svärmor som tycker lite för mycket?

Din svärmor är en ända stor glädje dödare usch blir arg när ja läser hur hon beter sig. Du väntar ett barn inte ett missfall så du köper vad du vill till ditt önskade barn och vill du gå ut med att ni väntar barn så gör det de har inte din svärmor med att göra. Grattis till er

Tack!
Jag ska stå på mig och göra de jag vill. Köpa de jag vill.
Och längtar efter att berätta för allt o alla om vår lycka!

Skit i svärmor! Ju snabbare du lär dig göra det, desto lättare kommer erat liv tillsammans bli. 

Äh, gud va löjligt! Hon måste ju vara bitter över något.
Jag är i vecka 16 och oroar mig inte längre för missfall, och jag är ändå 35 år gammal. Vi har sett den lilla flera gånger på ultraljud och hon mår bra!
Skulle du få missfall nu så skulle det ju vara extrem otur och det är ju väldigt ovanligt...
Så om du tycker att det är roligt att kolla redan nu på saker så gör det. Jag och min sambo insåg ju att är i 4:e månaden nu och tiden kommer att gå så himla snabbt!

Och vi vet även att 2 månader av dom 6månaderna som är kvar kommer vi inte köpa något alls för de är andra utgifter och saker som göras (skriver inte vad med risk för att hon kan läsa detta)
Och jag tänker att se kan va skönt o ha mycket klart. För kan tänka mig att när man är långt gången så är de inte jätte roligt att springa runt o känna att detta måste köpas! O detta! Utan de kan va skönt o ha saker klart och få gå o köpa nått litet extra för att de ä mysigt inte för att vi inte har allt.

Och som sagt vi är unga och kommer försöka igen om något skulle hända. Svårt att bara köra på dock då hon har väldigt starka åsikter och sambon tar åt sig och tror att de är lag oftast.

Jag har tyvärr haft en sådan svärmor jag med, och det är inte kul. Men du måste våga stå på dig, och prata med din sambo om att klippa navelsträngen., Ingen av er kommer att må bra över att hon får styra och ställa över erat liv. Tyvärr är det inte förrän man skaffar barn eller gifter sig som detta blir väldigt tydligt vilka åsikter de har etc.

Men jag lider med dig, och vet att det inte är kul, men stå på dig. Dina åsikter är viktigare än hennes.

Jag har tyvärr haft en sådan svärmor jag med, och det är inte kul. Men du måste våga stå på dig, och prata med din sambo om att klippa navelsträngen., Ingen av er kommer att må bra över att hon får styra och ställa över erat liv. Tyvärr är det inte förrän man skaffar barn eller gifter sig som detta blir väldigt tydligt vilka åsikter de har etc.

Men jag lider med dig, och vet att det inte är kul, men stå på dig. Dina åsikter är viktigare än hennes.

Han har svårt att klippa den där navelsträngen. Men bara att vi tog steget att bli gravida och behålla gör vi emot hans mammas vilja. Som hon nu låsas acceptera. Men påminner oss ständigt att "vad som helst kan hända" och att man ska inte berätta än o inte köpa än..

Ska prata med sambon idag. Kan inte ständigt bli påmind om att missfall kan va ett faktum.. de vet jag väl men om man är i bubblan av glädje så vill man inte varannan dag bli påmind om att de kan bli missfall. De vet man ju om men inget man planerar inför. Man planerar inför att bli familj.

Hade en kompis som också envist skulle påminna och påpeka om risken för missfall. Ända fram till v12. (Hon var den första som jag berättade för eftersom vi var supertighta på den tiden) fick tillslut sätta ned foten och tala om att jag inte väntar missfall utan ett barn ! (Hon hade ett missfall i bagaget antagligen därför hon sa detta hela tiden). Hon mena förstås inget illa men det pajade hela min första upplevelse av graviditeten. Vi berättade för familjen redan i v9 då jag blev stor tidigt. Mitt jobb visste redan i v12! Vi gick ut med det på Facebook i v16! Vagnen köpte vi v19. Jag tycker det är bra och smart att dela upp de stora inköpen över dessa 9 månader! Vi är beräknade om ca 20 dagar :)

Tycker du gör rätt i att prata med din sambo. Säg att du tycker att det är jobbigt att hon hela tiden talar om vad ni ska göra och inte göra och att du hellre vill njuta av din graviditet än att tänka på missfall.
Något måste ju ha hänt i din svärmors liv för att hon ska tänka/vara så här orolig. 
Sen så måste jag poängtera att risken för missfall är extremt liten nu i vecka 15! En risk finns alltid att något går fel, men ska man oroa sig hela graviditeten? Man måste ju få börja njuta av den någon gång. 

Sen så har jag ett tips för att "hantera" svärmödrar ;)
Det är att nicka, le, hålla med och säga "ja det är klart", men att sen göra saker på ert sätt ändå! 

Min svärmor är precis likadan. Fick ordentliga gliringar om att vi köpt vagn för tidigt och att vi inte fick glömma min sambos barn nu när vi skulle få en ny bebis och jag köpt bebiskläder..

Skit i party poopers. Jag har drabbats av många mf. Under första graviditeten hann vi köpa lite grejer innan det gick åt pipsvängen och grejerna gjorde inte sorgen varken större eller mindre. Sedan använde vi grejerna till dottern och det kändes ju fint. Jag har även köpt grejer under senare graviditeter som aldrig kommer att användas. De grejerna gjorde jag mig av med eftersom att det inte blir fler försök här, men prylarna påverkade inte sorgen. Däremot gav det glädje att köpa dem och att därigenom hoppas.

Min egen storasyster dog när hon föddes och mina föräldrar hade köpt det mesta. Jag fick hennes grejer sen när jag kom. Det kändes fint för mina föräldrar att grejerna kom till användning och fick nytt liv och för mig känns det fint att min snuttefilt, som var min ständiga följeslagare och som jag sparat, skulle tillhört min syster. Det är som att vi delar något fast vi tyvärr aldrig fick träffas.

Sedan kan du ju upplysa din svärmor om att negativitet inte påverkar er relation positivt och att det är du och din man som styr om hon får träffa sitt barnbarn. Det har vi så många gånger hintat om till svägerskan som är en sådan som vet bäst, har åsikter om allt, är negativ och skitjobbig.

Sådana kommentarer möttes vi också av utav min svärmor när vi väntande vårat barn. Eftersom det var vårt första tyckte vi att det var roligt att börja köpa t.ex vagn, lite kläder och bilbarnstol. Man vill ju inte stå helt oförberedd ifall barnet skulle komma tidigare heller! Och på något sätt gjorde det hela känslan mer verklig, vi skulle verkligen få eb bebis som skulle ha dem hör kläderna på sig, ligga i den dör vagnen, och åka i bilbarnstolen. Så för oss kändes det jätte bra att börja köpa grejer man behöver.

Anledningen till hennes negativitet, som vi såg det, var att på hennes tid gjorde man inte så. Hon har senare förklarat att det ansågs bringa otur. Så det kan helt enkelt vara så att er svärmor bryr sig väldigt mycket, och fortfarande tror på den här ?oturen?. Berätta för henne att man inte ser på det så längre så kanske hon kan släppa det :)

Gör som ni vill. Skulle du få missfall så funkar väl vagnen även om det tar flera försök innan det blir en lyckad graviditet. Eller så kan ni sälja den.

Gör inte misstaget att låta svärmor få veta allt ni gör. Ju mindre hon vet, desto mindre kan hon lägga sig i. Och ju mindre hon lägger sig i, desto större förtroenden kan hon få. Och det skadar inte att redan på ett tidigt stadium snällt säga åt henne att ni förstår att också hon tycker att det ska bli kul med barnbarn, men att ni gärna vill ta era egna beslut, och att det är tråkigt om hon kritiserar alla era val. Och hon vill väl inte vara en glädjedödare. Be henne gärna berätta hur det kändes när hon berättade för sina egna svärföräldrar att det var barn på gång, och fråga om hon minns hur det kändes - om hon var rädd för att de skulle lägga sig i eller så.

Jag hade turen att ha en väldigt nyfiken och jobbig mormor, så mina egna föräldrar har verkligen kämpat för att inte lägga sig i och vara lika besvärliga mot mig som mormor var mot dem.

Du beskriver ett klassiskt svärmorsproblem som väldigt många måste hantera. Gör dig själv en tjänst och inse följande:
1. Du kan aldrig ändra på svärmor, så lägg ingen tid eller energi på att försöka. Låt henne tycka det hon tycker. Strunta i vad hon säger. Svara inte utan le bara. Om du svarar säger du bara jaha eller liknande. Gå inte in i diskussion. Gå och häng tvätt om det blir för jobbigt. Berätta inte allt för svärmor, ta inte upp saker till diskussion. Tänk ut lite allmännare ämnen att diskutera: vädret /nybyggnationer i staden / tvprogramm / det senaste i politiken osv, Låt din man ansvara för huvudkontakten med sin släkt. Han kan även träffa sina föräldrar utan dig.
2. Du och din man bestämmer. Punkt. Först om din man tycker att ni ska ändra på saker för att mamsen tycker annorlunda har ni ett problem.

Sånt där är sååå jobbigt! Min svärmor har tursamt nog varit tvärtom hon bara väntade på att jag skulle säga ok så hon själv kunde få shoppa loss. Haha och har varit väldigt respektfull och frågat min man vad som är ok, om jag vill ha särskilda färger på saker, urgullig, så det kan vara så med svärmor också.

För mig var det min egen mamma, när jag försökte visa saker i början och var exalterad över grejer jag köpt eller hittat, så var hennes kommentar "är det inte lite tidigt för det där, köp inte för mycket nu, man vet aldrig" etc. etc. Till sist sa jag till henne, att vi vill ha barn, jag VET att det kan hända saker, men nån gång kommer här komma ett barn och skulle ngt gå fel kommer jag inte bli mindre ledsen om jag har färre saker. Så frågade jag henne rakt ut vad hennes problem var, visade sig att min mamma själv hade varit otroligt "rädd" att börja köpa saker, jag hade inte ens en vagn när jag föddes (bf-1) det var hennes personlighet och hur hon själv hade varit som hon liksom "överförde" på mig efter vi pratat om det att där är vi inte ett dugg lika, och jag vill bara att hon ska vara glad med mig och vill hon oroa sig, så får hon gärna göra det men hålla det för sig själv.

Visst kan din svärmor vara jobbig lägga näsan i blöt svärmor men kan ju ligga något annat bakom, kanske egna upprepad MF, eller så, hur som, jag tog snacket med min mamma för det var min mamma, men hade det varit svärmor hade min man fått ta det, ocj helt enkelt förklara att det är psykiskt påfrestande att lyssna på och hon kan få vara orolig för MF, men det kan hålla för sig själv och att ni handlar set ni vill när ni vill.

Har också en svärmor med många åsikter. Som tur är så vet hon att jag också har det så hon håller ofta sina för sig själv.

Jag tror problemet är att både man själv och ens föräldrar eller svärföräldrar är lite kvar i barn/vuxen relationen man hade förr. Man får helt enkelt inte glömma att man är vuxen och bestämmer själv.

Var inte rädd för att säga emot och avfärda hennes åsikter, på ett trevligt sätt såklart. "Jaha du tänker så, vi kommer göra såhär." eller "tack för rådet men vi kommer göra på det här sättet" eller "det där är inte aktuellt för oss" eller "man kan ju inte alltid se allt så negativt".

Man kan också välja att missförstå hennes åsikter och råd som berättelser och svara utifrån det "Jaha? Var det så du gjorde? Hur blev det då?".

Går hon för långt så säger man ifrån ordentligt.