Anonym (en annan) skrev 2017-11-12 12:48:07 följande:
Jag känner igen mig litegrann, skillnaden är att jag verkligen inte dragits till eller träffat "bad boys" förut.
Jag träffade också en kille som var "för snäll". Egentligen är uttrycket helt fel. För "snäll" är ju något positivt. Den här killen var snarare självutplånande.
Jag föll verkligen för hur snäll och känslosam han var. Men jag märkte efter ett tag att han började vika sig för mina åsikter hela tiden, oavsett vad diskussionen gällde. Det kunde gälla politik, vad vi skulle äta, vad vi tyckte om en film och så vidare. Han höll med hela tiden oavsett vad saken gällde. I början kunde vi prata och diskutera normalt. Det här kom efter att vi hade träffats några månader.
Jag vet att han hade levt i en relation med en väldigt dominant kvinna (där hennes vilja var lag) och det verkade som om han föll tillbaka i rollen han hade i den relationen. Jag försökte prata med honom om det ett par gånger, men han höll bara med och fortsatte på samma spår.
På slutet var det så illa att han inte ens kunde tala om att han inte tålde mat jag lagade. Jag kände mig som en hemsk människa fastän jag aldrig hade gjort eller sagt något dumt till honom. Så jag avslutade det.
Jag vill fortfarande ha en snäll man. Men man kan vara snäll utan att göra våld på sin egen personlighet och sina åsikter
Bra exempel på motsatsen. För egentligen är det samma sak som de våldsamma eller manipulativa "elakingar" - det är personer med problem.
Det gäller att välja en harmonisk, balanserad partner. Och då spelar det egentligen inte så stor roll om han är ganska maskulin eller inte så maskulin. Huvudsak är att han inte har stora problem med sig själv. För då är han ganska oduglig för en relation.
Egentligen, rent biologiskt, borde det ju vara så att kvinnor väljer maskulina män, män väljer feminina kvinnor. Ibland kommer såna instinkter fram och hos en del är de starkare än hos andra. Men människan har ändå utvecklats så långt, och det skiljer sig en del också. Som tur är! Om alla män bara skulle gilla dem feminina kvinnor, så skulle det ha varit negativt för mig, jag är själv ganska androgyn. Kanske spelar hormoner in, kanske väljer maskulina män feminina kvinnor och androgyna män väljer androgyna kvinnor?
Men det handlar ju inte bara om attraktion och sex. Det handlar också om vem man trivs med i längden. Och då är "typen" inte så viktigt. Jag gillar mörkhåriga män - typ Antonio Banderas. Skulle jag till varje pris välja en som ser ut så? Nej, jag är ihop med en vanlig svensk man, mycket ljusare. Man ratar inte en bra man som har en jättebra personlighet och man passar ihop bra, för att man letar efter sin typ utseendemässigt. Inte jag i alla fall. :)