Har du koll på din partner?

Jag var nog lite som du när jag var yngre men nu när jag är 30 har det faktiskt gått över. Det har inget med att lita blint att göra, utan det handlar mer om att acceptera att det ligger utom min kontroll.

Jämför med döden. Vi vet alla att den kan inträffa när som helst, men att försöka ta kontroll över situationen genom att t.ex. springa till läkaren en gång i månaden eller att sitta och googla symptom på cancer regelbundet leder inte till något gott. Att man inte har det kontrollbehovet som hypokondriker har innebär ju inte att man förnekar att man kan dö utan snarare att man accepterat det. 

Jo, det kan vara mer så när man är yngre. Det blir mer förändringar då också. Men redan.... låt oss säga över 25-års-åldern skulle jag inte ha tänkt så. Nu är jag betydligt äldre och jag har inställningen att om min partner skulle se sig runt efter andra, då är han ju ingen lämplig partner för mig. Så det löser sig självt. Jag skulle inte vilja ha en partner som inte satsar på mig endast. 

Att man vill veta det i tid, inte bli bedragen över längre tid - det låter visserligen vettigt. Men jag kan inte tänka mig att man inte skulle märka det då. Om man ser tecken på något  - tja, jag tror att jag skulle ta upp det direkt då och fråga vad som händer. Och jag tror inte att min partner skulle kunna ljuga för mig så där. 

Helt sjukt beteende, hur orkar du TS?

Både jag och min fru är på olika orter ibland, finns inte en chans att kolla upp vad den andre sysslar med där. Och jag oroar mig inte heller, ska man gå och grubbla på sånt bör man vara singel istället.

När jag var ung och vårt förhållande var nytt och jag kände mig mer osäker så är det klart att jag var mer ängslig. Inte misstänksam, men orolig. Jag visste ju vilket kap jag hade gjort, och var i början rädd att han som var så bra skulle hitta någon annan som var smartare och snyggare än jag. Men på den tiden hade man tack och lov inte så många sätt att spionera. Mobiltelefoner fanns till exempel inte.

Idag tänker jag inte ens tanken. Bästa sättet att skydda sig mot att bli bedragen är väl att se till att man fortsätter att trivas ihop och ha det bra. Får han för sig att vara otrogen så finns det ju inte så mycket jag kan göra för att hindra det, annat än att försöka se till att han inte har lust till det.

Men TS - du låter stalkande och paranoid. Du tänker mer i termer av 'ägande' och 'faror' än kärlek, samhörighet och tillit. Jobba på din syn på förhållanden så ska du se att det blir bättre.

"Att man vill veta det i tid, inte bli bedragen över längre tid - det låter visserligen vettigt. Men jag kan inte tänka mig att man inte skulle märka det då. Om man ser tecken på något  - tja, jag tror att jag skulle ta upp det direkt då och fråga vad som händer. Och jag tror inte att min partner skulle kunna ljuga för mig så där. "


Oj vad jag tänkte så innan jag blev bedragen. Och oj så fel jag hade. Även då jag kände att något var fel, samt att min partner aldrig skulle kunna ljuga vid konfrontation, så pågick otroheten under flera år

Jag litar helt på min man. Men jag har blivit bedragen av tidigare ex. Därav har jag stenkoll! jag kollar i hans mobil han kollar i min. jag har koll på vem han talar o smsar med. Inte så att jag sitter som en hök men jag har koll. 

Jag känner som du. Fast jag var inte ens förr. Dessutom skulle inte otroheten vara det värsta i långa loppet utan att jag hade förlorat min man som jag vill leva med hela livet.

Håller jag koll eller inte, vad spelar det för roll?
Vill hon lämna mig gör hon det oavsett om jag håller koll eller inte

Instämmer, oavsett hur mycket/lite koll man har så kan man ändå inte stoppa någon.
Jag förutsätter att min sambo stannar hos mig för att han vill det och att han inte hoppar i säng med någon annan för att han inte vill det.

Den dagen jag känner att jag måste kolla honom, då är det redan för sent

Just min åsikt