• Lamell

    Varannan vecka spårar ur!

    Hej!

    Har i 1 års tid bott med min sambo och bonusbarn. Flyttade hit från min stad som ligger 10 mil bort. Mina vuxna barn bor kvar i min stad i egna boenden. Sa upp mig från fast jobb och en mkt fin lägenhet och lämnade mina vänner. Min sambo och jag har varit ett par i 7 år och har i stort sett bara träffats varannan helg i 6 år. Det har funkat perfekt då jag fått tid med mina barn och han med sitt. För 1 år sedan så bestämde vi oss för att nu är det dags att ta steget. Det har funkat jättebra att bo ihop men ska inte sticka under stolen med att jag tycker det är bättre den veckan vi är barnfria.

    Jag har gjort allt det där med barn och två dessutom. Lagat mat städat och skjutsat och bara funnits där. Jag vill ha det lugnt och skönt och framförallt egentid.

    Nu till mitt dilemma:

    På sistone har bonusen (pojke 12år) börjat säga. Kan inte jag få stanna en natt till ( byten på fredagar) och när han åkte till sin mamma förra veckan tog han inte med sig sin dator. Det är så dåligt internet hos mamma. Resultatet blir att han varje dag efter skolan kommer hit och spelar eller tar med kompisar. Idag är det bytdag till oss och han är sjuk och har redan kommit hit (8 på morgonen) fast han brukar komma efter skolan. Där rök min egentid!!! Jag börjar jobba kl 14.

    Han är världens snällaste kille och jag älskar hans pappa. Fast jag orkar inte.. Jag har bott själv i 9år och haft egentid varannan vecka och behöver vara själv!

    Jag vet att jag visste detta när jag flyttade hit men då var det varannan vecka som gällde. Min sambo har ifrågasatt när bonusen vill stanna en natt till om varför han inte vill åka till mamma? Det är inte kul hos mamma! Sambon har tagit upp detta med sitt ex och hon märker inget säger hon.

    Till saken hör ( har läst det i fler inlägg) att han aldrig får ett nej av sin pappa. Skulle det någon gång hända så blir det gråt och tjurigt i ngr dagar framöver. Sambon och hans ex gick isär när bonusen bara var 2år och sambon bodde kvar i huset. Bonusen var som ett plåster på min sambo och jag märkte av det när vi började ses när bonusen var 5år. Lämnade inte pappa en sekund. Tror min sambo tyckte det var väldigt jobbigt den perioden. Han är rädd för det ska hända igen eller nått.

    Vad ska jag göra? Ställa krav att varannan vecka gäller eller ska jag finna mig i det? Tror då att jag inte orkar mer och det vill jag inte! Någon som har erfarenhet av detta så snälla ge mig råd! Jag vet också att vid 12års ålder så får de välja var de vill bo.. Ångest! Jag mår inte bra och tänker att jag vill fly fältet i helgen då sambon ska jobba Jag orkar/vill inte ta hand om han.. Jag har gjort allt det där... Kanske bäst att leva ensam men har gjort mig av med allt och har inte råd att flytta!

  • Svar på tråden Varannan vecka spårar ur!
  • Anonym (V)

    Jag tycker det låter som att det bästa vore att ni fortsätter som särbos.

    Självklart ska pojken få bo hos sin pappa om han trivs bättre där. Jag skulle se det som positivt att sonen trivs hos er och han är ju en familjemedlem. Skulle du själv haft hjärta att tvinga något av dina barn att bo på ett ställe de inte trivdes?

    Jag förstår absolut din situation och skulle nog ha känt samma själv, men lever man med någon som har barn får man räkna med att de är prio ett. Man får ju liksom bonusbarnen på köpet. Mitt tips är att acceptera att sonen bor hos er så ofta han vill. Annars riskerar du att förstöra relationen mellan pappan och sonen eller relationen mellan dig och din sambo. Dessutom är ju sonen snart tonåring och kommer kanske inte att spendera så mycket tid hemma.

    Om din egentid är jätteviktig får du nog se dig om efter ett annat boende. 

    Lycka till med allt :)

  • Påven Johanna II

    Man måste väl alltid räkna med att förändringar i boendesituationen för den som har barn kan inträffa? Mamman kan ju få en buss i skallen vilken dag som helst. Dessutom är det ju väldigt vanligt att barn i yngre tonåren eller redan innan dess väljer att bo endast hos den ena föräldern och ha umgänge med den andra. 

    Att en femåring är som ett plåster på sin pappa tycker jag låter högst normalt. Att en vuxen benämner ett ökat behov av närhet med föräldern på det sätt du gör tycker jag däremot är lika obehagligt varje gång jag läser att någon gör det.

    Trist det där med ekonomin du. Vad gjorde du med pengarna du fick vid försäljningen av "allt" då? Hur kan du inte ha råd att flytta? Du jobbar ju?

  • Lamell

    Nu skrev inte jag att jag krävde mer närhet än sonen. Förlåt om du missuppfattade det. Pappan har sagt att han inte kunde gå på toaletten utan att sonen följde med. När jag och pappan träffades så märkte jag av detta. En två-åring som blir varannan vecka barn fixar inte det. Barnet kan inte vara borta så länge från sina föräldrar. De fick också rådet av familjeterapeut att inte ha hela veckor men mamman ville inte det.

    Jag bodde i hyreslägenhet i min stad och har under de åren försörjt två barn så de sparandet jag hade gick till semester och julklappar. Nu har jag jobb i den nya staden på 25/ Tim i veckan.

    Det är som ni säger! Särbos är väl det bästa egentligen!

  • Anonym (mamma)
    Lamell skrev 2017-11-17 10:40:07 följande:

    Nu skrev inte jag att jag krävde mer närhet än sonen. Förlåt om du missuppfattade det. Pappan har sagt att han inte kunde gå på toaletten utan att sonen följde med. När jag och pappan träffades så märkte jag av detta. En två-åring som blir varannan vecka barn fixar inte det. Barnet kan inte vara borta så länge från sina föräldrar. De fick också rådet av familjeterapeut att inte ha hela veckor men mamman ville inte det.

    Jag bodde i hyreslägenhet i min stad och har under de åren försörjt två barn så de sparandet jag hade gick till semester och julklappar. Nu har jag jobb i den nya staden på 25/ Tim i veckan.

    Det är som ni säger! Särbos är väl det bästa egentligen!


    Mammans fel och du är offret. Har vi hört den historien förut?
  • Påven Johanna II
    Lamell skrev 2017-11-17 10:40:07 följande:

    Nu skrev inte jag att jag krävde mer närhet än sonen. Förlåt om du missuppfattade det. Pappan har sagt att han inte kunde gå på toaletten utan att sonen följde med. När jag och pappan träffades så märkte jag av detta. En två-åring som blir varannan vecka barn fixar inte det. Barnet kan inte vara borta så länge från sina föräldrar. De fick också rådet av familjeterapeut att inte ha hela veckor men mamman ville inte det.

    Jag bodde i hyreslägenhet i min stad och har under de åren försörjt två barn så de sparandet jag hade gick till semester och julklappar. Nu har jag jobb i den nya staden på 25/ Tim i veckan.

    Det är som ni säger! Särbos är väl det bästa egentligen!


    Om du jobbar 25 timmar per vecka så låter det i mina öron som om du har mängder med den ensamtid du säger dig trakta efter. 

    Vad gäller sparandet förstår jag inte vad du menar? Menar du att när du gjorde dig av med allt och flyttade ihop med mannen använde du också upp ditt sparkapital på semester och julklappar? Försörja sina barn brukar ju höra till, och om du var ensamstående så fick du väl underhåll? Så brukar det vad jag vet fungera. 
  • smulpaj01

    Flytta till eget boende på din nya ort och träffa mannen barnfri tid. Har ni bara träffats varannan helg i flera år så borde inte det vara någon uppoffring för någon av er?!
    Pojken blir äldre och kommer spendera mindre tid i hemmet.
    Dessutom flyttar han hemifrån om några år och då kanske ni vill bli sambos igen.

  • Anonym (?)
    Lamell skrev 2017-11-17 10:02:17 följande:

     Kanske bäst att leva ensam men har gjort mig av med allt och har inte råd att flytta!


    Kan nog vara bättre med särboförhållande om det funkar dåligt med barnet i vardagen i relation till ditt behov av egen tid, ja.
     
    Förstår inte riktigt det där med inte råd. Menar du att du gav bort/slängde allt ditt och flyttade in till sambon med hans grejer och inte har råd att sätta upp ett eget boende igen? Då sitter du ju verkligen  på pottkanten om ert förhållande skulle bli risigt och du vill separera av den anledningen.

    Det där med att barnet kommer tidigt när du tänkt dig egentid till jobbstart på eftermiddagen.  Jag kan se en viss reson i att barnet får begränsa vistelsen till när pappa är hemma; det hade han ju fått göra om du inte funnits där. Eller är pappan hemma på dagarna?  
    Vad gäller att hålla sig till umgängesschemat är det upp till föräldrarna att sätta gränser och tala om för barnet att detta är vad som gäller. Oavsett vem som har bäst WiFi... Om du och din sambo har olika åsikt där kan det förstås vara bekymmersamt.

    Har du tydligt sagt till din sambo att mer än varannanveckasboende, så som var sagt, inte fungerar för dig med ditt behov av egentid? Om så, vad säger han?
  • Påven Johanna II
    Anonym (?) skrev 2017-11-17 10:52:36 följande:
    Kan nog vara bättre med särboförhållande om det funkar dåligt med barnet i vardagen i relation till ditt behov av egen tid, ja.
     
    Förstår inte riktigt det där med inte råd. Menar du att du gav bort/slängde allt ditt och flyttade in till sambon med hans grejer och inte har råd att sätta upp ett eget boende igen? Då sitter du ju verkligen  på pottkanten om ert förhållande skulle bli risigt och du vill separera av den anledningen.

    Det där med att barnet kommer tidigt när du tänkt dig egentid till jobbstart på eftermiddagen.  Jag kan se en viss reson i att barnet får begränsa vistelsen till när pappa är hemma; det hade han ju fått göra om du inte funnits där. Eller är pappan hemma på dagarna?  
    Vad gäller att hålla sig till umgängesschemat är det upp till föräldrarna att sätta gränser och tala om för barnet att detta är vad som gäller. Oavsett vem som har bäst WiFi... Om du och din sambo har olika åsikt där kan det förstås vara bekymmersamt.

    Har du tydligt sagt till din sambo att mer än varannanveckasboende, så som var sagt, inte fungerar för dig med ditt behov av egentid? Om så, vad säger han?
    Varför hade han det? En tolvåring är väl kapabel att vistas ensam i förälderns bostad?
  • Anonym (?)
    Påven Johanna II skrev 2017-11-17 10:57:37 följande:
    Varför hade han det? En tolvåring är väl kapabel att vistas ensam i förälderns bostad?
    Du har en poäng. Men brukade sonen komma om bostaden var tom innan TS flyttade in? Den springande punkten är väl om det ska vara varannan vecka eller om sonen ska ha tillgång till båda bostäderna hela tiden.
  • Anonym (mamma)
    Anonym (?) skrev 2017-11-17 10:52:36 följande:
    Kan nog vara bättre med särboförhållande om det funkar dåligt med barnet i vardagen i relation till ditt behov av egen tid, ja.
     
    Förstår inte riktigt det där med inte råd. Menar du att du gav bort/slängde allt ditt och flyttade in till sambon med hans grejer och inte har råd att sätta upp ett eget boende igen? Då sitter du ju verkligen  på pottkanten om ert förhållande skulle bli risigt och du vill separera av den anledningen.

    Det där med att barnet kommer tidigt när du tänkt dig egentid till jobbstart på eftermiddagen.  Jag kan se en viss reson i att barnet får begränsa vistelsen till när pappa är hemma; det hade han ju fått göra om du inte funnits där. Eller är pappan hemma på dagarna?  
    Vad gäller att hålla sig till umgängesschemat är det upp till föräldrarna att sätta gränser och tala om för barnet att detta är vad som gäller. Oavsett vem som har bäst WiFi... Om du och din sambo har olika åsikt där kan det förstås vara bekymmersamt.

    Har du tydligt sagt till din sambo att mer än varannanveckasboende, så som var sagt, inte fungerar för dig med ditt behov av egentid? Om så, vad säger han?
    En 12-åring kan väl alldeles utmärkt vara ensam i hemmet en dag eller eftermiddag. Inte behöva störa en vuxen som är hemma heller. 
Svar på tråden Varannan vecka spårar ur!