• Stårsc­han
    Äldre 17 Nov 11:38
    17087 visningar
    61 svar
    61
    17087

    Jag tror min man skäms över mig

    Anonym (Jag) skrev 2017-11-16 20:05:05 följande:

    Vi har varit tillsammans i tolv år och det var saker redan från start, men jag köpte hans förklaringar och intalade mig att det bara satt i huvudet på mig..

    Bröllop, barnkalas, allt möjligt som hans vänner haft som vi varit bjudna till båda två har han tackat nej till.. Åter igen med bortförklaringar..

    Jag har ännu inte träffat en enda av hans vänner.

    Nu är han bjuden på julfest med jobbet och de får ta med ?sin andra hälft?.. Tror ni jag får följa med? Nepp. Men han ska gå, ?för det var ju så kul sist?..

    Den här gånger brast allt. Jag har efter min explosion låst in mig på badrummet och bara gråter. Jag känner mig så meningslös.

    Jag var bara 16 när vi träffades och han tio år äldre, så i början accepterade jag att han tyckte det var ?jobbigt?.. Jag var ju så kär.. Men nu är jag för helvete 28 år och har fött honom tre barn! Jag är nästan beredd att bara skita i allt och börja leta eget boende. Jag orkar inte mer nu.


    Men vad gör han för att trösta dig i det läget? Hur försvarar han att du inte ska få följa med på en gratis tillställning där respektive är välkomna? Hur fick du ens reda på det förresten? I och med att du inte känner några av hans vänner så måste han ju själv ha berättat att det var öppet för respektive, men att du inte får följa med, vilket är utstuderat elakt!

    Hur är det ens möjligt att förklara för sitt umgänge  i tio års tid att du inte följer med på bröllop, barnkalas och andra släkttillställningar? Har du åtminstone en utbildning och ett jobb, eller är du fastkejdad mellan spisen och sängen?
  • Stårsc­han
    Äldre 17 Nov 13:20
    #47

    Men återigen TS - berätta mer om hur han motiverar att du inte ska få följa med, och varför du inte fått följa med på vänners bröllop, istället för att sitta och försvara honom och bara prata om det som verkar funka.

    Och hur tröstade han dig när du blev så innerligt ledsen på grund av hans agerande. Det är i det här läget helt irrelevant om du kompar med hans brorsa eller inte.

  • Stårsc­han
    Äldre 17 Nov 13:34
    #50

    Vad tråkigt. Men jag tror att mycket av det som du uppfattar som påhopp i själva verket är naturliga reaktioner från folk som ser att er relation är destruktiv, och faktiskt vill försöka hjälpa dig att själv få upp ögonen för vad som är tokigt, så att du kan gå vidare och försöka förbättra din situation.

    Du startade ju den här tråden av en anledning. Du är ledsen och besviken över att din man behandlar dig illa. För det gör han, och det verkar han ha gjort så länge att du blivit lite van, och tror att det är OK. Men det är det inte. Jag tror att ni skulle må bra av att gå till en familjerådgivare och få hjälp av en tredje part att kunna prata ut om hur ni upplever er relation. Efter tio år och två barn tillsammans så förstår jag om du vill jobba på förhållandet snarare än att skiljas, men ni måste nog ta hjälp utifrån. Du upplever att han - mannen som skulle stå vid din sida och älska dig i nöd och lust - skäms för dig. Han verkar inte ens förstå att det finns ett problem. För att det här ska funka måste ni kunna tala med varandra, och han måste vara beredd att kämpa lite för att du ska må bra i er relation. Ditt liv är för kort för att slösas bort.

Svar på tråden Jag tror min man skäms över mig