• Anonym (Allt på en gång)
    Äldre 17 Nov 19:06
    1486 visningar
    7 svar
    7
    1486

    Hur ska jag göra för att vara stark och inte ge upp i denna situation? Alla tips tack!!

    Hej! Jag ska försöka fatta mig kort. Jag och mitt ex separerade för ca 1 år sen. Han vill fortfarande ha mig och jag har gått vidare för längesen. Vi har en dotter ihop som är 3 år. Hon bor med mig mesta dels. Vi bor ganska långt ifrån pappan eller ca 10 mil. Hon är där så ofta det går och pappan kommer och hälsar på henne hos mig också. Plus att vi är jättebra vänner. Men nu är det så här att jag har börjat träffa en kille och haft kontakt med honom i snart två månader och träffats tre gånger än så länge. Vi gillar varandra och vill fortsätta ses. Problemet är nu att min dotters pappa har blivit både sjuk och brutit benet så han kommer inte kunna ha dottern på länge länge framöver nu. Jättetypiskt eftersom han annars har jobbat ihjäl sig så dottern blivit drabbad plus att han nu är sjuk så dom heller inte kan ses. Han har legat på sjukhus för nån infektion som inte försvinner.

    Mitt i alla detta har jag som sagt träffat en ny kille som jag verkligen gillar men jag börjar känna mig orkeslös och går ständigt med dåligt samvete för att mitt ex fortfarande vill ha mig. Jag vill ju verkligen fortsätta träffa den nya killen men då jag måste ha dottern på heltid så blir det ju inte så ofta som vi kan ses. Som tur är har han två barn redan så att han vet hur det är med detta pusslande. Vad ska jag göra för att få honom att stanna kvar så han inte ska tröttna. Han vet om situationen och fortsätter ändå att höra av sig men det här är så frustrerande samtidigt som mitt ex varje dag säger hur mycket han både saknar och älskar både dottern och MIG?! Jag säger ju såklart ingenting till exet om min dejt för vi är ju långt ifrån tillsammans än så han behöver inte veta men hur kan jag få den nya att stanna kvar och inte tröttna på situationen som råder? Och hur kan jag få mer energi??

    Tack på förhand!

  • Svar på tråden Hur ska jag göra för att vara stark och inte ge upp i denna situation? Alla tips tack!!
  • Anonym (mm)
    Äldre 17 Nov 19:21
    #1

    Första halvan handlar massor om ditt ex så det låter som om du är oroad över honom, men sen mynnar allt ut i att det egentligen bara handlade om ditt ego, hur exets sjudomar drabbar DIG för att du får ha ert barn på heltid! 

  • Anonym (Allt på en gång) Trådstartaren
    Äldre 17 Nov 19:25
    #2
    Anonym (mm) skrev 2017-11-17 19:21:36 följande:

    Första halvan handlar massor om ditt ex så det låter som om du är oroad över honom, men sen mynnar allt ut i att det egentligen bara handlade om ditt ego, hur exets sjudomar drabbar DIG för att du får ha ert barn på heltid! 


    Det var absolut inte så jag menade. Jag tycker bara så synd om honom och dottern för att han är sjuk och jag skrev ju att jag har dåligt samvete för att jag dejtar någon nu när exet är sjuk också!
  • Anonym (M)
    Äldre 17 Nov 19:35
    #3

    Du kan inte ta ansvar för din fd mans känslor. Ni har gjort slut och du har inga känslomässiga skyldigheter gentemot honom. Med det sagt bör man fortfarande försöka sköta saker snyggt och respektfullt, men lägg bort det dåliga samvetet. Utöver detta har dock lite svårt att utläsa vad du egentligen vill ha hjälp med...

    Ps. Grattis till att du träffat någon ny som verkar intressant

  • Anonym (Allt på en gång) Trådstartaren
    Äldre 17 Nov 19:39
    #4
    Anonym (M) skrev 2017-11-17 19:35:07 följande:

    Du kan inte ta ansvar för din fd mans känslor. Ni har gjort slut och du har inga känslomässiga skyldigheter gentemot honom. Med det sagt bör man fortfarande försöka sköta saker snyggt och respektfullt, men lägg bort det dåliga samvetet. Utöver detta har dock lite svårt att utläsa vad du egentligen vill ha hjälp med...

    Ps. Grattis till att du träffat någon ny som verkar intressant


    Ja jag kan förstå det då det är så rörigt i mitt eget huvud. Men det jag var ute efter är tips på hur jag kan få dejten att inte tröttna?
  • Anonym (Lätt)
    Äldre 17 Nov 19:45
    #5

    Alltså livet är väl inte alltid så spikrakt och en del kärlekar börjar under förvirrade former och inte med klassiska restaurang dejter. Eftersom din dotter är rätt liten kan väl killen komma över när hon somnat. Du får bjuda på kvällssupe och ni får tid att lära känna varandra så. Det är också kanska lätt att hänga med varandra och barnen utan att motparten introduceras som annat än kompis - små barn går inte runt och misstänker romanser överallt. Tredje alternativet är att fixa barnvakt har du ingen vän anhörig - så kolla med kollegors tonårsbarn osv tar kanske lite tid att låta dom lära känna din dotter men det är smidigt sen att ha någon som hon gillar kanske även i andra situationer än dejtande.

  • Anonym (Hm)
    Äldre 17 Nov 19:47
    #6
    Anonym (Lätt) skrev 2017-11-17 19:45:06 följande:
    Alltså livet är väl inte alltid så spikrakt och en del kärlekar börjar under förvirrade former och inte med klassiska restaurang dejter. Eftersom din dotter är rätt liten kan väl killen komma över när hon somnat. Du får bjuda på kvällssupe och ni får tid att lära känna varandra så. Det är också kanska lätt att hänga med varandra och barnen utan att motparten introduceras som annat än kompis - små barn går inte runt och misstänker romanser överallt. Tredje alternativet är att fixa barnvakt har du ingen vän anhörig - så kolla med kollegors tonårsbarn osv tar kanske lite tid att låta dom lära känna din dotter men det är smidigt sen att ha någon som hon gillar kanske även i andra situationer än dejtande.
    Håller med
  • Anonym (M)
    Äldre 17 Nov 20:49
    #7

    Jag dejtade en man som också var ensamstående och hade en son på heltid i samma ålder. Vi ville också träffas mer än han kunde få barnvakt så vi umgicks som "vänner" när hans son var med. Vi diskuterade saken innan och kom överens om spelreglerna så som ingen fysisk kontakt mm. Jag kom dit och fikade och vi fick massor tid att snacka (också lite skönt att få lära känna varandra utan sexuell press. Detta gjorde vi i månader innan vi blev tillsammans "på riktigt" och det var efter att sonen frågade sin pappa varför jag inte bodde där och han skulle vilja det. Det blev en väldigt naturlig introduktion och inte så stort som när man introducerar en ny partner för barnet. Han var med och valde in mig i familjen.

    Kanske inte funkar för alla. Men sonen hade inte gjort någon stor notis om vi brytit efter några veckor och jag bara slutat komma förbi om det inte hållit längre och jag behövde heller aldrig försöka vinna hans hjärta utan blev kravlöst en del av deras lilla familj.

Svar på tråden Hur ska jag göra för att vara stark och inte ge upp i denna situation? Alla tips tack!!