30+, försöker få första, följas åt?

Hejhej,
Här är en till som är 32år, försöker med första och är inne på 7:e försöket. Känner igen det du säger att man är lite ensam om situationen i vänkretsen. Jag undviker visserligen att umgås med många av vännerna då de inte verkar förstå hur jag känner men det är svårt att isolera sig helt.

Hej! Ja, det låter ju som att vi sitter lite i samma båt då. Själv har jag typ en vän som inte vill ha barn och resten har redan. De flesta yngre dessutom, och fick sina utan större problem..

Aja, vi gör vad vi kan just nu iaf. Jag har tagit munkpeppar i en månad ungefär och försöker hålla mig så nyttig jag kan. :) ÄL beräknad till den 28/11, fast jag tror det är lite sent och appen räknar fel.

Hur ser det ut för dig/er?

Här blir det inget denna månad. Äl idag och sambon är sjuk och inte alls på humör. Känns trist att bara slösa bort en chans men det finns inget att göra åt saken. Har en vän som snart ska föda och som lägger upp massor med bebisrelaterat. Det känns som värsta käftsmällen varje gång jag ser nya inlägg, och nu känns det ännu värre när jag vet att våra chanser än en gång är förlorade. Usch, riktigt deppig nu. .

Jag har bara provat äl-stickor än så länge och sambon har gjort spermietest hemma. Båda visar på att vi fungerar vilket är positivt .

Åh, vad frustrerande! Det går inte att ge honom lite medicin och locka upp honom?  Men i annat fall så kommer nästa chans snart igen, tycker tiden springer när man inte tittar på den nu. Jul om en månad liksom!
Förstår dig helt.  Jag är också omringad av gravida och folk med spädisar, och de är ju verkligen ÖVERALLT. Vare sig man går in på facebook eller insta eller vad som så ser man dem. Så jag har börjat undvika sociala medier rätt mycket nu, och hänger mest här istället med andra som känner igen sig i det man går igenom.

Det är ju jättebra! Vi har inte gjort något spermietest, men jag har myom så blir kollad hos gyn regelbundet och de säger att allt ser fint ut. Vet dock med mig efter mitt tempande att mina hormoner varit jättestruliga så kan vara därför inget tagit sig. Nu efter 1 månad med munkpeppar varje dag så verkar det rätta till sig lite, så hoppas det tar sig till denna ÄL. Fast magkänslan säger att vi får vänta tills nästa år.. 

Det blev lite medicin och snabbis så lite hopp finns det . 
Så skönt om hormonerna ordnar till sig. Jag har gjort VUL två gånger pga oförklarlig smärta kring höger äggstock. Båda gångerna har det noterats att min livmoderslemhinna är tunn men jag har ätit p-piller och då borde väl slemhinnan vara tunn?. Det lite underliga är att efter jag slutade med p-piller så har mensen blivit mer sparsam och mindre smärtsam. Trodde det borde bli tvärtom...
Har gyn sagt något om ditt myom kan påverka chanserna till graviditet?
Jag räknar också med att det dröjer ytterligare för oss innan det blir något. Hade jag bara vetat att vi kan bli gravida så hade jag inte känt mig så stressad tror jag. Den här ovissheten verkar vara svår för andra att förstå. De verkar ta för givet att man kan bli gravid.

Haha, win! High five på den! 
Ja, alltså det är helt galet vad man påverkas av dem och kan gå med rubbad kropp hur länge som helst. Det är verkligen först när man mår som man ska som man märker att något varit fel.

P-piller kan göra slemhinnan tunnare. Fick du nån förklaring till dina smärtor?
Min mens blev också mindre, och smärtan blev kortare när jag slutade med p-piller/p-ring. Slutade med p-medel när jag var ca 23, sen tog jag en omgång p-piller när jag var 25/26 (pallade bara en vecka för jag blev så förändrad), men har varit helt fri sen dess. Det tog ett tag för kroppen att landa har jag för mig, men jag har haft en hyfsat regelbunden cykel sen dess (bortsett från ÄL-strul då).

Mitt myom sitter som tur är på utsidan, bak till vänster, så det ska inte påverka en graviditet. Dock är det vanligt att de växer om man blir gravid, så jag kan få andra problem med smärtor och så (det ger mig redan en del smärta idag, trycker på nerver och tarmar). Hoppas på att det ska hålla sig ur spår och inte bli större iaf.

Det är som om du läst mina tankar där.. stressen av att inte veta om det ens går är så jäkla jobbig. Så tittar man som sagt på alla andra som blir gravida bara de tänker tanken, och säger att man inte ska stressa, eller kommer med dumma förslag. Så sitter de redan där med sina barn ute eller i magen och förstår inte alls varför man blir less.
"Ha tålamod" - jo men tack för det rådet, det ska jag genast ta till mig!

Tålamod är inte min starka sida när det kommer till något jag vill Förstår inte hur de som inte vet hur det känns kan säga att man ska ha tålamod, att stress mindre och att det kommer när det kommer. Det finns en viss procent av befolkningen som inte kan bli gravida. Någon måste ingå i den procenten. 
Vi får se om det blir något av snabbisen. Blev bara lite halvdant så det känns inte troligt att det blir något men har mycket annat att tänka på så det berör mig inte så mycket denna månad som det har gjort tidigare. Tror också jag har börjat tappa hoppet om att blir gravid vilket faktiskt gör att jag känner mig mindre stressad. Vi människor är underliga varelser . 
Jag har aldrig känt mig påverkad av p-piller (har inte provat andra p-medel) men jag har bara tagit det 2-3 år åt gången. Senast jag fick göra VUL åkte vi in akut pga av feber och olidlig ryggsmärta, då märkte de att jag var öm i buken men kunde inte förklara var den smärtan kom ifrån. Däremot hittade läkaren lite andra fynd i kroppen och då bl a ett som kunde ha tytt på blodpropp. Läkarna trodde inte det var någon fara med p-piller eftersom det inte var en bekräftad blodpropp och kunde bero på annat men jag kände själv att det var dags att sluta med p-pillerna. Strax efter det beslutade vi oss att försöka bli gravida. Vid första VUL hittade de lite vätska i fossa douglasi som gyn trodde kunna bero på äl. Ingen annan förklaring på varför jag hade ont och den akuta smärtan försvann efter någon vecka. Jag är dock fortfarande palpationsöm men det går i vågor. 

Kommer du göra extra kontroller om du blir gravid för att ha koll på myomet? Går det att ta bort?

You and me both. ;) Allt ska helst ha hänt i förrgår.. Men det är lätt att säga åt andra att de ska ta det lugnt och ha tålamod, särskilt när man redan är "klar" med den biten liksom. Tur att vi inte står helt ensamma iaf, det är ändå skönt att ha någon som förstår vad man går igenom. 

Minst sagt underliga, jag känner igen det där helt. Jäkla skönt när man är fullbokad dock, finns det för mycket annat som pockar på ens uppmärksamhet så hinner man inte grubbla över om något tar sig där inne eller inte, eller gå omkring och försöka känna efter symptom på det ena och andra. :)

Vad skönt! Jag önskar så innerligt att jag aldrig hade börjat med p-piller efter den inverkan de haft på mig, men jag var 14 och hade vansinniga smärtor, och bm sa att jag skulle börja ta dem.. 
Oj, det låter ju dels jätteskumt och dels hemskt om det skulle varit en propp. De utredde dig aldrig för endometrios? Att smärtan kommer i vågor kan ju definitivt vara hormonrelaterat, beroende på hur vågorna ser ut såklart. Usch, det är ett jäkla meck det där med konstiga smärtor.. och att de sällan gör ordentliga utredningar så man får reda på vad det kan bero på och göra något åt det. Hoppas du slipper smärtorna helt snart iaf.

Jag vet faktiskt inte om det blir extra kontroller, det beror nog på hur det ser ut mellan senaste VUL och det första UL man får i graviditeten. Det är ju väldigt vanligt att myomen växer pga östrogenpåslaget, men frågan är om man får kräva extra koll om man inte får väldiga biverkningar. Det går absolut att ta bort, men det innebär operation och det vill jag undvika så långt det bara går.

Jag svårt att förstå hur en del kan stressa upp sig när de inte kan bli gravida med barn nr 3, 4 eller 5 direkt. Jag tänker att det är en bonus om man kan få mer än ett eller två barn. Och de som klagar över att vara gravida?. De får ju i alla fall känna hur det känns och uppleva hela processen. Ibland känner jag för att påpeka det för dem men då är risken stor att jag måste berätta att vi försöker och allt det och sen får man väl höra att vi måste pricka in äl och andra tips på hur man lyckas... man har inte redan googlat om allt de senaste månaderna 

Jag har själv funderat endometrios men tycker att gyn borde ha nämnt det om de misstänkte något sånt. (Vet dock att det ofta förbises i vården...) Har för mig att jag frågade om det kunde vara något som kan försvåra graviditet andra gången men att det inte såg ut att vara några problem. Var väldigt smärtpåverkad, dehydrerad och tror även jag hade fått smärtlindring så minns det svagt. På grund av alla fynd så sattes jag i cancerutredning men det gav inget och då lades den mesta utredningen ner. 

Känt myom och oro borde vara skäl nog att få göra extra kontroller men så är väl inte fallet. Jag vet inte hur det blir för mig. Har läst att de som har haft eller har ökad risk för blodpropp kontrolleras extra men vet inte hur det är i mitt fall. Tror inte att jag ligger i någon riskgrupp egentligen.

Eller de som skaffar barn efter barn utan att egentligen vilja ha dem.. har tyvärr några såna i min närhet, med idag vuxna barn, och samtidigt går man själv och kämpar för första. Inte för inget som man undrar hur världen är sammansatt egentligen. 
Tipsen ja! Åh, vad jag drunknat i tips, välmenta men både uttjatade och ibland rent av dumma. Det från människor som oftast dessutom känner mig, och vet vilken info-narkoman jag är. För att inte tala om alla "vi gjorde såhär och det gick direkt då!", och så gäller det typ att ha sex varannan dag runt ÄL. Jasåjaha, säger ni det? -_-

Man ska ha en faslig tur om de ska utreda eller ens misstänka endo på egen hand.. Jag fick tjata mig till en remiss till gyn pga misstänkt endo för några år sen, det var då mitt myom upptäcktes. Ingen endo, vilket jag är tacksam för. Har dock ett par nära vänner med det, och dina symptom lät lika deras om än inte lika våldsamma. Men svårt att förmedla i skrift ibland, så vad vet jag. :) Orkar du så kräv en remiss annars, bara för att försäkra.

Man kan ju tycka det, men gud förbjude att skattepengarna slösas. ;) Fast just nu känner jag att blir jag bara gravid och kan fungera i vardagen så borde det räcka med standardkontrollerna. Man ska ju ta sig förbi den här backen först. Men ikväll så! 

Tycker för övrigt att det är lite roligt att du och jag upptar hela tråden själv, men jag är glad att du svarade. :)