Läser i många trådar att folk skriver att de måste skicka barnen till dagis när de är 1 år då de är tvungna att jobba och tjäna pengar men att de gärna hade väntat längre. Varför? Tycker ni att 1 eller drygt 1 år är för tidigt och när skulle ni vilja att era barn börjar om ni inte behövde pengarna och inte behövde börja jobba så fort föräldradagarna är slut?
Jag bor inte i Sverige så jag och sambon fick finansiera nästan hela föräldraledigheten själva. Vi skolade in på förskola vid 2 års ålder och tyckte det var lagom. Jag hade inte känt mig bekväm med att mitt barn ska vara borta från oss föräldrar ett stort antal timmar per dag som ettåring. Vi delade 50/50 på föräldraledigheten första två åren.
Inga barn än, men både jag och min man siktar på att jag ska gå hemma med barnen tills de är minst 3 år gamla. Det finns massvis med studier som visar på att förskolemiljön är skadlig för de som är yngre, och i mitt tycke är det sjukt synd att det satsas så mycket på att alla småttingar ska in i systemet så tidigt som möjligt.
Däremot så är jag av åsikten att det INTE är föräldrarna som ska bära skulden i detta, utan det är de som styr och gör det i princip omöjligt för många att vara hemma med sina barn, eller undanhåller alternativ som kanske hade varit mycket bättre.
Dagmammor har nästan försvunnit helt idag, och små föräldrakooperativ blir färre och färre. Regeringen satsar på att ALLA ska tas om hand i förskola från 1 års ålder, för att föräldrarna ska ut och heltidsarbeta och betala mer skatt.
Sen att många barn blir lidande av för stora grupper, stress, långa dagar, och senare registrering hos BUP, det glöms gärna bort...
Hade väntat till 3 år ca. Först då anser jag att de har ett eget behov av den typen av verksamhet (som man visserligen kan tillgodose på annat sätt.) Nu har mina börjat lite tidigare och det har gått bra, men om jag ska generalisera så anser jag att tre år är en lämplig ålder.
Min dotter var ett år och fyra månader, i en ideal värld hade hon fått vänta till hon var 18 månader, men det hade blivit för nära inpå jullovet.. Min dotter ÄLSKAR att gå på förskolan och hade nog gärna gått sju dagar i veckan.. Hon går 6.00-14.00 alla dagar utom onsdag, då är hon ledig med mormor alternativt går kortare dag.. Förstår inte denna hets med att barn ska vara hemma helst tills de börjar skolan.. :-P
Hade jag kunnat (och orkat) så hade jag gladeligen väntat till de var 3 år. Hade jag haft möjlighet att bara ha dem 9-15 på förskolan hade jag gladeligen valt det efter 3 års ålder.
Nu kunde vi vänta tills de var 1 år och 9 månader (tvillingar). I början hade vi vår beskärda del av jobbiga lämningar och hämtningar. När de var 2 år och 9 månader bytte de förskola och på den nya förskolan har vi aldrig haft problem på det viset.
Nu VILL jag ju jobba även av andra skäl än pengarna, men om jag av något skäl inte jobbade så hade jag tyckt att deltid från fyra år var en bra uppvärmning inför skolstart.
Jag hade gärna väntat till 2.5 i den bästa av världar. Jag hade dock tätt mellan graviditeterna och ville jobba lite innan barn nr 2.
Min äldsta är dessutom väldigt självständig och trivdes bra vid starten (15 mån). Äldsta hade även ett stort fysiskt och intellektuellt stimulansbehov tidigt och jag var så ofattbart trött mot slutet av graviditeten och är det fortfarande efter snart ett år sedan förlossningen. Men samtidigt känner jag att det är för många barn. Min äldsta vill ha mycket att göra men behöver samtidigt lugn och ro och mycket vuxentid, vilket hen inte får så mycket av på förskolan. Samtidigt har vi ett varannanveckasbarn här hemma som lätt blir hyper och inte riktigt läser av och som ofta går min äldsta på nerverna, så förskolan har varit bra egentid på så sätt.
Vi har inte riktigt tillgång till friska mor/farföräldrar på nära håll. Annars hade jag gladeligen dragit ner på förskolan.
hMina barn skolades in när de var två. Då gick de 2 timmar om dagen i ett halvår och vi öjde det senare till 4 timmar om dagen i ett halvår. När de var 4 gick de i 6 timmar. Det var iallafall optimalt för oss. De fick det sociala behovet och pedagogisk stimulans utan att vara det minsta otrygga.
Inga barn än, men både jag och min man siktar på att jag ska gå hemma med barnen tills de är minst 3 år gamla. Det finns massvis med studier som visar på att förskolemiljön är skadlig för de som är yngre, och i mitt tycke är det sjukt synd att det satsas så mycket på att alla småttingar ska in i systemet så tidigt som möjligt.
Däremot så är jag av åsikten att det INTE är föräldrarna som ska bära skulden i detta, utan det är de som styr och gör det i princip omöjligt för många att vara hemma med sina barn, eller undanhåller alternativ som kanske hade varit mycket bättre.
Dagmammor har nästan försvunnit helt idag, och små föräldrakooperativ blir färre och färre. Regeringen satsar på att ALLA ska tas om hand i förskola från 1 års ålder, för att föräldrarna ska ut och heltidsarbeta och betala mer skatt.
Sen att många barn blir lidande av för stora grupper, stress, långa dagar, och senare registrering hos BUP, det glöms gärna bort...
Min son började vid ett år, eftersom vi föräldrar skulle studera och jobba.
Om inte det behövts skulle jag nog ändå börjat hyfsat tidigt, kanske vid 1½ år och köra korta dagar och ett fåtal dagar i veckan, bara för att få in vanan av att gå på dagis.