5-åring med ADHD. Medicinering?

Här är en överläkares synp på ADHD-medicinering av barn, en docent i barn och ungdomspsykiatri vid KI:

Enligt Jan-Olov Larsson, överläkare vid Bup och docent i barn- och ungdomspsykiatri vid Karolinska Institutet, genomför Bup i regel seriösa utredningar som ofta tar lång tid, men med vinsten att bedömningen är noggrann.

? Men vid många Bup-enheter finns kravet att genomföra ett visst antal neuropsykiatriska utredningar per år för att uppfylla vårdgarantin. Något som innebär en risk för ett överdrivet fokus på neuropsykiatriska diagnoser, säger Jan-Olov Larsson.

Även om syftet är gott ? att inte vilja missa något fall ? kan det leda till ett alltför snävt fokus på neuropsykiatriska diagnoser, enligt Jan-Olov Larsson. I stället tycker han att styrmedlen bör utgå generellt från barn- och ungdomspsykiatriska utredningar för att också hitta barn som har depression, självskadebeteenden eller svårigheter i familjen.

Även om medicinering är till stor hjälp för många som har adhd, tycker Jan-Olov Larsson att diagnosen i alltför hög grad behandlas med enbart medicin. Enligt BUSA, det nationella kvalitetsregistret för uppföljning av adhd-behandling, får endast 30 procent av de registrerade, både vuxna och barn, multimodal behandling, alltså samtal och individuellt stöd hos psykolog i kombination med medicin. Resten får enbart läkemedelsbehandling.

? Det finns en risk att man tar till den tillgängliga och billigare lösningen, att förskriva adhd-medicin, när man kanske egentligen i högre grad skulle behöva anpassa skolmiljön så att den bättre passar barnens individuella behov, som exempelvis mindre grupper och fler pedagoger, säger Jan-Olov Larsson.

https://www.svd.se/allt-fler-unga-far-adhd-medicin

Okej, jag har säkert inte heller kritiserat tolkningen då. Men vissa saker kan du lätt se där du  - och journalisten som skrivit artikeln - helt enkelt har missat saker. Det kan vilken lekman som helst se. T. ex. där det stod att det skulle ha visat sig att medicinen inte har någon verkan. Då gäller det bara att kolla: Vad var skillnaden mellan dem två grupperna man har undersökt? Och den skillnaden var egentligen ganska liten - en grupp tog medicin fram till puberteten och en till efter puberteten. Man kan tänka sig att tre år mer eller mindre kanske inte gör så stor skillnad? Eller att tonåringar ändå är speciella?

Och det var en ganska liten studie, så det kan också vara slump. Det handlar inte om att läkaren har fel (här var det journalisten som blåste upp det hela alldeles för mycket) eller att det var något fel på studien heller. Men den har ett mycket begränsat värde. Det är så med studier ofta.

Själv brukar jag inte lyssna på psykologer när det gäller medicin - nej. För de har ingen medicinsk utbildning. Däremot lyssnar jag på psykologer när det gäller psykologi. Och jag har gått med sonen till BUP till barnpsykolog i många år. Vi fick ju ingen medicin tidigare.

Och ja, jag är positiv till medicin eftersom allt annat inte hjälper, eller högst mycket marginellt. Och eftersom det ofta går väldigt dåligt för dessa barn. Dessutom har jag inte heller tyckt att det är bra från 5 år (eller bara i mycket extrema fall). Jag har sagt att jag skulle tycka från 7 år är bra.

Har du läst noga nu?

Tja..... jag håller ju med om det allra mesta. Att det är risk att man inte kan hantera alla dessa utredningar, det är ju så, men vad har det med medicinering att göra? Och att man kan missa barn med andra problem än ADHD, är ju inte riktigt väsentligt här, även om det är viktigt.

Han säger ju INGET negativt om medicinering. Så vad är din poäng här? Att man också ska satsa på andra insatser? Visst, men här har han kanske för stor tro på pedagogiken. Dels kan man inte ta bort ADHD:n med den och framför allt kan lärarna inte ändra hela organisationen av skolan. Dvs. de kan t.ex. inte lyfta ut barnen utan att åtminstone rektorn tar beslutet. Och även att lyfta ut dem ger inget bra alternativ.

Många tänker här på barn som också har inlärningssvårigheter, eller snarare, de utgår ifrån att barn med ADHD har dessa. Men de flesta har inte det. Dvs. de har ingen nytta av en specialpedagog eller speciella metoder. Däremot finns det en hel del metoder som den enskilde läraren kan använder. Det gör också så gott som alla lärare. Och det gör ganska lite skillnad.

Det finns förresten en undersökning som visar att mindre grupper INTE ger bättre resultat, men som alla undersökningar kan förstås också den ge missvisande resultat:

www.svensktnaringsliv.se/fragor/kvalitet-i-grund-och-gymnasiet/mindre-klasser-ger-inte-mer-kunskap_578661.html

BRA att inte välja medicin. Fler föräldrar borde tänka som dig. Jag ser det inte som vitaminer som någon skrev- det är en sista utväg.

Jag är glad att min adhd inte upptäcktes när jag var barn. Hade mina föräldrar gett mig medicin hade jag idag frågat dom: Vem var jag innan jag fick medicin? Vem hade jag kunnat bli? Och varför duger jag bättre när jag är som alla andra? Adhd kommer med många positiva egenskaper. 

Min erfarenhet är iallafall att jag funkar bättre utan medicin. Visst behandlar dom "problemen" men de ställer till balansen (uppåt/nedåt) och det är grundproblematiken med adhd = en ond cirkel där man gör sig beroende av "lösningen" = ingen bra lösning. 

Nu äter jag rätt och håller på mina rutiner istället. Som lösning är det helt mot läkare och psykologers rekommendationer. Tur att jag varken behöver tänka på vården ur ett ekonomiskt makroperspektiv eller jobbar i en kultur som trodde på lobotomering för 50 år sen. Jag mår jättebra. 

Hoppas det löser sig för er!

Konstigt att vi hittar olika information när vi googlar.

EyeQ slutar inte fungera, däremot gjorde Efalex det, Efalex var något Gillberg förespråkade i mitten 1990-talet.

EyeQ finns i mjuka kapslar, väldigt lätta att svälja, annars är det lätt att sticka ett hål i dem och pressa ut oljan i något. De är inte oljiga som det flytande EyeQ är.

Googla magnesium threonate och Houston trienza, så hittar du en hel del.

Jag använder mobilen och har inte riktigt kläm på hur jag lägger ut länkar, men det enkelt att hitta det jag skriver om.

Jag skulle alldrig ge ett barn Ritalin. Googla "Ritalin Side Effects In Detail" /Drugs.com.

Hej

Min son fick medicin och hans förklaring hur han mådde var, mitt hjärta slår inte så hårt nu.

Han mår mycket bättre när han fick medicin.

Han vill äta medicin för den gör så att han känner sig mera till ro,

det är jätte jobbigt för vissa barn att ha såå många tankar flygande i huvudet samtidigt så ska man försöka koncentrera sig.

Men det skiljer sig också från barn till barn, hans kompis har också adhd men han är 100 gånger vildare än han fast han äter medicin.

Scientolog-propagada. Jag kan bara råda alla föräldrar att lyssna på det som kvalificerade LÄKARE säger. Nätet är helt översvämmad med sån där skrämselpropaganda. 

Jag har inte googlat, jag har fått information från dem mest insatta svenska läkare och även en del erfarenheter från andra föräldrar. 

Varifrån får du det där att just Efalex skulle sluta fungera men inte Eye Q? Det var som sagt Tore Duvner som forskade fram detta och han sålde en egen produkt som hette Glandin 25. Och även det slutade fungera. Just därför har jag svårt att tro att något annat skulle funka mer pålitligt. Man kan förstås inte utesluta att det kan vara en förbättrat version. Men Eye Q har funnits ganska länge och innehåller ungefär samma ingredienser. 

Och jag har nu googlat på dem där näringstillskotten. Magnesium har jag verkligen läst på om - för 20 år sedan. Om jag inte minns fel var det magnesium som man gärna skulle ge som komplement till Omega-fettsyror. Och det finns inga tecken på att laktosfritt eller glutenfritt skulle hjälpa vid ADHD. 

Som sagt, jag har testat mycket sånt också. Det tog flera år och gav inget. Förutom för dotterns humör. Hon ska ta det igen nu, plus Attentin. Om man testar alternativa metoder, måste man ju också vara medveten om att det kan hända att man testar hela barnets barndom och skolår, utan att få det att fungera. Och det kan vara förödande. Man får inte vara för envis där. Barnen måste ha en fungerande skolgång och även en fungerande fritid. 

Förresten: Att folk ibland tror att såna alternativa metoder fungerar, kan beror på att ett barn, eller några få barn, har någon speciell känslighet mot något ämne, och att de då verkligen blir lugnare, mer harmoniska med en speciell diet eller något näringstillskott. Men det gäller inte hela 5 % av befolkningen som har ADHD, utan bara några enskilda människor. Det har varit flera såna "hypes" under dem senaste 40 åren ungefär, där folk har trott att man hittat lösningen. Och så var det inte det.