Svartsjuka och oro

Två frågor du kan ställa dig själv.

1. Har du gjort något bakom ryggen på din sambo som kan ligga i samvetet och gnaga nu?

2. Om du vore en attraktiv trevlig tjej hade du varit stolt att ha dig som sambo?

Får jag fråga vad orsaken bakom svartsjukan verkade grunda sig i ?

I regel är det du som måste avguda dig själv så du ska känna att andra gör det. Om du tycker du är en självklar tia så brukar det inte dyka upp tankar om att din tjej skulle söka sig till någon annan. Varför lämna det bästa i hennes liv?

Kan det vara en motivation att tänka att det finns EN värdefull sak du kan göra för din partner , lita på henne, tro det bästa om henne, för om hon inte blir bemött som en trogen partner, varför ska hon då ödsla tid på dig som ser ner på henne? När det finns människor som skulle UPPSKATTA henne och vara glad att de har en ärlig och seriös tjej. För om hon blir behandlad som en dröm partner, är hon definitivt motiverad att få fortsätta känna sig så. Alla vill vi känna oss bra.

Jag har varit trogen i alla våra år tillsammans.

Och ibga flirtar heller så inget gnager här..

Vad det gäller fråga nr 2 så vet jag att jag har en bra chans i det vilda.

Det som ligger till grund för min svartsjuka är komplicerad och har många lager.

Men dom som jag vet har triggat är tidigare förhållande som slutade i att jag blev lämnad för en annan.

Sen när det dykt upp saker som varit tveksamma eller "varnings klockor" ( läs hjärnspöken ).

Så har det byggts upp en oro och svartsjuka i mig.

Jag antar att jag efter 10 år med min sambo är mer rädd än någonsinn atr förlora kärleken melllan oss.

Sambon vet/märker nog inte min oro och svartsjuka så mycket.

Jävligt jobbigt är det iaf..

Jag var väldigt svartsjuk i början när min sambo och jag flyttat ihop! Snokade och var misstänksam.. Det fanns egentligen inga belägg för att han skulle göra något bakom min rygg så det hela var bara dumt! Gick igenom hans telefon några gånger, hittade nummer och sms som jag gick igång på (någon gång konfronterade jag honom). Men min oro visade sig alltid vara obefogad, det enda som hände var att jag mådde dåligt (skam för att jag snokade, samt oro och ångest helt i onödan över bagateller som hade helt naturliga förklaringar) samt skapade konflikter mellan oss. Bestämde mig helt enkelt för att sluta!! Hade något återfall, men hittade inget då heller. Kan fortfarande få impulser att jag vill kolla upp honom, men VÄLJER att låta bli! Vårt förhållande funkar mycket bättre nu och JAG mår bra med mig själv när jag kan motstå impulsen att snoka.

Följer!

Men en sak undrar jag angående snapchat. Jag kan bli misstänksam över detta.

Kom igen... Om en kille snapchattar med någon, vad tror ni det är, foton på kattungar??