Ni med hund vars partner inte delar det intresset
Hur får ni ihop livet med barn och aktivt hundägande? Syftar då främst på er som tränar och tävlar.
Hur ofta? När? Var?
Suget efter hund och att komma igång med träning och tävling är stort här. Men min sambo delar inte direkt mitt intresse. Jag tänker mig något av en kompromiss där var och en får tid till sitt intresse. Svårt bara när det handlar om levande djur. Hans traktorer och verkstaden på gården är ju inget som kräver att sysselsättas medan en hund faktiskt har det behovet för att må bra. Det skulle inte vara omöjligt att komma iväg till brukshundklubben 2-3 ggr i veckan och sedan har vi väldigt stor gård med egen "apellplan", stor ladugård där man kan träna sök och oändliga spårmarker direkt utanför tomtgränsen. I övrigt är jag ute mycket i skogen med barnen och där ser jag stora möjligheter att kombinera nytta med nöje. Andra vardagsgrejer som att åka och handla kan man ju också baka in aktiviteter i. Tex att ta med skrinda, parkera långt från affären och låta hunden dra minsta barnet dit, matvaror till bilen etc. Med andra ord har jag svårt att se hur jag inte skulle kunna aktivera hunden nog. Finns möjligheter i allt om man bara är lite kreativ. Som barn fick jag allt följa med till klubben och titta på precis som mina föräldrar var med (och hundarna) när jag spelade fotboll mm.
Medan jag hade ridlektion tränade päronen rapport i skogen bakom ridhuset.
Ett stort åtagande som kräver mycket tanke och planering. Därför vill jag kolla lite hur ni andra får ihop det. Senaste hunden gick bort innan första barnet föddes så jag har inte kombinerat hundägande med familjeliv tidigare.