Skulle ni kunna stanna trots att ni inte ville ha sex längre?

Med tanke på att du börjar känna så efter en tid i varje förhållande men uppenbarligen hittat partners som vill ha sex. Sådana partners försvinner väl redan i början om de får veta att det inte blir något sex från start. Har man sex en kort tid när man inleder förhållandet så tror ju partnern förmodligen att de kan vänta sig ett tryggt sexliv.

Är det ett mönster att du "hamnar" i den situationen så får jag känslan av att du försätter andra i ett väldigt skuldfyllt dilemma och sedan blir det dom som får ta ställning om de orkar gå vidare i ett förhållande som inte alls var vad de trodde att de gav sig in i. 

Kanske är det du som behöver fatta beslut kring ditt liv. Det handlar inte så mycket om andra utan vad är ditt behov i relationer överhuvud taget? 

Förlåt om jag drar slutsatser här men det du berättar och det du fråga väcker i alla fall dom funderingarna hos mig.

Man kan väl aldrig förvänta sig något som helst eller en evig relation. Varje sådan får ju utvecklas dit den ska och varje part gör säkert vad de kan för att den ska fungera om man väl förpliktigat sig till en sådan.

Detta är inget jag planerat på något sätt. Varje gång har jag gått in i den med stor passion och med förhoppning om att den ska vara lika spännande och givande så länge den varar. Men saker och relationer förändras, för att människor förändras. Inget är statiskt. Kanske är det ett mönster,  har inte varit i så många långa så svårt att säga. Jag vet jag jag behöver i kärlek och andra människor men har ännu inte hittat någon som kan ge mig det fullt ut. Ingen rår över sina känslor eller att de försvinner. Mina partners har väl haft annorlunda känslor för mig men det gör ju inte dem till bättre människor. Bara med andra behov. Jag har älskat dem även om den sexuella och romantiska lusten försvunnit och då har kärleken till slut avtagit.

Sexet har varit väldigt bra och passionerat till att börja med. Har njutit otroligt mycket av det men för mig sex förutsägbart efter ett tag. Man vet exakt vad som ska hända,  lär sig personens kyssar, sätt att tända en, hur de njuter osv. Något går förlorat där och spänningen infinner sig inte längre. Är en person som tröttnar på det mesta och behöver ny stimulans hela tiden på alla olika områden i livet.Ny mat, nya filmer, böcker, nya, jobb,  platser att vistas osv. Har inte så bra tålamod över lag. Den fysiska närhetsbiten med kramar och mys har jag däremot inte tröttnat på i någon relation. Tyckt om att sova med varann och smekas, bara inte sexuellt.

Om ni fortfarande älskade partners och ändå trivdes med ert gemensamma liv men inte längre klarade av att ha sex med hen?

Om ni fortfarande älskade partners och ändå trivdes med ert gemensamma liv men inte längre klarade av att ha sex med hen?

Det är olika saker naturligtvis. Spänningsmomenten i början när man är ny för varandra och man skälver vid blotta åsynen av varandra och minsta lilla beröring gör en yr. Sen utforskandet och intimiteteten som djupnar som får en att våga experimentera och hitta ett gemensamt språk.

Men sen kommer jag till en punkt ungefär där det känns slentrian då man i princip vet exakt vad som ska hända i kombination med andra faktorer i förhållandet som kanske spelar in. Att man stör sig på varandra, missförstår, blir besviken, tar varandra mer för given osv. Då faller min lust och jag börjar se fel på personen, attraheras inte längre av dens utseende på samma sätt, irriterar mig på olika egenskaper, börjar störa mig på dofter t ex, gester och annat. Vill inte kyssas mer..då vet jag att jag tappat attraktionen.

Jag blir extremt kär och förälskad, kan nästan bli besatt men har aldrig varit det mer än högst några år i någon. Min sexlust går då ner rent allmänt och blir rätt obefintlig. Kan bli kåt men inte längre på den personen. Känner nästan äckel och sorg vid minsta antydan till sex.

För mig övergår ömhet till sex när jag märker att någon blir kåt. När deras lust blir påtaglig, andningen, smekningarna blir mer krävande, över bröst, kön, nedre mage, lår. Då blir det obehagligt på samma sätt som jag skulle ha en kåt främling kah inte kände attraktion för. Det blir ett krav och npgot jag måste ta mig ur, samtidigt som jag känner skuld och blir ledsen för den andres skull så klart. Jag vill kunna stå ut och önskar att vi hade kunnat ha sex men klarar inte det. Då funkar endast ömhetssmekningar när jag kommit till den punkten Jag kan då uppskatta närheten, värmen och att ligga bredvid, sova ihop, kramas mm men det är allt.