Mitt barns bossiga kompis som hotar

Det låter som om flickan har någon sort diagnos och inte kan klara att någon annan bestämmer. Antingen bestämmer din dotter först vad de ska leka eller så får hon inte leka med något av dina barn. Du få vakta.

Håller med ovan.

Du får vara med och styra upp leken och förklara för kompisen och även säga att det är fritt fram för kompisen att gå hem om det inte passar.

Jag hade även diskuterat det här med mitt barn och frågar hur han/hon känner och om han/hon vill att jag bryter in och på vilket sätt i sådana fall.

Jag håller mig i närheten så gott som hela tiden och fast hon ser att jag står där och har hört så kommer det ett ?nej, det har jag inte sagt?.

Min dotter mår ju inte bra av det här och jag märker på min treåring hur hon gärna vill härma efter den stora kompisen och det är en utveckling jag vill stoppa.

Jag märker att jag måste bli hårdare på min uppstyrning av leken, helt klart.

Ganska säker på att det inte finns någon diagnos. Hon är välfungerande i andra sammanhang men att kompromissa är något hon inte klarar av.

Dottern har en likadan kompis. Otroligt bestämd. Har skickat hem henne hur många gånger som helst när hon hotat med att gå hem om hon inte får som hon vill. Då är det "Hej då, vi ses senare när ni vill leka samma saker"

Hotar hon med att man inte är kompisar längre är det också hemgång. Med en tydlig förklaring varför det inte är ok.

De är 7 och 6 och sista året har varit lugnare då vi satt hårt mot hårt och hon lärt sig vad som gäller och dottern också lärt sig att stå på sig bättre. Numer kan t o m dottern tänka sig att leka hos kompisen också vilket hon vägrade förut för där hade hon inte föräldrastödet och blev fullständigt överkörd men numera går även det bra.

Kanske dags att du blir väldigt tydlig och förklarar hur det fungerar hemma hos er, att båda får bestämma lek osv. Annars får hon gå hem till sig?

Cosinus: min dotter vill inte heller leka hos kompisen på samma grunder. Föräldrarna stödjer bara upp leken om min dotter säger till, annars inget.

Jag har tyckt att jag varit med i matchen så att säga men ja, jag ska bli tydligare mot kompisen helt klart.

Tack för bra feedback och tips!

Jag vet inte om det hjälper att prata med hennes föräldrar. Flickan förnekar ju vad som hänt, och är kanske inte medveten eller låtsas inte om vad som hänt. Hon behöver nog tillsägelse precis i stunden, där och då, för att fatta. Så ja, du måste övervaka leken.

Ka ni vända på det så att din dotter bestämmer lek först och sedan kompisen? Kan du hjälpa dem att kompromissa " kan ni inte vara prinsess- feer?" Vägrar kompisen kompromissa får du skicka hem.

Vill din dotter leka med den bossiga kompisen? Det låter ganska jobbigt för henne att alltid vara i underläge.

När jag säger till så gör jag det direkt, jag väntar inte.

Min dotter säger nej ganska ofta till att leka. De leker inte alls lika ofta nu som tidigare och det är bara hon som kommer över till oss, aldrig tvärtom. Dottern har själv sagt att hon inte vill leka med henne längre men sen är det som att det glöms bort efter en vecka och så vill hon igen.

Vi har testat att våran dotter bestämmer först men kompisen är en mästare på att slingra sig ur eller så anstränger hon sig så lite i leken att min dotter ger upp.

Jag inser att jag nog lever kvar i förr i tiden då de var i fyra-årsåldern och man kanske inte var lika hård på samma sätt i tillsägningar osv. Jag inser det nu.

Jag hade en sån kompis som barn. Till slut var det inte alls roligt att leka med henne och vi hade rejäla konflikter i perioder och ibland pratade vi inte ens med varandra. Vi gick i samma klass upp till nian. Av någon anledning höll vi ändå kvar lite i varandra under hela grundskolan, kanske pga att vi hade kompisar som var gemensamma och för att vi hade känt varandra längst av alla kompisar. Under gymnasiet hade vi ingen kontakt alls för att sedan som vuxna återuppta den via Facebook.

Jag tycker att du ska prata med din dotter om hon verkligen vill leka med den här kompisen och hur hon känner inför henne. Ingen frågade någonsin mig som barn vad jag egentligen ville! Kompisen var ju så dominant att det blev att jag till slut gick med på att leka fast jag inte ville. Prata igenom det ordentligt med din dotter och om hon nu ändå vill leka så får du vara med i leken och styra upp. Eller så gör ni alltid lite organiserade aktiviteter typ gå till badhuset, lekplatsen eller någon annan plats där aktiviteten redan är ?bestämd?.

Hur funkar det om någon mer kompis är med? Kanske kan dottern bjuda in ytterligare en kompis så att de är tre? Då kan kanske den tredje stötta upp din dotter mer.

Min dotter har slutat leka med de kompisar som det inte funkar så bra med och hittat kompisar som hon trivs bra med. Men hon är lite äldre, 9 år. Det tar ett tag att hitta och inse vilka kompisar som man trivs bäst med trots allt.

Hahaha, hon kommer säkert att bli en sån där olidlig "projektledare" när hon blir stor, som inte har en aning om verksamheten hon ska leda men som ändå ser sig som en naturlig ledare och gärna tar åt sig av äran när resultatet blir bra trots hennes "insatser"!

(Inget ont om projektledare i allmänhet, finns duktiga sådana också)

Basio: tyvärr blir det än värre om de är tre eller fyra. Då brukar hon försöka vinna över någon på hennes sida för att sen få sin vilja fram. I somras stod faktiskt dottern och en tredje kompis enade men det slutade med att kompisen stod och läxade upp dem om hur man är en bra kompis ????, hon gormade tills jag kom ut och tog hem dottern och då var de i grannens trädgård. Hon blev faktiskt tillsagd av sin mamma då men då var det inte hennes fel utan trädet i trädgården (Ja, det är sant)

Säg till när du hör något som du tycker är fel. Tycker inte du ska prata med hennes föräldrar utan fokusera på att peppa och stärka din dotter. Hon kommer under livet att stöta på bossiga människor, det kan inte du eller några andra föräldrar förändra, utan ditt jobb är att guida din dotter att kunna hantera dem.

Jag hade skickat hem henne hon hon betedde sig illa.

Sen hade jag samtalat med dottern om att hon har rätt att säga nej, att man inte ska låta folk hotas, hur en bra kompis är och ifall den här flickan är en bra kompis och att det är bättre att vara ensam än att umgås med någon som inte är snäll med en.

Då får väl dottern tyvärr lära sig att det är bättre med en kompis mindre än en dålig kompis.

Usch. Såna jobbiga ungar är svåra att tas med. Och inte var det lättare när man själv var liten.

Bra att du har pratat med din dotter om hur det funkar när man är en bra kompis. Försök att hjälpa henne genom att ge henne förslag på bra saker att säga eller göra om kompisen försöker köra över henne. Det är OK att säga "Då vill inte jag vara med dig längre", om man inte kan kompromissa.

Sen är det nog bra om du är ännu tydligare med kompisen. Att blanda in hennes föräldrar gör nog varken från eller till - det är ju tjejen som behöver respons på sitt agerande, och det biter nog bättre om det kommer från någon annan än mamma och pappa. Märker du att det går överstyr och att din dotter blir ledsen och drar sig undan, så säg åt kompisen att gå hem. Och förklara gärna för henne att du hört vad som försiggått, och att det inte lönar sig att ljuga för dig. Och håller man på som hon gör så kommer till slut ingen att vilja vara med henne.

Ljuger hon dig rakt upp i ansiktet så bit ifrån rejält. Du måste markera både för henne och för andra barn runtomkring att hennes beteende är ohållbart.

"Lägg av. Vi hörde ju allihop vad du sa. Du har ingenting att vinna på att stå där och ljuga och försöka se oskyldig ut. Nu tar du och klär på dig och går hem, och så kan du komma tillbaka en annan gång om du kan uppföra dig som folk. För sånt där håller vi inte på med hemma hos oss."