer såfort vi behöver dom till något... ändå så är min mamma hora och min bror k*ksugare varje gång han blir arg på mig. det finns så mycket jag kan rabbla upp som jag har fått stå ut med under dessa 2 åren.
Sen har han ju en annan sida, den glada sidan... när han är på bra humör behandlar han mig som en drottning, precis så som han var när vi träffades... men den sidan kan skifta inom loppet av 5 min utan att jag ens märker eller fattar vad som hände de senaste 5 minutrarna. ibland håller hans glada sida flera dagar i rad!!.. bara genom att vi ska gå ut och så som alla andra småbarnförälder så är det stress stress stress när man ska ta på en ovilig skrikande trotsig 2 åring hans kläder, och det triggar ju honom varje gång, då tar han ut allt på mig!!! jag vill inte ens åka hem efter jobbet när han är hemma för jag orkar inte ens se hans ansikte längre och han undrar varför jag inte har sex med honom
fattar han inte????? igår fick jag nog och sa att jag kommer begära skiljsmässa och då säger han- som om jag bryr mig, jag blir bara glad... du tillför mig ingenting som fru, när gav du mig mat på bordet (ihelgen) och när hade vi sex senast!? Jag får tilllägga att jag jobber kontorstider..., så mitt svar var men skäms du inte att säga en sån grej, jag jobbar ju mer än dig, städar, lagar mat när jag hinner, tvättar, diskar och gör alla hantverkarjobb själv eller anlitar och sköter all ekonomi hemma... hans svar var hållkäften och ät bajs.
Känner att nu orkar jag inte mer. men då kommer känslan av dåligt samvete fram... rädd att göra min son som älskar sin pappa besviken..han är ju så glad när vi båda är hemma samtidigt (jag försöker alltid svälja allt och hålla tyst när min son är vaken, så han har inte riktigt fått uppleva så mycket tjafs mellan mamma och pappa) rädd för att göra min familj besvikna.
Jag är helt vilsen i min värld just nu.... hjälp!
