Skulle ni kunna stanna trots att ni inte ville ha sex längre?

Om jag var nöjd med mitt liv så skulle jag ju stanna men ge killen alternativet att ha förhållande vid sidan av. Sex är något såpass viktigt för välbefinnandet och förhållandet så kunde jag (av ngn anledning) inte ge honom detta skulle jag vara helt ok med att han hade en älskarinna.

Jag skulle även förstå och acceptera om han ville lämna mig.

När det gäller andra drivkrafter än sexualitet så är det endast vår civilisation som bestämmer. Vi klarar det väl rätt bra för det mesta. En kvinna kan bo ensam i en tvåa med härlig utsikt över stan och en man kan sitta ensam i sin lya och supa.

Din syn på män är väldigt begränsad. Har inte män några andra drivkrafter än att knulla kvinnokropp och/eller supa?

Men då betyder det väl att du är "nöjd med ditt liv" bortsett från den här killen? Vad ska du med honom till?

Din syn på män är väldigt begränsad. Har inte män några andra drivkrafter än att knulla kvinnokropp och/eller supa?

Svar: i stor sett nej. Har kvinnor inte några andra drivkrafter än barn, facebook och kontrollbehov?

Om jag var nöjd med mitt liv så skulle jag ju stanna men ge killen alternativet att ha förhållande vid sidan av. Sex är något såpass viktigt för välbefinnandet och förhållandet så kunde jag (av ngn anledning) inte ge honom detta skulle jag vara helt ok med att han hade en älskarinna.

Jag skulle även förstå och acceptera om han ville lämna mig.

Men är det verkligen sexet ni saknar? Är det inte känslorna bakom... egentligen?... Eller skulle det hjälpa om era kvinnor bara gick era sexuella behov till mötes, efter era önskemål?

Jag förstår din inledande frågeställning, men i efterskedet av det har du skrivit i flera inlägg att du får äckelkänslor när förälskelsen tar slut, vilket du beskriver har skett efter några år.

Om du förväntar du dig att attraktionen ska fortsätta vara som i början, och driva sexlusten, tror jag att du kommer fortsätta att hamna i samma situation.

Jag tycker dock att det är intressant när du beskriver hur du börjar känna att mannens kåthet är det som blir avtändande. Jag tror det är ganska vanligt. Har läst och hört andra kvinnor som beskriver detsamma. Man kan ju undra hur man gör för att inte hamna där. Hur kommer det sig att mannens lust känns så "jobbig"?

Jag har diskuterat sex med både män och kvinnor och i flertalet fall har män beskrivit att de blir så frustrerade och besvikna av närhet som inte leder till sex. Jag har rätt ofta föreslagit till män att ha kravlös närhet utan sex som mål men det rådet verkar vara helt otänkbart för nästintill alla män jag pratat/skrivit med.

Jag förstår att kravlös närhet inte är ett alternativ när du kommit till den punkten att du redan börjat ta avstånd och äcklas, men frågan är hur det börjar. När, hur och varför sker vändningen? Kan det vara så att mäns sexualitet ibland känns så plockande att vissa kvinnor reagerar med motstånd. Jag vet inte.

... Och hur är det med själva sexkvaliteten? Varför kan inte närhet och njutning få bära lusten att ha sex?

För mig är inte attraktionen central för min vilja att ha sex. Jag älskar att ligga och njuta av min karls fingrar sakta stryka över min rygg. Jag vill ha det därför att det är så skönt. Jag vill bli masserad för att det är skönt och jag vill ha känna intim beröring för att det är skönt och det gör mig kåt. Ibland är jag kåt från början, men det växter oftast fram.