Skulle ni kunna stanna trots att ni inte ville ha sex längre?
Om ni fortfarande älskade partners och ändå trivdes med ert gemensamma liv men inte längre klarade av att ha sex med hen?
Om ni fortfarande älskade partners och ändå trivdes med ert gemensamma liv men inte längre klarade av att ha sex med hen?
Jag är kvinna men hade heller aldrig stannat i ett förhållande där inte sex var en stor del av relationen. Sex har en stor del i min livskvalitet.
Jag har levt så med min sambo vflera år. Det funkaro vi älskar fortfarande varandra . Vi har iofs annat sex än penetration.
Jag gissar att TS skulle bli svartsjuk och sårad om hennes partner har sex med andra samtidigt som hon kräver att hennes partner ska acceptera hennes uppsatta krav av ett platoniskt förhållande,vilket i så fall är väldigt tragiskt,dvs att hon tar sig rätten att förvägra sin partner något denne ser som viktigt i livet vilket framstår som ett väldigt egoistiskt tänk.
Kan försäkra dig om att det finns kvinnor som TS.
Jag har känt som du, att barnen är viktigast och jag har tryckt ner min sexlust under många år. Men, det börjar bli svårare med tiden. Och som du skriver på slutet "För att få knulla?" - det låter som det vore en liten detalj som inte är särskilt viktig, liksom inte ett legitimt behov. Ungefär så uttrycker sig min fru när jag tar upp detta. För mig är det extremt viktigt för mitt välbefinnande.
Känner igen det.
Jag gissar att TS skulle bli svartsjuk och sårad om hennes partner har sex med andra samtidigt som hon kräver att hennes partner ska acceptera hennes uppsatta krav av ett platoniskt förhållande,vilket i så fall är väldigt tragiskt,dvs att hon tar sig rätten att förvägra sin partner något denne ser som viktigt i livet vilket framstår som ett väldigt egoistiskt tänk.
Tror du har missuppfattat min tråd lite. Jag ställde frågan till andra för att jag var intresserad hur vanligt det är att leva kvar i sexlösa eller kärlekslösa relationer t ex pga ekonomi, trygghet, barn etc?
Jag skulle personligen inte heller stanna kvar frivilligt i en kärleksrelation där sexlivet dött ut för att jag föredrog detta och inte har behov av sex . Självklart vill jag inte att varken jag eller min ev partner ska vara otrogna mot varandra hellre än att gå separata vägar om vi inte hittade tillbaks till en attraktion. Vad jag diskuterar i tråden är att det ofta tar tid till att komma fram till dessa saker och under tiden kanske ingen mår bra. och lider av olika brister men att kärleken till varandra kan vara stark likaså empatin och medkänslan. Jag går inte medvetet in i en relation och lurar någon utan hoppas naturligtvis att jag nästa gång ska känna annorlunda och kunna attraheras så länge jag älskar den personen.