Gravid och lämnad av sambo

Har inte så många råd just nu annat än att du absolut ska gå din egen väg! Han beter sig som skit, och har gjort förut, du ska vara tacksam att det händer nu och inte när barnet är fött!

Kan du få hjälp av släkt och vänner, kan du eliminera något ur ditt liv så du får mindre att göra? Jag är rädd att det kan bli rätt tufft med en liten samtidigt som allt det andra du nämner om du inte kan prioritera bort något.

Hoppas ekonomin tillåter att du har kvar huset iaf, och att ni inte köpte det för att bo gemensamt. Sambolagen säger nämligen att om man köper en bostad för gemensamt boende så har båda parter rätt till hälften vid en bodelning, oavsett vem som betalat. Detta gäller dock inte om man bara bott ihop några månader eller om du hade huset innan ni planerade att flytta ihop.

Skit i tomten så länge, du kan i värsta fall hyra in någon med RUT som tar några timmar med det allra nödvändigaste, eller be en granne om hjälp!

Du behöver acceptera att även om den här killen har haft fina sidor så är tyvärr även dessa iskalla sidor en del av hans personlighet, det kommer sannolikt inte att försvinna. Du förtjänar bättre, och i det här läget är det bättre att vara ensam än med en som beter sig som honom. Var stark!

Vad hemskt, snubben låter som en riktig skitstövel och du förtjänar bättre.

Har du familj och vänner som kan stötta dig?

Du är starkare än vad du tror, du klarar det utan honom.

Tack för svar! Huset tillhör släkten och jag bodde här innan han kom in i bilden. Jag har turen att bo bara några meter från de flesta i min släkt och det känns som ett otroligt stöd men såklart kan man inte få hjälp med allt.

Jag vet att jag måste acceptera och gå vidare men det känns riktigt tungt när ångesten river i bröstet på kvällarna. Alla besök till barnmorskan och ultraljud samt förlossning som man får ta helt själv. Denna tiden var meningen att vara mysig och att få uppleva lyckan tillsammans med någon. Det är nog det som känns svårast.

Han sa själv att han fick panik första gången och lovade att det aldrig skulle hända igen. Att förlåta är svårt men jag gjorde det, och ja det får jag ta skiten för nu.

Jag lider med dig! <3 Jag hoppas att du har mor/syster/väninna som istället kan följa med och dela din glädje. Vad bra att du åtminstone borde kunna få lite hjälp i vardagen!

Ja det är riktigt tragiskt. Jag som älskar detta barn redan så mycket kan inte för allt i världen förstå hur man kan lämna det redan innan det blivit fött. Jag har några runt omkring mig som stöttar mig och som är väldigt glada över att det kommer en bebis. det gäller bara att hitta den där styrkan. Tack för svar!

Det här klarar du! Han hade ändå inte varit till någon hjälp sittandes framför datorn. Var glad att du slapp honom och hans patetiska sätt mot dig, annars hade du fått ta hand om två bebisar. Du har stöd av familj och det gör mycket. Önskar dig det bästa. Kram.

Tack så hemskt mycket!

Styrkekramar. Du klarar detta. Han kommer fatta tillslut, dock är det oftast för sent då. Man saknar inte kon fören båset är tomt.

Hej,

jag är verkligen ledsen för din skull. Jag förstår hur jobbigt och hemskt det måste kännas för dig i den situationen du hamnat i. Kanske hoppas du att allt skall ordna sig, att ni ska bli sams igen och att han ska komma tillbaks till dig. 

Kanske vill han det. Men snälla lova mig att du inte låter honom göra det. Han är inte den personen som du bör dela ditt live med. Tyvärr kommer han inte vara någon som du kan lita på och som kan kämpa tillsamman med dig när svåra saker händer i livet.

Jag hoppas du orkar vara stark. Du ska se att du så småningom kommer att träffa en man som är värdig dig, och som du kan dela din och ditt barns framtid tillsammans med. 

Massor med kramar

Hej Jag heter jasmine

Ja har vart med om ett struligt förhållande 2009 blev gravid försökt 6 mån ungefär och detta var planerat från oss båda. Tills hans mamma fick reda på att jag var gravid så sa hans mamma till oss att vi var dumma i huvudet som skaffade varn i detta samhälle m.m lång historia. Var då typ i vecka 11+3 när vi fick reda på detta. När jag var i vexka 14+4 ungefär började vi bråka han skulle lämna mig med hund, katter och barn jag fick panik blev helt svart för ögonen tog tag i en kniv och skar upp under armen han stoppade mig ci pkte in till akuten jag fick sy han skulle försvinna aldrig finnas för barnet och ingen i min släkt heller alla tjata på mig att göra abort och några få behåll alla tryckte ned mig på olika sett orkade till slut inte stå kvar och kämpa dom knäckte mig totalt. Jag blev tvingad till abort 2010 gick genom en vanlig förlossning så ja bestämde mig hyffsat fort att jag aldrig mer skulle ha kontakt med någon av dom och försöka gå vidare med mitt liv bodde på ett boende en period för orkade inte klara mig sj just då.

Tack för din omtanke och ditt kloka svar. Idag hörde han av sig och bad om att få prata. Jag talade om att han bränt sina broar för länge sedan, att jag packat ihop hans sista saker, lagt ut dessa och att han får tänka ut hur delaktig han vill vara i sitt kommande barns liv, men att vi hörs om det senare i graviditeten. Såklart började han tjata om att få tillbaka sin del av pengar han lagt på boende den här månaden och även om det var han som valde att flytta ut och jag inte anser honom ha rätt till dessa så gav jag honom dem och sen klippte jag faktiskt kontaktmöjligheterna för ett tag framöver. Det var svårt men jag tror på något sätt att jag behövde detta avslut. Era svar här har gett mig mycket styrka och det tackar jag hemskt mycket för. Kärlek till er!

Kämpa på även hur svårt det kan vara du har iaf vänner och familj de hjälper massor vid svåra tider även bara behöva prata ut om saker man känner oxå

Hej jasmine! Oj vilken historia du har varit med om! Man blir verkligen rädd för mänskligheten när man hör sånt här. Jag hoppas verkligen att du repat dig någorlunda efter allt du varit med om även om det alltid kommer vara en sorg. Jag är glad för din skull att du lämnat dessa hemska människor bakom dig och jag beundrar din styrka att du gjort detta! Hur mår du idag? Kramar

Jo de är inte allting som vart men en del av de och var väldigt tuff tid. Jag har ju fortfarande alla händelser i huvdet hela tiden och hur allt gick till såg ut bilder m.m

Jag har lite rädsla för att bli gravid igen men denna gång tänker jag inte berätta för min släkt iaf inte den första tiden endast långt efter abort tiden är över som då vecka 18 men väntar lite längre efter v20 får man inte göra abort längre. Jag var i vecka 17+4 vid abort dagen hade gjort 3 ultraljud innan.

Jag går ju fortfarande på mediciner för sömn ångest osv men de har blivit bättre. Har stadigare förhållande sen 8 feb 2012 vi är även gifta men vi har oxå gått genom tuffa tider tsm. Jag ä lite rädd för att bli gravid igen fast ja eg inte behöver då min man står på min sida och försvarar mig.

Ja för gud förbjude att hennes far/bror/manlig vän skulle följa med och dela hennes glädje.