Han kan inte säga att det är omöjligt att gå tillbaka till ex

Vi hade en diskussion häromdagen. Vi kom in på att om någon av oss dör så om man kan tänka sig att bli tillsammans med sitt ex igen. Jag kan absolut inte det för jag har ju inga känslor alls för honom. Men min käre sambo svarar: sådant kan man aldrig veta!
Detta stör mig något fruktansvärt. Hans ex har ändå varit otrogen och jag kan inte på något sätt förstå att han ens skulle kunna tänka sig det. Han säger att jag är den rätta och han vill gifta sig med mig men med ens känner jag mig inte så speciell längre.
Vet att det i grunden är ett banalt " problem" men det här gnager lite på mig.
Hur hade ni reagerat?

Haha ja det är faktiskt en fullt berättigad fråga. Vi såg ett avsnitt av Outlander där det hände något liknade. Jag förstod kvinnan hur sårad hon var, men det gjorde inte min man.

Jag är tyvärr en känslig person. Och jag tolkar det som han har några slags känslor kvar för henne då. Hon var hans första kärlek och han har haft svårt att komma över henne. Nu är det många år sedan det tog slut men finns tyvärr kvar i hans bekantskapskrets. Jag har träffat henne och vi är såå olika på alla sätt så jag förstår inte vad han sett i henne. Så det stör mig.

Vad spelar det för roll om han har några slags känslor för henne? Han älskar ju dig, ni lever ihop och du verkar nöjd med honom med tanke på att du tydligen vill ha monopol på honom till och med efter din egen död.

Måste du förstå vad han såg hos henne? Olika saker och attribut är olika attraherande hos olika personer. Dessutom skiljer sig sådant mellan olika perioder i den egna utvecklingen och stadier i livet. Det är få personer vars partners är som karbonkopior av varandra och i ditt fall med den "känslighet" du menar dig ha hade du väl knappast klarat av om det visats sig att din mans alla tidigare kvinnor inte bara såg ut som du gör, de gick dessutom som du, trutade med munnen som du, drack kaffe på samma sätt, arbetade alla som sjuksköterskor (eller vad du nu gör), hade samma färg på håret och bar det i samma frisyr och så vidare. Då hade nog "känsligheten" fått ditt huvud att implodera. 

Byt till kunskapskanalen, läs en bra bok och njut av livet tillsammans istället för att konstruera kniviga scenarion där det aldrig går att vare sig svara eller göra rätt. 

Jag har jobbat med mig själv i många år och tycker min självkänsla är mycket bättre idag. Men varför är det alltid den känsliga som ska ändra sig? Jag vill inte bli en hård, tuff och oempatisk tjej. Alla är olika, varför skulle din linje vara den enda rätta?

För mig spelar det roll. Men du har uppenbarligen inte alls någon förståelse för det.