Jag tror min man skäms över mig

Men klart du får gå på julfesten. Du behöver inte hans tillåtelse. Du är inget barn (längre). Gå ut och köp en snygg klänning och hälsa din man att den ska du ha på julfesten. 

Jag tror rent ut sagt att det blivit någon konstig maktbalans i och med att du bara var ett barn och han en vuxen man när ni träffades. Han säger åt dig vad du får och inte får göra och du går inte emot honom. 

Och jag kan säga att om jag fick reda på att min vän (man eller kvinna spelar ingen roll) blivit tillsammans med ett sextonårigt barn när han/hon själv var närmare trettio år så hade jag avslutat den vänskapen. Det kan vara det han är rädd för, att hans vänner ska avsluta bekantskapen med honom.

Nej, men det är ändå en vuxen man som blir tillsammans med ett barn och jag, personligen, skulle valt att avsluta den vänskapen. 

Men sluta säg emot då och fråga varför, och godtag inte några underliga bortförklaringar. Säg "eftersom du tycker julfesten var så trevlig förra året så skulle jag gärna vilja följa med nu i år". Säger han nej, så frågar du varför. Märker du att han börjar svamla om en massa nonsens så får du stå på dig och återigen fråga varför. Om du frågar "varför?" ett antal gånger kommer han tvingas säga sanningen till slut.

Precis min tanke, och jag skrev det i min första kommentar också. Det har blivit en konstig maktbalans på grund av åldersskillnaden och faktumet att ts var ett barn när hon blev tillsammans med honom. 

Sedan kan jag inte hjälpa att undra hur i hela friden ts föräldrar kunde tillåta att deras sextonåriga dotter blev tillsammans med en 26-årig man? Och sedan var det en till kvinna i tråden som bara var 17 år när hon blev tillsammans med en 34-årig man. 

Varför är föräldrar så rädda för att sätta ner foten?