Hur vanligt är det egentligen..

Det är ovanligt men tyvärr blir det mer vanligt. Folk förstår inte att a-kassa och fackavgift är en försäkring där du försäkrar din lön. Precis på samma sätt som du försäkrar ditt hus eller din bil.

Har du ingen försäkring så får du ingen ersättning.

Ja, alltså man kan inte få nåt om man inte är

med i A-kassan.

Men nu handlar det om att man inte har arbetat tillräckligt många timmar för att uppfylla kravet för att få ersättning.

Bara för att man är med i A-kassa så betyder det inte att man får någon ersättning när man blir arbetslös. Man måste ju som sagt uppfylla kravet..

Menar du att personen inte lyckas kvalificera sig till att få ersättninge men är medlem i en a-kassa?

Arbetskravet är:

80 arbetade timmar/månad i minst 6 månader under en period av 12 månader innan arbetslösheten.

Det innebär att man måste jobba halvtid i minst 6 månader det senaste året. Är man fullt frisk är det inte speciellt mycket.

Hur vanligt det är att man är medlem men inte uppfyller arbetskravet vet nog bara A-kassorna själva. De vet ju hur många avslag på ansökningar de gör pga detta skäl.
Det enda jag hittade lite snabbt är att 2016 fick 38% av de arbetslösa ersättning från A-kassa. Om de övriga 62% inte var var med i en A-kassa eller var medlemmar och inte uppfyllde arbetskravet av något skäl framgick inte.

Ja, så menar jag. Inget fel på hen, förutom att hen stannat för länge (anser jag) på samma ställe där hen inte ens fick jobba 50%, trots att påpeka att ville jobba mer.

Ja det är alltid en aspekt på en arbetsplats, att det finns tillräckligt med timmar för att få en basinkomst att leva på. Och som också är såpass hög att den går att försäkra med A-kassa.

Om  man år efter år inte är sysselsatt nog för att kvalificera sig för A-kassa finns det ju ingen poäng att vara med i den kan jag tycka. Fast man kanske automatiskt blir det om man är fackligt ansluten, vad vet jag.

Om personen verkligen vill ha högre sysselsättninggrad lär hen byta jobb. Men om  det slentrianmässigt inte händer något  på den fronten är det väl något annat bakom. Hen är nöjd som det är trots allt. Eller inte tillräckligt missnöjd för att ändra något. Eller inte frisk nog att jobba mer. Eller helt enket är lat. Eller hamnat i förändringskoma utan ekonomiska incitament att ta tag i sin situation. Någon annan kanske betalar räkningarna?

Jobb på knappt halvtid år efter år alltså. Finns säkert arbetsplatser som inte erbjuder mera men då ligger det i eget ansvar att byta jobb eller hitta ett annat jobb för mera timmar. Har man jobbat ett antal år bode inte det vara en omöjlighet.

Håller med

I områden med hög arbetslöshet och få fasta tjänster (säsongarbete etc), så kan det nog vara rätt så vanligt.
Många som går på timmar etc

Hen har försökt att byta jobb i flera år men tyvärr så tror jag inte det jobb hen haft varit till någon större fördel faktiskt. Skulle slutat bra mycket tidigare om man säger så.  Sen att hen söker arbete där mestadels yngre är mer attraktiva gör det heller inte lättare precis. Får liksom knappt ens komma på intervjuer. 

Jag tror på det som Sextiotalist skrev ovan. Arbetsmarknaden ser så olika ut beroende på var man bor. Vissa yrkesområden i storstäderna har skriande brist på arbetskraft medan det på framför allt på en del mindre orter är hart när omöjligt att få en fast tjänst. Är man dessutom +50 år tror jag det är riktigt tufft.
Själv bor jag i Sthlm och skulle inte överleva på en sysselsättningsgrad som är så låg. Å andra sidan har jag börjat titta på att eventuellt  flytta till en lite mindre ort söderöver men det finns verkligen INGA JOBB inom mitt område. Alternativet  är att byta bana helt och hållet och sänka inkomsten rejält. Det kan det vara värt, men jag måste veta vad jag ska skifta till och få ihop hela bilden.

Hur funkar privarekonomi? Att gå runt på mindre än halvtid kan inte vara lätt. Lär inte vara någon höglönejobb.

Har man inte fått tag i nytt arbete inom det man söker så kanske man ska tänka i andra banor. 
Själv så var jag utbildad usk men började studera nåt helt annat efter ett tag då jag vill prova nåt annat. Fick arbete efter studerandet men det var bara tillfälligt. Slutade med att jag kom åter igen inom vården. 

Hen är sambo. Så de klarar sig men säger sig aldrig ha råd med något. Ändå har de billigare hyra samt får ut lite mer än mig i månaden..

Beror ju helt på hur mycket man jobbat. Har man halvtid kanske det blir struligt om personen varit sjuk då man redan ligger nära timgränsen, annars för en frisk människa som kan jobba del eller heltid borde det inte vara några problem.